Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Det här är ingen recension av Tokyo Jungle. Jag har nämligen inte hunnit spela i närheten så mycket som jag vill för att kunna ge ett rättvist omdöme. I stället tänkte jag ge några exempel på varför Tokyo Jungle är det knasigaste spel du förmodligen inte spelat än.

Grisen kan lätt bita huvudet av dig!

När jag först fick höra talas att man i Tokyo Jungle spelade som olika djur som skulle ha ihjäl varandra tänkte jag direkt på tigrar, lejon och björnar. Men det är så mycket mer awesome än så. Känslan att som en liten beagle smyga sig igenom buskarna och sätta tänderna i strupen på en intet ont anande kanin är otroligt tillfredsställande.

Eller att som vanlig innekatt hoppa runt i cirklar för att försöka slita ner små flygande kycklingar ur luften och glufsa i sig dem som fanns det ingen morgondag. Eller varför inte känslan av att vara kungen av Tokyos förorter och bara svassa runt och leta brudar för att skaffa en hel hög med ungar som tar över föräldrarnas förmågor.

Men Tokyo Jungle handlar inte bara om att jaga oväntade djur som andra oväntade djur. Om du inte passar dig kan din stackars pomeranian få loppor, och då måste du minsann leta upp närmsta vattenpöl för att bli av med dem. Tycker du om att pimpa dina karaktärer i spel lär du gilla alla konstiga saker du kan utrusta ditt djur med. Att sätta löparskor och en superhjälte-mask på ett rådjurskid är helt enkelt awesome.

Helt jävla livsfarliga är de, de där korna.

Min fetaste upplevelse i ett postapokalyptiskt Tokyo var jag dock med om häromdagen. Jag hade just låst upp en finfin golden retriever och fick uppdraget att ta mig till shoppingdistriktet. När jag väl kommer dit upptäcker jag att det fullkomligen kryllar av grisar och får där. Glad i hågen smyger jag genom närmsta buskage och låter sedan tänderna sjunka in i halsen på en stackars gris. En minut senare har jag dödat och ätit upp säkert 15 bondgårdsdjur. Helt plötsligt ser jag en stor jäkla ko. “Den ska jag äta upp!”, tänkte jag och gav mig på den. Stort misstag. Helt jävla livsfarliga är de, de där korna, och det var precis så att jag och mina golden retriever-syskon lyckades sänka den jäkeln. Efter skrovmålet som är en hel(!) ko tassade jag vidare. När jag inte trodde att man som hund kunde äta upp något coolare än en ko dyker både giraffer och schimpanser upp! Whaaaaat?!

Så där är jag alltså nu, sovandes i mitt nyerövrade bo som en golden retriever med gympaskor, redo att ta mig an savannens djur. Hur coolt är inte det?