Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Vanan trogen släpper Nintendo ännu ett New Super Mario Bros., som de gör till varje konsol. För första gången får vi spela Mario i HD. Vi tar det igen. Mario. I HD! Det är även första gången vi får spela så många som fem personer samtidigt med hjälp av både Wii remotes och Wii U Gamepad. Men frågan är om konceptet New Super Mario Bros. håller en gång till, eller om Nintendo grävt sig djupare ner i gropen de påbörjade med förra spelet till 3DS.

Mario svävar i HD.

Det sägs att Nintendo använt sig av något slags b-lag när de skulle designa banorna i New Super Mario Bros. 2 till 3DS. Om det stämmer eller inte låter jag vara osagt, men jag tyckte själv att den på många ställen kändes oinspirerad och inte höll samma klass som man förväntar sig av ett Mario-spel. Tur då att desto mer krut verkar ha lagts på i princip allt i New Super Mario Bros. U. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det är det spelet, tillsammans med Nintendoland, som ska sälja en helt ny konsol.

Vi kan börja med det som betyder allra mest i ett plattformsspel med Mario i huvudrollen, nämligen bandesignen. För äntligen är man tillbaka på banan igen. På fler banor än jag kan räkna till konfronteras jag med nya spelmoment som luriga fiender, knixiga skärmscrollningar eller plattformar som rör sig på oväntade sätt. Första världen, Acorn plains, får agera någon slags tutorial och lite av en lekplats där vi får smaka på vad spelet har att erbjuda innan vi kastas handlöst ut i resten av världarna. I vanlig ordning är det oftast ganska rätt fram och enkelt att bara ta sig från start till mål. Men för den som vill samla alla stjärnmynt (och det vill du om du vill spela den supersvåra stjärnvärlden) blir det en rejäl utmaning.

Den som tyckt att det varit för lite variation bland Mario-banorna de senaste åren lär inte bli besviken. Förutom de sedvanliga is- och sandvärldarna bjuder New Super Mario Bros. U på en variation jag knappast sett sedan Super Mario Bros. 3. Även Bowser-kidsen, som bossar över varje värld känns mer varierade och roligare att spöa än tidigare. De klassiska spökhusen, som var mina favoritbanor i Super Mario World, är några av de finurligaste och klurigaste hittills, fulla med falska väggar, flera vägar att gå och dörrar som försvinner med ett elakt skratt.

Mario i HD, Mario i HD!

Nintendo behöver egentligen bara en mening för att marknadsföra Wii U, “Det är Mario. i HD!”. För som vi har längtat efter att slippa taggiga kanter och lågupplösta texturer. Även om New Super Mari Bros. U, förutom på några få ställen, har den där “Wow!”-känslan gör det väldigt mycket för upplevelsen att allt ser skarpt och vackert ut. De små ljuseffekterna som blommans eldbollar orsakar tillför det där lilla extra som får spelet att kännas som att det inte ligger en halv generation bakåt i tiden. När bakgrunden i en av spökbanorna ser ut precis som Van Goghs kända Stjärnenatt vill jag bara stanna upp och beundra hantverket.

Det är när Mario får möjligheten att flyga som han är som allra häftigast. Ingen glömmer väl första gången de plockade upp lövet i Super Mario Bros. 3 och svävade i väg, eller lät vinden vina i den gula capen i Super Mario World. I New Super Mario Bros. U finns i stället ekorredräkten, som är en stor besvikelse. Det finns inget riktigt sätt att flyga som i de tidigare spelen, utan det handlar hela tiden om en konstant rörelse neråt och funkar ungefär som propellerhatten i Super Mario 3D Land. Att man som ekorre kan fästa vid väggar är mest irriterande när man försöker glida ner längs dem för att plocka föremål. Baby Yoshi gör också comeback och fungerar lite som en sköld med olika egenskaper beroende på Yoshins färg. Den enda intressanta är egentligen den guldfärgade som, när man skakar på kontrollen, lyser upp i mörka grottor. Men visst är det tillfredsställande att springa in i en hel rad fiender och bara se dem slukas av den hungriga lilla dinosaurien.

Kaos på fem spelare

Flerspelarkaos. I HD.

Om du gillade kaoset som är fyra spelare samtidigt i Wii-versionen av spelet kommer du älska det här. Inte nog med att fyra personer kan göra livet surt för varandra genom att blockera varandra eller kasta ner medspelare i hål, nu kan även en femte spelare vara med och antingen hjälpa eller stjälpa de andra. Medan de fyra på den stora skärmen gör sitt med vanliga Wii-kontroller spelar personen med pekskärmen något som kallas Boost-mode. Det innebär att denne kan hjälpa till genom att rensa undan fiender eller placera ut plattformar som de andra kan hoppa på. Så var det nog tänkt i alla fall. Men faktum är att Boost-mode lockar fram den mest sadistiska sidan hos oss alla och i stället för att rädda spelarna på tv-skärmen blir det oftare att man placerar plattformar precis ovanför deras huvuden när de försöker hoppa över en avgrund eller att man får fiender att byta riktning och attackera bakifrån i stället. Det hela borgar för massiv osämja i soffan, men även en hel del skratt.

Som lanseringstitel kommer New Super Mario Bros. U säkerligen att hjälpa Wii U:s försäljningssiffror en hel del och många lär köpa det i stället för Nintendoland på grund av igenkänningsfaktorn. De som gör det får ett välpolerat, klassiskt Mario-spel i “2D” med ett fantastiskt roligt flerspelarläge som garanterar många roliga stunder med polarna eller familjen i soffan.

Just ja, en sista grej. Den som gillar det lär glädjas åt att det är mer “wah wah” i musiken än någonsin, och äntligen får vi veta vem eller vad det är som sjunger det!