“You say it best when you say nothing at all”, sjöng en snygg irländare en gång, även om jag inte tror att han anspelade på tv-spel. I en tid där vi mer och mer går mot att varenda liten karaktär i ett spel ska vara både mocappad och ha en åtminstone Emmy-nominerad röst tycker jag det är väldigt skönt när mina spelhjältar inte säger något alls, eller pratar ett språk som ingen förstår.
I dessa fall är det inte vad karaktären säger, utan hur hen säger det, som spelar roll. I dagens samhälle, där varenda kotte, smart eller korkad, ska ha en åsikt, är det väldigt uppfriskande. Det går alldeles utmärkt att förmedla känsla utan att säga någonting alls, egentligen. Hur många av oss har inte knutit emotionella band till Link trots att han enbart uttrycker sig medelst pubertala tillrop? Och visst är det med hjärtat i halsgropen vi följer den lille varelsen i Journeys resa mot den där bergstoppen långt bort i fjärran? När det där tragiska i Shadow of the Colossus inträffar, visst behöver Wander inte uttala sin sorg för att vi ska förstå?
Säger inte mycket, men är charmiga ändå.
Ibland vill spelskapare att deras karaktärer ska tala, men inte att spelaren ska förstå vad de säger. Då kommer ett påhittat språk väl till pass. Ett av de mest kända är troligen simlish, som pratas av de digitala marionetterna i The Sims. Ett språk som från början ska ha varit ett exeperiment med att blanda ukrainska med tagalog, men som sedan blev helt improviserat. Nonsens-språket kombinerat med symboler i pratbubblor gör det glasklart vad ens simmar tycker och tänker.
I sommar har jag spelat inte mindre än tre spel där karaktärerna talar språk som vi inte kan förstå: Animal Crossing: New Leaf, Pikmin 3 och Brothers: A Tale of Two Sons. Alla tre spelen har språk som låter som att de passar in i den världen de talas. Det förstnämnda låter sådär knäppt och gulligt som man förväntar sig, och i Pikmin 3 är det passande mystiskt och utomjordiskt. Brothers är det spel av de tre som är mest lik får värld, och karaktärerna är mer lika riktiga människor än i de andra. Bröderna kommunicerar dock mer med kroppspråk och tillrop än med ett regelrätt språk. När de talar låter det som en blandning mellan olika nordiska språk, men jag anar också influenser från språk från Mellanöstern. Kanske har det med mannen bakom spelet, regissören Josef Fares, att göra?
I många fall blir jag mer emotionellt engagerad än om det är Nolan North eller Jennifer Hale som gör alla röster.
Jag blir glad när jag spelar spel där karaktärerna inte talar. I många fall blir jag mer emotionellt engagerad än om det är Nolan North eller Jennifer Hale som gör alla röster. Jag hoppas att vi får se fler, och större, spel där utvecklarna valt att ha stumma protagonister, eller hjältar som talar ett språk som vi inte förstår.
CrimsonAnna-hellre mjöd än champagne
Jag håller med dig. Jag tycker nog att det som gjordes i “Legend of Zelda: Skyward Sword” är ett höjdargrepp, när de enda verbala uttrycksmedel Link har är uttrop och att flämta när han är trött, men han gestikulerar när han förklarar något och han har en levande, gripande mimik.
Jag kan komma på ett spel där talet var underbart “King’s quest 6 ” till PC. Där var det väldigt vilsamt och höjde upplevelsen, speciellt den sure ruttne tomaten.
Niklas Sintorn
Haha, ja King’s Quest-serien är riktiga klassiker! Minns att jag älskade rösten till huvudkaraktären i Legend of Kyrandia 2 också.
Alldeles för ofta är röstskådespeleriet så himla dåligt att öronen blöder, då är det bättre att inte låta karaktärerna tala alls. Sedan finns det ju såklart andra änden av spektrumet där rösterna i spel som The Last of Us och Heavy Rain är helt lysande.
SpeLinnea
Blev sjukt irriterad första gången det hände mig att de pratade ett låtsatsspråk, men det växte på mig och nu förstår jag inte varför jag önskade riktiga röster från början. Spelet är Okami till PS2. En del i mig gillar det konstnärliga i att inte behöva förstå, en del i mig tycker det är skönt att slippa läsa i förväg hela tiden vad folk ändå kommer säga, så man avbryter snacket oavsett.
Fint inlägg, intressant!