Svenska språket och spel

De senaste åren har ett större antal spel än någonsin tidigare blivit översatta till svenska. Svenska menyer och undertexter i Uncharted- och Assassin’s Creed-spelen är bara ett par exempel bland många. Vissa stör sig på det och kallar det “töntigt”. Enligt mig kan det nog snarast tillskrivas att vi är ovana att mötas av vårt modersmål i den engelskdominerade spelvärlden. Ärans och hjältarnas språk, som Tegnér en gång kallade svenskan, är dock inte något helt nytt i spelvärlden

Legend of Mana – Playstation, 1999

Titelmelodin till det tredje spelet i Mana-serien framförs på svenska av sångerskan Annika Ljungberg, som skapat sig ett internationellt superkändisskap genom den högkulturella symfoniorkestern Rednex. Vad jag minns från en Super Play-artikel skriven kring spelets släpp, valde kompositören Yoko Shimura att ha sången på svenska för att det lät trolskt och mystiskt. Visst är det kul att något så otippat sker, men i mitt tycke har texten samma lyriska kvaliteter som de flesta låtar med Carola.

 

Enclave – PC och Xbox, 2003

Den svenska studion Starbreeze kunde inte riktigt hålla sig ifrån att slänga in lite av sitt fäderneslands språk i sitt fantasyspel Enclave. En bakfull goblin som verkar ha skolkat lite väl mycket från SFI fick stå för svenskan.

 

Shadowrun – SNES, 1993

Vem kan glömma det underbara Shadowrun och dess klockrena svenska översättning? Det är troligen det enda spel till SNES som innehåller ordet Torskhuvud

Shadowrun

The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena – PC, Mac, Xbox 360 och PS3, 2009

Här är Starbreeze i farten igen och denna gång gestaltas den svenska folksjälen av en psykopatisk fängelsekund, som låter som om han kommer direkt från gängslagsmål i valfri förort. “EY! DIN MAMMA!”

 

Shadowgate – NES, 1991

Spelet som mest av allt är ihågkommet för att vara skittråkigt och för att man otroligt enkelt kunde begå självmord förärades med en översättning till salige Strindbergs modersmål. Varför? Ptja, inte vet jag, men det var tydligen nödvändigt.

Diablo – Playstation-versionen, 1998

De geniala herrarna och damerna på Blizzard släppte 1997 det mästerliga Diablo. 1998 tyckte de inte fullt så geniala herrarna och damerna på EA att det var en bra idé att konvertera det till Playstation. Visst var det passande att ett spel om Satan förvandlades till ett helvete, men i övrigt finns inget positivt med denna version. Till på köpet valde de att dubba det till svenska, som vore det något lek & lär-spel riktat till treåringar. Det värsta med denna dubbning är inte att röstskådespelarna verkar anstränga sig för att göra ett så dåligt jobb som möjligt, utan att rösterna tillhör samma människor som gjorde rösterna i flertalet av alla barnprogram under 80- och 90-talen. Kombinationen satanisk dungeoncrawler och Glasögonsmurfen känns lika naturlig som bearnaise och gräddtårta.