Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

För ett par veckor sedan fick jag chansen att spendera strax över två timmar med Lara Croft. Det här är den första delen av en ny planerad triologi som utspelar sig när Lara är 21 och nyutexaminerad från college, långt innan hon var den kapabla hjälte vi känner henne som ida. Att döma av det jag hittills sett blir det en snygg, gripande och actionfylld resa.

Under en forskningsexpedition nära Japans kust förliser fartyget Endurance och Lara blir separerad från sina vänner. Ensam på okänd mark får hon kämpa för sin överlevnad och då menar jag verkligen kämpa. Det första som händer när hon kommer i land är att hon blir slagen medvetslös av en vettvilling och när hon vaknar igen hänger hon upp och ner i en grotta fylld av bråte. Det är här spelaren får kontrollen och lyckas förhoppningsvis att ta sig loss och fly från den mentalt instabile öbo som fängslat henne.

Hela det här segmentet fyller dels sin funktion som introduktion till den märkliga stämningen på ön men i huvudsak som en grundläggande tutorial och det känns rimligt; driven av en överlevnadsinstinkt är det sannolikt att även den mest oerfarna akademiker skulle kämpa sig blodig. Däremot förstörs den illusionen snabbt av att trots Laras haltande, hasande gång så hoppar och klättrar man helt obehindrat.

När man väl tagit sig ut ur grottsystemet möts Lara av en fantastisk utsikt. Det tropiska strandlandskapet för tankarna till Lost, framförallt i kombination med överlevnadstemat i berättelsen och den mystiska stämningen. Inte långt därpå hittar man utrustning som tillhört Laras vän Sam, däribland annat en walkie talkie som längre fram i berättelsen kommer att hjälpa Lara att hitta sina skeppskamrater. I utrustningen finns också en videokamera som jag gissar under spelets gång kommer att användas för att återberätta en hel del av händelserna som ledde upp till skeppsbrottet.

Det tropiska strandlandskapet för tankarna till Lost, framförallt i kombination med överlevnadstemat i berättelsen och den mystiska stämningen.

Spelaren blir snabbt varse om att man behöver föda och med hjälp av en pilbåge man hittar på ett allt annat än färskt lik fäller man sitt första byte som man sedan sprättar upp med en pil. En PIL?! Ja just det, en pil. Nöden har ingen lag. En av många hårda läxor man får lära sig strandsatt på en tropisk ö. Jag fick först intrycket av att jaga föda skulle vara en viktig del av spelet men i slutändan verkar det inte vara något annat än ett sätt att samla erfarenhetspoäng och råmaterial på.

Det visar sig snart att ön bär på en hemlighet, något mörkt och ockult. Mystiska målningar, artefakter och onda hejdukar vittnar om ett riktigt äventyr och upptäckarglädjen och kämparglöden väcks till liv inte bara i Lara, utan också i mig.

Jag är den sortens spelare som gärna lever mig in i en riktigt bra story och för mig var de här två timmarna en riktigt gripande resa. En trovärdig resa. Måhända en lite väl snabb resa, med tanke på hur mycket fokus man lagt på att varje nytt moment är så väldigt svårt så bemästrar man allt lite väl snabbt. Jag väljer att tro att det rör sig om en inneboende förmåga i Lara som väcks i henne under den resa hon gör på ön.

Förutom en gripande story har spelet roliga actionmoment som vi kan känna igen från äventyrsspel som Uncharted och oroa er inte, there will be tomb raiding. Det nya Tomb Raider har dessutom en grafisk design som fick mig att tappa hakan. Det är verkligen ändlöst vackert på sina ställen med sina storslagna miljöer och levande animationer. Jag som inte känt någon Tomb Raider-längtan på många många år känner efter min tid med spelet att mars känns väldigt avlägset. Det ska bli väldigt spännande att se om resten av spelet håller samma kvalitet som de första skälvande timmarna.