Ni som har hunnit lyssna på veckans avsnitt av vår podcast har nog knappast lyckats missa att jag börjat spela Super Metroid igen sedan det kostat ynka 3 kronor på Virtual Console till Wii U. Det är ett spel som ständigt pendlar mellan första, andra och tredje plats på min lista över favoritspel och jag har nästan tappat räkningen på hur många gånger jag spelat igenom det. Jag har flera gånger lyft fram hur mästerligt och stämningsfullt spelet inleds. I stället för att försöka förklara för er så föreslår jag att ni kollar in klippet nedan (ber om ursäkt för det smetiga emulatorfilter som videoskaparen använt).
Kollat klart? Bra! Efter den korta sekvensen fortsätter introt, fast spelbart, när Samus upptäcker att saker och ting gått käpprätt åt helvete på forskningsstationen Ceres. Efter det bär det av till planeten Zebes för att kicka lite rymdpiratröv. Inget tjafs, inga långa dialoger, och ändå säger ensamheten och utsattheten Samus ställs inför så mycket mer än en wall of text eller timslånga monologer över kommunikationsradio.
När jag i går startade Pokémon Mystery Dungeon: Gates to Infinity till 3DS blev jag smärtsamt påmind om hur viktigt det är med en bra inledning i spel. Hade det inte varit för att jag ska recensera spelet i City hade jag nog inte ens tagit mig förbi introt. Det börjar med en mystisk drömsekvens där jag via en i princip statisk skärm och lite text får reda på att jag förvandlats till en pokémon. När jag sedan fått välja min Snivy kastas jag ner på i Pokémon-land och hittas av en annan liten varelse.
Spelskaparna verkar helt okapabla till att berätta saker på något annat sätt än med text, text, text, text och mer text.
Det är här det jobbiga börjar. Spelskaparna verkar helt okapabla till att berätta saker på något annat sätt än med text, text, text, text och mer text. Allt ska förklaras in i minsta detalj innan jag får prova, och det finns ingen smart speldesign som visar vad det hela handlar om medan jag spelar. Min första session med spelet klockade in på knappt en och en halv timme, och jag skulle inte bli förvånad om 45 minuter av det spenderades åt att trycka mig förbi oinspirerade och dåligt skrivna dialoger.
Att jämföra Pokémon Mystery Dungeon: Gates to Infinity (det får fan vara nog med undertitlar nu, spelbranschen!) med Super Metroid är som att jämföra Queens magiska Bohemian Rhapsody med Das Kleine Küken Piept. Men det förändrar inte det faktum att inledningen i ett spel är helt avgörande för det fortsatta intresset. Som det är nu är jag mest sur över min första runda i Pokémon och vill inte alls spela vidare. Hade det gjorts bättre hade jag kanske tvärt om suttit som på nålar tills jag har tid att fortsätta för att se om resten av spelet är något att ha.
Vilket spel tycker du börjar absolut bäst? Hör av dig i kommentarerna!
Henrik Häägg
Måste nog säga att God of War 3 har bland det bästa intro-scenerna någonsin. Blev helt blown away när man direkt bara kastas in i kriget mellan titanerna och Olympus, för att sedan få slåss mot havsguden Poseidon. Har tom för mig att introt är bra mycket bättre än slutet ;D
Sen så har nog Okami den absolut sämsta början i ett spel någonsin. Har för mig att jag aldrig kom så långt att jag ens började spela, så jääävla mycket text o skit! BlurK
Niklas Sintorn
Jeah, introt är verkligen bättre än slutet. Det är nog det bästa i hela spelet. Lite synd dock, eftersom det aldrig blir lika bra som den första halvtimmen igen. :P
Henrik Häägg
Du har nog glömt större delen av spelet isåfall :) Att slåss mot Kronos tycker jag var ännu fetare! Spelet håller lika hög klass hela vägen.
Pär
Half-Life 1:s inledning är ju en klassisker, allt från den lugna början på kabinbanan (?) där man får se alla miljöerna, tills helvetet brakar loss när experimentet går åt skogen.
Niklas Sintorn
Oh yes, Half Life är ju verkligen ett praktexempel på hur man inleder ett spel på bästa möjliga sätt. Stämningen byggs upp och lite av storyn berättas, men man får ändå behålla lite kontroll som spelare så att man kan kuta omkring lite om man blir uttråkad.
Johan H
Måste nog säga att mitt absoluta favorit spel någonsin är något inte många hade sagt… Goonies 2 till NES. Det var ett av de första spelen jag fick till konsolen, och fortfarande idag kan jag plocka upp och spela igenom det.
Henrik Häägg
Hur är inledningen till Goonies II egentligen? =D
Trazh
Jag säger det hela tiden och jag säger det igen. the Legend of Zelda: A Link to the past.
En regnig och stormig natt.
Farbrorn går ut en sväng. Säger att han är tillbaks snart.
Plötsligt störs Link av en röst.
“Mitt namn är Zelda.”
Och Link beger sig ut. Med endast en lykta. Ut i regnet.
Världens bästa spel.
Joel Persson
Portal 2. God damn vilken början på en resa!
Joel Persson bloggade nyligen – PS4 och Xbox One – En annan vinkel