Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Japanska rollspel. Åh vad jag älskar er! Och vad jag älskar att hata er! Bortser man från anime-estetiken som ofta genomsyrar dem finns där ofta ett fantastiskt äventyr med en medryckande story och välskrivna karaktärer. Så också i Tales of Graces F. Tror jag i alla fall. Det är nämligen lite svårt att urskilja om story och karaktärer är bra ur den fullständiga lavin av spelmoment som jag begravs i från första stund. Håll i er nu, för det här blir en långkörare!

Förvirrande är bara förnamnet

Striderna: I de flesta japanska rollspel förväntar jag mig ett mer eller mindre turordningsbaserat stridssystem, som på sin höjd kräver lite tajming eller strategisk placering av karaktärer. I Tales of Graces F har jag fler knappkombinationer att hålla reda på än i valfritt God of War-spel. I ett rollspel! Lägg där till att det finns fler element och annat fienderna kan vara svaga mot än någon någonsin kan räkna till. Addera sedan en tre, fyra mätare av olika slag som fylls på och töms av olika anledningar under stridens gång. Hur mycket erfarenhet en strid ger beror helt på hur snabbt du klarat av den, hur många träffar du lyckas få in i en kombo och om du exempelvis lyckas ha ihjäl två flera fiender med ett slag. Just ja, glömde jag nämna att man måste tänka på att kombinera sina kombos med de andra karaktärernas kombos för extra starka kombos?

Levelsystemet: Trött på vanliga levlar och skills? Tales of Graces F bjuder, utöver de vanliga levlarna på titles. Varje strid ger ett visst antal skill points (SP) som används för att levla upp olika titles, som funkar ungefär som jobb i mer välkända rollspel. Inga konstigheter där, förutom att det finns 80+ titlar att låsa upp för varje karaktär, och varje titel har fem levlar. Att specialisera sina karaktärer är minsann inte lätt här inte!

Världskartan: Du kanske trodde att en världskarta bara var där du tar dig från punkt A till punkt B, slåss med fiender och hittar några gömda platser? Fel! Här hittar du ett oändligt antal kistor och föremål som ligger och skräpar. Dessutom finns det så kallade discovery locations att samla på som triggar ett litet storymoment och ger dig diverse prylar. Självklart kan du se i en meny hur många procent av ställena du besökt så att du alltid känner dig dålig för att du inte hittat alla. På tal om böcker har du både en enemy book och en collector’s book som snällt påminner dig om att du inte hittat alla fiender och föremål ännu. Gotta catch ‘em all!

Jag. Orkar. Inte. Mer.

Städer: Förutom att discovery locations gör storstilad comeback även i städerna kan man ju självklart handla grejer. Inte nog med det, det finns såklat ett crafting-system. I Tales of Graces F heter det dualizing. Det innebär att du kan kombinera två grejer för att skapa en tredje. Det går att göra med alla grejer i hela spelet. Alla. Vapen kan kombineras med kristaller för att göra nya vapen som sedan kan kombineras med shards för att de ska bli bättre, för att sedan härdas i strid så att du senare kan kombinera vapnen med varandra för att få ut kristaller som du sedan kan använda som accessories. Ingredienser kan kombineras med maträtter som kombineras med andra maträtter för att göra bättre maträtter. Skräp går bra ihop med annat skräp för att skapa mer skräp som kan säljas för pengar. Och just ja, man får stämplar på ett kort i varje stad beroende på hur mycket du handlar, som leder till belöningar.

Mixern: Du trodde väl inte att du kommer undan med crafting bara i städerna? Nej då, med dig har du också en så kallad eleth mixer. Det är ett krus där du kan slänga i lite vad du vill och se om de dubbleras när du springer runt på kartan eller klarar strider med olika kriterier. Du kan dessutom mata den med böcker som ger olika effekter som att springa snabbare på kartan eller få bättre grejer efter strider för att i städerna kunna kombinera dem med bättre grejer för att kunna göra… Bättre grejer!

Det här var bara ett smakprov på alla features som Tales of Graces F bjuder på. Jag får, efter 22 timmars spelande, fortfarande upp små tutorials som berättar nya grejer för mig jag inte visste sedan innan. Allvarligt talat, efter 22 timmar vill jag ha lärt mig hur jag ska spela ett jävla spel, tack! Som om det inte vore nog har utvecklarna kommit på att det finns alldeles för lite att tänka på och slängt in minispel lite här och där.

Tvingas jag lära mig en endaste ny grej i det här spelet så skriker jag.

Missförstå mig rätt, Tales of Graces F är ett bra spel. Om du orkar kämpa sig förbi den tio timmar långa prologen och springer runt med skygglappar för att över huvud taget komma någon vart alls. Jag är för många features i spel, men någon gång skulle Namco stannat upp och tänkt: “Vänta, börjar det inte bli lite väl mycket nu?”. Men icke. Jag vill så gärna veta hur det går för Asbel, Cheria, Malik och de andra, men tvingas jag lära mig en endaste ny grej i det här spelet så skriker jag.