På ett loppis jag besökte förra helgen hittade jag ett bord där det låg en stor hög PC-spel. Många av dem hade överpriser vilket jag underrättade försäljaren om.
- Ja jag vet inte alls vad sånt där är värt. Det är min mans. Du kan få dem för 30 kronor!
- Men tänk om han vill ha dem då? Han får väl köpa nya i så fall antar jag.
- Nej det kommer han inte att göra. Han har lovat att inte spela mer nu. Han är ju ändå snart 40.
Ursäktavadå? Han har alltså lovat sin fru att sluta spela, vilket hon – enligt det korta samtalet jag hade med henne vilket jag inte citerat i sin helhet – bett honom att göra eftersom han är vuxen nu. Vem är hon att avgöra vad en vuxen människa får eller inte får göra?
Vem är hon att avgöra vad en vuxen människa får eller inte får göra?
Det börjar bli väldigt tröttsamt nu. Det ständiga nedvärderandet av spel som underhållningsform. Det är ju knappast någon som ber sin partner att lägga ner skönlitteratursläsandet. Ändå så fanns det faktiskt en tid då även läsning ansågs vara ett osunt tidsfördriv, precis som många anser dataspel vara idag.
Det är lätt att titta i backspegeln och skratta åt dåtidsmänniskan som såg läsandet som något så onyttigt, vi vet ju så mycket bättre idag. Varför är det då så onaturligt att tänka sig att man – gud förbjude – kanske har fel vad gäller en annan för människan ny företeelse? Vi måste inte ens öppna en tidsreva in i framtiden för att ha belägg för att dataspelandet faktiskt är utvecklande hjärngympa.
Jag väljer att tro att det här är en generationsfråga. Varje generation hämtar sin uppfattning om vad en vuxen människa är från generationen innan och försöker medvetet eller undermedvetet att anpassa sig efter den mallen när de börjar närma sig en “vuxen” ålder. De i våran generation som med hull och hår anammat mallen från generationen innan oss är förlorade. Så låt oss göra vårt bästa för att visa nästa generation hur att vara vuxen inte sitter i våra fritidsintressen.
Kvinnan på bilden heter Kathleen Connell. Kit, som hon också kallas, är 100 år gammal och spelar dagligen Nintendo DS. Besök The Telegraphs hemsida för att läsa mer om Kit.
Tommy Håkansson
http://1.bp.blogspot.com/-Ke8n16vsPB0/TfXhUh2L4ZI/AAAAAAAAAWo/z1WMytxuppk/s1600/belle_gaston_book.jpg
Lite så. Fast med ett spelfodral.
Sanna
Pretty much. Någon borde photoshopa in en NDS i den där bilden.
Lasselelle
Kommer aldrig sluta. Blir tvspel på hemmet när man blir gammal!
Sanna
Inte jag heller. Jag känner att det är dags att börja bearbeta politikerna för att se till att alla ålderdomshem _ska_ vara utrustade med samtliga spelkonsoler i framtiden.
niklas
Kanonbra text!
Dessutom är ju spel heller ingen ny företeelse, bara att det är en ny form som vi ser idag.
Men usch, vilken hemsk människa.
Nu vet jag inte om det var hans favorithobby, men att be någon sluta med det man älskar är verkligen ett hån med den personen. Jag hade haft lättare sluta älska människan än sluta med spelandet.
Johan
Jag kommer då aldrig sluta spela tvspel. Och mycket bra skrivet.
Johan H
Folk oförståelse kommer nog aldrig sluta förundra mig alltså :S
Pär
Hey! Jag är också snart 40, och inte tusan säger min fru till mig att lägga av med spelandet! Sicket omoget beteende, vem är det som ska växa upp egentligen, snarare killens fru!?