Animen Naruto har nu spenderat mer än 10 år i de japanska hushållens tv-apparater, och många år även här i väst, i över 500 avsnitt har man kunnat följa den orangeklädda ninjan Uzumaki Narutos äventyr. I fjol kom Generations, som sammanfattade de senaste 10 åren i spelform, nu är det dags för nästa regelrätta uppföljare med det fantastiskt långa namnet Naruto: Shippudden: Ultimate Ninja Storm 3. Är det ett fightingspel för alla som suktar efter mer fighting, eller är det bara för hard core-fansen?
Iteration och lärdomar
CyberConnect2 som ligger bakom mer eller mindre alla Naruto-spelen de senaste åren fick i fjol möjligheten att skapa ett helt eget spel – resultatet blev Azuras Wrath (Kraids recension) – ett spel utan sin like, som vissa skulle kalla för smått galet. I Ninja Storm 3 tar de tillvara några av de bästa och mest unika delarna ur Azuras Wrath och slänger in dem i Naruto-universumet. Överdramatiska filmsekvenser, snabba smarta quick time events (tycka vad man vill om dem), stora bossfighter och fantastisk 2D-grafik är det man genast känner igen. Mycket godis för Azura-fansen alltså (jag vet att ni finns där ute!).
2D-grafiken ja. Jämfört tidigare spel i serien har CyberConnect2 finputsat grafiken än mer, de visar att de hanterar cel-shading tekniken till fullo – bäst i branschen utan tvekan. Både filmsekvenserna och de otroligt välgjorda animationerna är en fröjd för ögat och en ständig källa till beundran. Nintendo kommer få det svårt att konkurrera med den planerade Wind Waker rereleasen.
Samma fighting men än mer innehåll
I grunden är Ultimate Ninja Storm ett fighting-spel, ett ganska enkelt sådant där taktik och timing är betydligt viktigare än avancerade knappkombinationer. Skillnaden mot tidigare spel i serien är minimala när det kommer till hur fighterna utspelar sig.
Skillnaden från tidigare spel är storyläget, som numera spelas som ett RPG/äventyrsspel. Mellan story-fighterna är det fritt fram att springa omkring och mingla med folk i byar, köpa uppgraderingar och genomföra enklare sidouppdrag för att snabbare samla på sig valuta.
Redan tidigare har Ultimate Ninja Storm-spelen haft vansinnigt många upplåsbara föremål och karaktärer. I Ninja Storm 3 är karaktärsgalleriet uppe i smått otroliga 80 karaktärer – där hälften redan är upplåsta om man har spelat tidigare spel (tackar och bockar för det) – och en rad extravapen, titlar och annat mer eller mindre nödvändigt. Att samla på sig allt (om det ens är möjligt) ligger flera dussintals timmar in för de flesta.
Men vem är det för?
CyberConnect2 gör otroligt välpolerade spel. Grafiken är ständigt på högsta nivå, kontrollerna är tajta och många intressanta idéer är ständigt med i mixen. Men spelen är också väldigt nischade. Ultimate Ninja Storm är inte för den stora fightingfantasten som gillar Street Fighter och Tekken, utan ett visst intresse för anime – och gärna viss kunskap om Naruto – krävs för att uppskatta spelet fullt ut. För de som gör det – då är det här nära drömspelet.
Anders
Måste säga att jag inte tycker att man kan likna kampanjen vid ett äventyrsspel/rpg då det spelmässiga utanför striderna går ut på att gå från punkt A till B i fyra minuter och kanske plocka upp något och snacka med någon enstaka karaktär för att sedan mötas av en mellansekvens och sedan strid.
Det är ett fantastiskt roligt spel men det är inte mycket innehåll rent spelmässigt.
Marcus Olsson
Njo, just “friläget” (om det nu är ett bättre namn =) bjuder kanske inte på jättemycket – men det ger ändå mer än fjolårets Generations som följde mönstret fight-film-fight-film. I mitt tycke så finns det ändå en del innehåll där, men att kalla det för RPG var kanske att ta i lite ja.
Och yes, kul är det =) Även fast jag inte har stenkoll på Shippuden-delen av serien på sistone.