Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Mario och Luigi, Sonic och Tails, Bub och Bob. Spelhistorien är full av dynamiska duos som mer eller mindre aktivt hjälper varandra att nå sina mål. Oftast agerar det var för sig, antingen samtidigt som i Bubble Bobble, eller att de turas om som Mario och Luigi. Men när jag var på Level up fick jag mer inblick i en annan sorts spel med två hjältar, nämligen den med en huvudkaraktär och en sidekick.

Under en stor del av min uppväxt missade jag det mesta förutom det allra största som hände i konsolvärlden. Jag var nämligen en sådan där pc-spelare. Det innebar att jag spelade det mesta som var stort och precis alls om var pc-exklusivt. Vad jag dock missade var de spel som inte var de allra största på Playstation, Playstation 2, Nintendo 64 och Gamecube. Mario och Final Fantasy gick ju såklart inte att undgå, men plattformsspelen i tredjeperson gick mig helt förbi. På Level up ställde jag mig frågan varför så många plattformarshjältar på den tiden skulle ha en sidekick.

Ratchet och Clank, Jak och Daxter, Banjo och Kazooie. Alla är de par där den ena är hjälten och den andra en sidekick. Vi snackar inte om att spela först som den ena och sen den andra, utan att båda är närvarande på skärmen i princip hela tiden. Alla tre är huvudkaraktärer serier som på sin tid var väldigt populära. Både Jak and Daxter och Ratchet & Clank finns fortfarande kvar, medan Banjo Kazooie dog med Nintendo 64.

Jag fick uppfattningen att de som är lite yngre än mig, i 20-års åldern, gärna hade en favorit bland dessa dynamiska duos.

När jag snackade med Linus på Level up visade det sig att han älskar Jak and Daxter. Han tillhör en yngre generation gamers än mig och har växt upp med tredjepersons-plattformare snarare än de sidscrollande Mario och Mega Man. Jag fick uppfattningen att de som är lite yngre än mig, i 20-års åldern, gärna hade en favorit bland dessa dynamiska duos. Själv har jag bara som hastigast nosat på Ratchet & Clank HD Trilogy.  Men jag undrar varför de var just två. Det var ju inte så att man kunde spela två spelare samtidigt, utan det var strikt single-player som gällde. Var det för att kunna ha en dynamik mellan två välskrivna karaktärer under spelets gång och inte bara i interaktionen med andra NPC:s? Och när startade trenden? Med Donkey Kong Country? Där går det visserligen att spela två samtidigt, men den andra karaktären finns med och hjälper till även om du spelar själv.

Om du tror dig ha svaret på mina funderingar får du gärna höra av dig. Jag skulle också gärna vilja veta vilket radarpar som var just din favorit under min förlorade konsolgeneration.

Vilka är dina favoriter?