Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Redan en vecka innan det europeiska släppet fick jag tillgång till Wii U, men inte förrän i fredags hade jag tillåtelse att skriva om något annat än spelen. Jag fick inte ens koppla upp konsolen mot nätet, och har således kunnat testa Miiverse och allt annat skoj precis lika länge som alla andra. Hur som helst tänkte jag att vi skulle gå igenom lite hur konsolen känns, och inte bara spelen.

Hårdvaran

Vad som försiggår inuti den där lilla svarta (eller vita, beroende på modell) lådan är för mig ett mysterium. Jag är ungefär lika intresserad av antalet kärnor och hur många beräkningar som kan göras i sekunden som en sengångare är av huruvida det finns liv på Mars eller inte. Visst håller jag till fullo med om att tekniken i Wii inte håller i dag, men jag har svårt att inte bli lite irriterad på folk som gnäller över att den “bara är lika kraftfull som Playstation 3”. Ärligt talat, får jag mina spel i HD är jag nöjd.

Vad som är desto mer intressant är Wii U Gamepad. Det är uppenbart att hårdvaran i själva konsolen inte är tänkt att vara revolutionerande, utan att Nintendo satsat all innovation på kontrollen. Skärmen är ruggigt responsiv och jag har hittills inte haft några problem med att träffa saker jag velat peta på eller skriva på den. Det kan vara för att jag bara spelat Nintendos spel än så länge, kanske har tredjepartstillverkarna problem med det. Jag vill dock ge kontrollen två små minus. Det första är för batteritiden. Många var oroliga redan långt innan releasen att den skulle vara dålig, men den är ännu sämre än jag trodde. Men egentligen gör det inte så mycket eftersom man sällan tar med sig kontrollen speciellt långt ändå, eftersom den då tappar kontakt med konsolen. Det andra lilla minuset är för skärpan på skärmen. Jag hade inte förväntat mig någon superskarp retina-display, men tittar man väääldigt noga känns det inte som att den håller samma standard som vi är vana vid att se i våra telefoner och plattor.

Ett stort plus för att det väldigt enkelt går att använda gamepad som fjärrkontroll till tv:n!

Mjukvaran

Operativsystemet i Wii U påminner om det till Wii. Appar eller kanaler läggs till i ett rutnät och är enkla att nå. Ett plus för den trevliga hissmusiken som plinkar i bakgrunden när man pillar runt på de två skärmarna. Wii U skiljer sig dock på den av skärmarna man inte valt att visa rutnätet på. På den andra visas nämligen något som liknar Wiis Mii Plaza. Ett torg där massor av Miis samlas kring ikoner. Dessa ikoner byts ut allt eftersom, och kan ibland vara ett spel, ibland en app. Ibland är det spel du äger, ibland inte. Jag antar att det har med att göra vilka communitys i Miiverse folk publicerar innehåll i mest.

Sämst med Wii U:s operativsystem är utan tvekan laddningstiderna. Jag har inte en aning om varför de är så långa, men jäklar vad jag bara vill slita mitt hår ibland!

Onlinefunktioner

Vad man än gör på Wii U glider det någon gång in på Miiverse, som är Nintendos nya motsvarighet till Xbox Live eller Playstation Network. I Miiverse samlas spelare och deras Miis i olika communitys som tillhör olika spel. Där kan de sedan posta kortare meddelande, twitter-style, eller varför inte rita en fin liten bild att lägga upp? Miiverse går att komma åt inifrån spelen, och är ett riktigt bra hjälpmedel om man kör fast och behöver fråga någon om hjälp. Som tur är går det att sätta spoilervarningar på alla inlägg. Miiverse är kanske inte jätteavancerat och djupt, men det är väldigt trevligt och mysigt. Det går att sitta i timmar och bara kolla igenom alla fina bilder folk ritar på sina gamepads.

Appar som Youtube och Netflix finns installerade från start och funkar hur fint som helst. Faktum är att Wii U blivit min go to-spelare för Netflix eftersom det är så himla smidigt att spola fram och tillbaka och ändra språk på undertexter på gamepaden. Det går även att kolla direkt på pekskärmen om någon annan skulle behöva tv:n.

Den inbyggda webbläsaren funkar riktigt bra och har en av de smartaste funktionerna jag sett på länge. Genom att trycka på X-knappen kan man dra för ett skynke på tv:n så att ingen ser vilka sidor man tar upp. Flickvännen blev helt till sig när jag hittat det jag letade efter, öppnade skynket och vips, så var där en bild på en kattunge på skärmen! Misstänker att det kan leda till en hel del roliga, läskiga och äckliga saker på fester framöver.

Känslan

Jag skulle vilja beskriva Wii U med ett ord – mysig.

Jag skulle vilja beskriva Wii U med ett ord – mysig. Det är mysigt att sitta i soffan och använda den lilla skärmen på kontrollen. Det är mysigt att leta upp bilder på kattungar och visa för flickvännen. Det är mysigt att rita bilder i Miiverse och titta på andras, och hela konsolen känns som ett mysigt community.

Men allt är inte mys och rosa fluff. Som sagt är laddningstiderna ofta horribla och om ett år eller så när Sony och Microsoft släpper sina nya konsoler kommer Nintendo återigen stå där med undermålig hårdvara. Men fram tills dess har de lite tid på sig att etablera sig i hemmen, precis som Wii gjorde för sex år sedan.

Du ska skaffa dig ett Wii U om du gillar innovation, roliga sätt att spela spel på tillsammans med dina vänner och inte tycker att spelglädje nödvändigtvis måste innebära den absolut fetaste grafiken. Wii U har grymt mycket potential för riktigt intressanta spel, inte minst Nintendos egna serier. Jag misstänker att tredjepartsutvecklarna kommer att svika konsolen när Sonys och Microsofts väl släppts, men jag hoppas och tror att Nintendo själva kommer att äga upp för det med kvaliteten på sina egna spel.