Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Förra veckan så gnällde allas vår favorit gnällgubbe Niclas om Collectors Edition utgåvor. Som något av en CE samlar vill jag försvara CE-utgåvans existens. Niclas undrar varför jag är villig att betala x antal hundralappar mer för ett spel om det släpps en CE-utgåva? Det finns olika anledningar så låt mig ta dom en i taget i ordning från starkast till svagast.

Figurer. Snyggt gjorda figurer på antingen spelets hjälte eller annan framstående karaktär. Ett praktexempel är Big Daddy från BioShock, ett annat är statyn av Geralt of Rivia från The Witcher 2. En annan snygg, om än lite plastig, är TES V: Skyrim draken. Och ja dom med flera andra figurer står alla framme i en eller annan hylla, var av ingen heter Billy, och tro det eller ej men ingen av dom är neonfärgade.

Prylar. Roliga, fyndiga prylar och pinaler som på något sätt knyter an till spelvärlden i fråga. Fallout är kungen i denna kategori med sin lunchlåda i metall och bobble head och pokermarker samt kortlek färdig att spela “Caravan” med, från Fallout 3 respektive Fallout: New Vegas. Även många av dessa pinaler står i hyllorna.

Artbooks och Soundtracks. Kan vara hit or miss. Dom pyttesmå häftena med 50-60 sidor är inte så mycket att hänga i granen nej. Men dom “riktiga” som är A4+ storlek  och som har en 150-300 sidor med all typ av konceptbilder från början till slut är riktigt fina. Ja jag bläddrar igenom dom lite då och då. Särskilt boken som följde med Skyrim. Soundtrack-skivor känns väl smått överflödigt så är i mp3-tider. Den enda skivan som jag fått med en CE utgåva som spelas regelbundet är vinylskivan man fick med BioShock 2.

Boxar. Inte så hög prio, men det finns endå ett  par som sticker ut. Min favorit är Catherine som kom packad i en pizzakartong. Sen har vi Diablo III lådan som jag tycker är riktigt stilren och snygg.

De saker och figurer, inte alla från CE-utgåvor, som jag har stående framme i diverse hyllor är mer för min egen skull än att skryta för nära och kära, vänner och bekanta. Min sambo spelar knappt tv-spel och det är inte direkt någon i min bekantskapskrets som samlar på spel på samma sätt som jag. När jag ser en figur, eller bläddrar i en artbook så tänker jag gärna tillbaka på spelet ifråga. Av mina 170+ timmar i Skyrim har jag en del “digitala” minnen att se tillbaka på. För att inte tala om minst 300 timmar i Fallout 3 och snart 250 timmar i Diablo III.

Jag är på inget sätt minimalistisk, men praktiskt ser jag inte vad problemet är. Jag har stenkoll på hur och var allting står och rör min sambo eller någon annan till det blir jag tjinkig. Allting har sin plats och sin ordning. Visst kan jag hålla med om att vissa CE-utgåvor är för dyra och/eller små för att leva upp till namnet och priset. Ett mynt  och en tygkarta är inte värt 300:- extra. Men det finns många CE-utgåvor som jag tycker är värda pengarna.

Ps. Niclas, om du vill kan jag köpa loss tygkartan och myntet för 150:- från dig som plåster på såren. ;) Ds.