Våren 2010 skapade jag mitt twitter-konto. Det var i samband med en kurs i webbjournalistik på journalistutbildningen i Lund och jag tänkte att det kunde vara bra att få lite insikt i vad “the hubub was all about” så att säga. Det tog mitt intresse för internetkultur till oanade proportioner med allt vad Reddit, 9gag och sociala medier heter.
Plötsligt var de precis överallt. Katterna. Det är något speciellt med internet och katter. Efter porr måste katter vara det folk kollar på mest på nätet. Jag har själv alltid varit en kattälskare, och hemma hos mina föräldrar bor min älskade Sickan som jag mest sett som min egen katt sedan 13 år tillbaka. Efter att ha hängt på twitter nästan ohälsosamt mycket i nästan tre år har jag kommit till insikt att jag är långt ifrån den enda spelnörden som gillar katter. Faktum är att det verkar vara så att vi som grupp verkar gilla katter liiiiite mer än de flesta andra, och svenska spelprofiler som Angelica Norgren, Victor Leijonhufvud och Kerstin Alex lägger med jämna mellanrum upp bilder på sina fyrfota vänner.
Är det detta som kallas co-op?
Men det var inte förrän i fredags som jag förstod varför alla gamers gillar pälsbollarna så jäkla mycket. Då flyttade nämligen 12 veckor gamla Ordförande Mjau in hos mig och alla bitarna föll på plats. Även om hon rumlar runt en hel del, leker ständigt och trycker ur sig ett och annat pip är hon det perfekta spelpartnern!
Faktum är att livet som spelrecensent kan bli ganska ensamt ibland. Att gå och fika med vänner får helt enkelt inte plats på schemat när man har några få dagar på sig att spela igenom ett 40+ timmar långt spel. Och det är knappast någon av polarna som är sugen på att komma och hålla en sällskap under de där långa single player-sessionerna. Då är lille Mjau perfekt. Ofta sitter jag still och spelar lite för länge och kan bli både stel och få ont i ryggen. Nu får man dock en ursäkt att ställa sig upp då och då när katten känner att hon vill leka av sig lite. När hon sedan är trött kommer hon och lägger sig snällt i knäet och vill mysa. Då låter hon mig spela precis så mycket jag vill utan att störa. Jag kommer aldrig mer känna mig ensam när jag spelar.
En hund kräver så mycket att jag tror att det hade varit direkt dåligt för mitt spelande att ha en. De ska gås ut med stup i kvarten, inget som direkt främjar soffsittande. En katt däremot sköter sig själv ganska bra och blir glad av en ren låda, lite mat och vatten samt lite mys. Det sägs att hunden är människans bästa vän, men jag säger att katten är spelarens bästa vän!
Stämmer det att alla gamers är kattmänniskor, eller finns ni hundälskande nördar där ute också?
Sebastian Åkerberg
Grattis, grattis. Katter är mys. Jag önskar att jag kunde ha en, lite, men det passar inte just nu. Då önskar jag att någon av mina föräldrar eller min syster hade en, men det verkar inte passa sig för dem heller. Frustrerande. Jag har annars växt upp med katter runt mig hela mitt liv. Älskar de där små hårbollarna. :D
Niklas Sintorn
Samma här! Egentligen passar det inte mig så bra heller. Jobbar mer än någonsin och bor i en etta på fjärde våning utan balkong. Men jag kunde inte säga nej när flickvännens pappas katt fick ungar och inte alls visste vad han skulle göra med dem. Han har inte hjärta att avliva de små stackarna, men klarar heller inte av fler katter när han redan hade tre. Då fick jag hoppa in, helt enkelt, och jag hoppas att jag kanske om ett par år bor bättre till så att hon kan få lite mer utrymme att röra sig på. :)
Johan H
Waaah! Sickan! Glömmer aldrig rollspels dagarna när hon löpte första gången, var inte helt enkelt att försöka skapa en spännande stämning då :P
Mattias Andersson
Grattis till tillskottet! Bästa sällskapet ever! :)
Mattias Andersson bloggade nyligen – Törnells 2013-pepp
Anders E
Har länge funderat på att skaffa katt, men jag vet inte riktigt om jag skulle orka det å ena sidan. Älskar katter, men jag vill kunna dra vart jag vill utan att behöva tänka på ett till liv.
Niklas Sintorn
Det är klart att det är en del jobb, fast när man väl skolat in katten att gå på låda och äta ordentligt krävs bara lek och mys. Min lilla stackare är ju innekatt, så slipper dessutom tänka på att släppa in och ut henne och oroa mig för att hon ska bli påkörd eller något sånt.
Men det är klart, man ska ju inte glömma att det är ett liv man släpper in, och inte någon sak. :)