Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Pokémon har för mig alltid varit det där spelet som “kidsen” spelar. Jag gick i mellanstadiet när kortspelet släpptes, och precis alla på lågstadiet spelade det på skolgården under rasterna. Själv samlade jag då på hockeykort och tyckte att jag var så jäkla mycket tuffare.

Åren har gått, och nu sitter jag här, snart 30 år gammal, och har aldrig tagit mig an ett pokemon-spel, tills nu. När jag fick förfrågan att recensera Pokémon Y till 3DS så kände jag direkt att det var dags att svälja stoltheten och se vad den stora grejen är med dom där Pokémons.

Chespin!

De första timmarna av spelet känner jag ingen direkt pepp alls, då Nintendo verkar tro att jag spelat Pokémon hela mitt liv och kastar ett helt färdigt system rakt i mitt knä och säger “ba kör”. Den vanliga gamern i mig hade kastat spelet i dynghögen direkt, medan recensions-gamern i mig börjar klicka runt bland alla funktioner och finesser som spelet har att erbjuda. Till slut, efter några timmars efterforskning på internet och genom några vänner, så lär jag mig både vad spelet verkar gå ut på, samt hur man på bästa sätt bygger ett pokémon-lag utefter mina önskemål. För det förklaras verkligen på ett uruselt sätt i spelet.

Själva enspelarläget är svinkul till en början med allt levlande och fångande, men efter en sisådär 10-15 timmars nötande så känner jag mig ganska mätt. Spelet är alldeles för upprepande och innehar för låg utmaning för min smak. Har endast förlorat ett par enstaka matcher mot NPC-snubbarna man stöter på under spelets gång, och det resulterar att man inte riktigt utnyttjar spelets grymma leveling-system till fullo.

Jag förstår att den stora behållningen med spelet är att duellera samt byta pokémons med sina vänner, precis som man gjorde när man bara hade korten på skolgården. Dock är det något jag har väldigt svårt att fastna för och lägga tid på. Men man ska inte sticka under stol med att Nintendo verkligen har lyckats med online-delen av spelet. Hela tiden har man andra spelare några klick iväg, det känns helt enkelt mindre besvärligt än någonsin att interagera med människor runt om i världen i ett Nintendospel.