Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Jag hatar bilspel. Hur jävla kul är det att köra runt i en bil på en bana, liksom? Eller vänta nu. Jag älskar ju Rock ‘n Roll Racing, Carmageddon och Mario Kart. Det är ju visst kul att köra runt i en jävla bil på en bana. Fast… Jag hatar ju realistiska bilspel. Gran Turismo kan gå och dra något gammalt över sig, liksom. Eller? Jag gillar ju hyfsat realistiska bilspel med arkadkänsla. Forza är ju ballt.

Mitt förhållande till bilspel är inte helt okomplicerat. Ena stunden kan jag proklamera att alla spel där jag tvingas sitta i ett fyrhjuligt fordon är skit, medan jag sedan kan ha galet roligt tillsammans med ett gäng polare i Mario Kart. Någonstans bottnar det nog i att jag gillar själva körandet, men avskyr allt plotter runt omkring. Därför kan jag aldrig spela Gran Turismo. Eftersom mitt bilintresse sträcker sig till att tycka att en gammal Ford Mustang är galet snygg ger jag inte ett korvöre för möjligheten att bestämma exakt vinkel på luftintag eller hur många millimeter bilen ska höjas eller sänkas.

Snyggt, realistiskt OCH roligt.

Därför gillar jag Grid 2. Jag var till en början orolig över att det skulle vara för mycket simulator och för lite racing, men när jag upptäckte att det saknades tweak och meck-inställningar blev jag själaglad och kunde koncentrera mig på att bara köra bil. I stället för att bara köra race efter race med samma mål gillar jag hur man blandat upp vanliga race med en mot en-utmaningar och annat göttigt. Dessutom får jag hela tiden utmaningar av mina sponsorer, som att drifta ett visst antal sekunder eller vinna en särskild utmaning.

Mina första intryck av Grid 2 är positiva, och jag uppskattar verkligen realismen blandat med den lite mer lättsamma arkadkänslan. Jag kan få köra min svinsnygga Mustang hur mycket jag vill, välja vilken färg och motivlack den ska ha, men slipper ställa in däckmönsterdjup, stötdämpare och fylla på spolarvätska. Skönt!