Tredje dagen av Gamex 2012 är igång. Jag är sent på plats, och lagom trött efter alldeles för många öl och på tok för lite sömn. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att berätta om något som hände i går. Nämligen mitt möte med Tobias Bjarneby. Egentligen borde det här inlägget handla om hur vi var i Nintendos VIP-rum och provade den slutgiltiga koden av Nintendoland och New Super Mario Bros. U, men det är mindre intressant än mötet med legenden.
Den som inte vet vem Tobias Bjarneby är har förmodligen aldrig läst något som skrivits om spel på svenska. När jag var en liten liten grabb satt jag hemma hos min vän Erik och tittade tillsammans med honom på när hans storebror spelade Kid Icarus, Zelda och Punch Out. När vi inte satt och hoppades på att få spela läste vi Nintendo Magasinet. I den alltid lika seriösa och inte alls Nintendovänliga tidningen skrev en herre vid namn Tobias Bjarneby. Han gick senare vidare till Super Power och Super Play och är i dag chefredaktör på LEVEL.
Det var alltså med Sveriges mesta speljournalist vi fick dela Nintendos VIP-rum. När det var dags för New Super Mario Bros. U greppade vi varsin kontroll och jag tänkte att nu, nu jäklar måste jag spela så bra jag bara kan. Bjarneby måste ju vara bäst i världen på tv-spel, intalade jag mig. Snubben har ju, enligt egen utsago, klarat första Super Mario Bros. på sju minuter. Men icke. Det hela artade sig så illa att jag på något vänster hela tiden sprang lite framför honom och stal alla hans power ups. Vid något tillfälle råkade jag till och med plocka upp Luigi som han spelade och kasta ner honom i ett hål.
Jag kan nu stoltsera med att jag effektivt förstörde Tobias Bjarnebys upplevelse av New Super Mario Bros. U.
Kort och gott, jag kan nu stoltsera med att jag effektivt förstörde Tobias Bjarnebys upplevelse av New Super Mario Bros. U. Kanske inte det jag hoppades på i mitt första möte med legendaren, men okej. Förlåt!
(Also, Nintendoland är sjukt kul och mycket roligare att spela än vad det såg ut från E3-demon.)
(Also 2, Nintendo behöver ingen reklamkampanj för Wii U. Det räcker att säga “Mario i HD”. Så. Jävla. Fett!)
Trazh
Hahah! Vilket kul minne för livet!
Julius Guldbog
Hade chansen att se honom lite snabbt men hann inte förstå vem det var innan han försvann ur min syn!
Vill inte förstöra något för dig, Niklas, men jag tror att Bjarneby gömde sin egentliga kraftnivå för att ge er andra en chans att skina ;)
Julius Guldbog bloggade nyligen – Första nordamerikanska reklamfilmen för Wii U!
Niclas de Faire
Jag hörde att någon ropade ut att Adam Tensta stod och körde Need for Speed: Most Wanted. Klart jämförbar upplevelse!
Alexander Cederholm
Mitt första möte med Tobias från 2006 såg ut såhär.
Jag var i Stockholm för den första Play Symphony-konserten. Jag var i sällskap med bl.a. Fredrik Schaufelberger och går nerför en gata och snackar. Av något skäl stannar vi upp och pratar med folk mitt på gatan. Då helt plötsligt dyker det upp en skakvänlig hand framför mig. Jag vänder mig om och ser en kille som snabbt svarar “Hej, Tobbe” och ler. Jag inser snabbt att det är Bjarneby, skakar hand med honom och yppar dessa ord parallellt med handskaket.
“Vad kort du är…”
….
Det är INTE vad man säger till en av ens första förebilder inom spelskrivande. Men det var vad jag sa.
Direkt bredvid Tobias står Pär Villner. Honom kände jag sen tidigare men hade aldrig träffat face to face och mina första ord till honom blev.
“Vad lång du är!”
….
Det var nog inte min dag när det kom till att vara vältalig och allmänt vettig. Ingen tog så klart illa upp men jag kan fortfarande inte glömma hur jag hälsade på en av mina första skribentidoler. Ett bättre intryck kunde ju ha getts. ^^
P.S. Tobias är förvånansvärt kort. Och Pär är sjukt lång. D.S.
Niklas Sintorn
Haha fantastiskt! Klassiskt fall av tunghäfta kombinerat med klyschan att folk är kortare i verkligheten. :)