För inte längesedan släpptes Tony Hawk’s Pro Skater HD, en upphottad version av den klassiska serien med det bästa ur båda spelen samlat i fin HD-grafik. Allt finns där, banorna är sig lika, kontrollen är precis som den ska och musiken är till stora delar intakt (men var är Know Your Enemy?!). Alla ingredienser för att göra det till det ultimata nostalgispelet för mig som under gymnasietiden i det närmaste knarkade framför allt andra och tredje spelet. Det fanns inga challenges jag inte klarade, inga gaps jag inte ollat över och inga rails jag inte grindat. Mina trickkombinationer skördade astronomiska poängsummor. Men när jag sitter och spelar Xbox-spelet, som är ett av årets Summer of Arcade-spel, märker jag att jag inte spelar mer än ett par vändor på någon bana innan jag tröttnar och spelar något annat. Jag kan inte annat än undra varför, när det är i princip samma spel som tidigare, fast bättre.
När jag förr kunde sitta och nöta ett och samma spel i veckor, månader eller till och med år (Civilization, jag tittar på dig), rör jag mig nu ofta snabbt från spel till spel och gärna spelar fler spel parallellt.
Jag har helt enkelt förändrats som gamer. Det är väl inte så konstigt med tanke på att jag är tio år äldre och lever ett helt annat liv där jag till viss del jobbar med att spela spel. När jag förr kunde sitta och nöta ett och samma spel i veckor, månader eller till och med år (Civilization, jag tittar på dig), rör jag mig nu ofta snabbt från spel till spel och gärna spelar fler spel parallellt. Jag har även upptäckt att jag blivit både rastlös och blasé gent emot spelen, och mina krav för att ens spela klart ett spel jag inte måste recensera har blivit skyhöga.
Det är få saker jag saknar med den Niklas jag var för tio år sedan, men förmågan att enklare kunna hitta njutning i spel, bortse från brister och inte känna att jag hela tiden måste ha något nytt hade jag gärna fått tillbaka. Jag var helt enkelt en bättre gamer förr i vissa avseenden. Kanske är det bara jag som person som känner såhär, och att det har att göra med att jag har en väldigt stor tillgång till spel, och ofta ”tvingas” spela spel under tidspress, men jag föreställer mig att gamers över lag är mer rast lösa i dag än för tio år sedan.
Hur känner ni för ert spelande i dag jämfört med för, säg tio år sedan? Har ni lätt för att bara sjunka in i ett spel och nöta det eller är ni, liksom jag, rastlösa och allt för benägna att hitta brister och fel?
Trazh
Satt i liknande tankar nyligen faktiskt. Liksom du så saknar jag den killen som kunde gå upp jättetidigt på morgonen bara för att spela lite extra Final Fantasy VII.
Nuförtiden känner jag mig ganska lat som spelare.. Men det är fortfarande vissa spel som slukar mig helt. Senast var Batman Arkham City.
Trazh bloggade nyligen – Punch-Out!! (Wii)
Trazh
Arkham Asylum menade jag. ^^
Trazh bloggade nyligen – Punch-Out!! (Wii)
Niklas Sintorn
Inte ens Arkham Asylum slukade mig helt och hållet, och det var ju ändå löööööjligt bra! Jag spelade helt enkelt igenom storyn, och sedan var jag inte så intresserad av resten. Gjorde dock mer i det än i Arkham City där jag verkligen BARA spelade storyn. Kom dock på ett undantag: Jag fastnade rätt hårt för Zelda: Skyward Sword, men vem fastnar inte i Zelda-spel, liksom? :D
Mattias
Jag kan känna lite likadant sen jag började skriva lite om spel och jag kan bara tänka mer er som på denna sidan gör det mer seriöst, hela tiden måste komma ut med texter om de senaste spelen. Det blir inte längre en njutning utan ett jobb att tycka om de senaste spelen. Tiden att gotta ner sig i ett spel i flera månader finns inte, för då är det så mycket nytt man skulle missa att skriva om.
Det är väl en form av skada man får när man skriver om spel, den här rastlösheten och benägenheten att analysera i sönder spelen.
Mattias bloggade nyligen – De tio bästa Skyrim-moddarna
Niklas Sintorn
Ja, du har rätt i att tidsbristen är en stor anledning till att jag inte längre grottar ner mig i spel. Inte så mycket att jag har något annat jag verkligen vill spela, utan att jag har något jag verkligen måste spela för kommande deadline. Kanske kommer recenserandet att förstöra spel för mig i framtiden :P
OhNoSpyware
För tio år sedan hade jag ganska nyligen börjat spela på riktigt. Jag hade, om jag minns rätt, hyfsat nyligen fått min andra stationära konsol (GameCube, första var PS1) och jag och brorsan spelade väldigt mycket på den.
Jag kan inte påstå att jag känner att det är någon större skillnad mellan då och nu. Precis som då har jag perioder då jag verkligen bara spelar ett och samma spel. The Sims 3-rycken jag får runt nya expansioner tex. Kan spendera en hel månad på i princip bara The Sims 3 då. Eller favoriten Guild Wars. Ibland får jag bara för mig att “nu ska jag spela Guild Wars” och sen gör jag det varje dag i två månader, med några små instick med spel som spelas nån timme men snabbt glöms bort just för att jag vill spela mera GW. Eller F:NV, eller Skyrim, eller… ja :P Men jag hade även då, som nu, perioder då jag inte hittar SPELET. Det där SPELET som känns rätt. Då sitter jag och växlar och får ingen ro. Men det är som sagt inget nytt.
Tror det är därför min karriär som spelrecensent blev kort och min backlog är så stor. Jag är FÖR lik mitt 13-åriga jag och gräver ner mig för mycket i ett och samma spel :D Jag har inte tid eller lust att spela spel med tidspress ;)
Niklas Sintorn
Jag önskar att jag hade spel att grotta ner mig i, men ofta beror det ju på att jag har så många projekt på gång på samma gång, och har flertalet deadlines att förhålla mig till.
Men om jag lyckas köpa en ny speldator innan Sim City 5 kommer misstänker jag att jag kommer att grotta ner mig riktigt rejält i det, har verkligen väntat på det hur länge som helst nu!