Jag tycker om att hoppa från spel till spel. Ena dagen kan det vara bara jag och tamburinapan i Beat the Beat och nästa är jag Mario eller Ezio eller Shepard eller vem som helst. Omväxling förnöjer, helt enkelt. Men det verkar inte gälla för alla gamers. Jag har en del bekanta som snöar in på serier eller till och med ett enda spel helt och hållet. De spelar samma spel om och om igen, och slukar expansioner, fan fiction och moddar med hull och hår. Oftast gäller det stora rollspel med mycket substans och olika val.
Jag undrar vad det är som kan få en person att stanna kvar vid ett spel så länge. Som trots att hen redan spelat igenom Fallout, Dragon Age eller Mass Effect oräkneliga gånger ändå finner nöje i att göra det igen. Själv är jag, som jag klargjort flera gånger tidigare, så rastlös att det nästan känns omöjligt att spela om ett spel jag redan klarat, även om det finns olika val att göra under resans gång. Känslan av att jag missar ett nytt, spännande, spel gnager i mig varje gång jag försöker mig på att börja om på något.
Hur känner ni, ni som totalt kärat ner er i ett spel eller en spelserie? Är ni som jag fast tvärt om, att ni tycker det är jobbigt att behöva börja på något nytt när ni vet att det där ni redan spelat så många gånger ger en så grym spelupplevelse? Och framför allt: Var ligger behållningen i att spela ett spel så många gånger? Jag kan förstå att man spelar igenom exempelvis Mass Effect två gånger, en gång som paragon och en som renegade. Eller att köra Fallout ett par gånger för att prova de större faktionerna. Men jag har fått intrycket att vissa av er spelar igenom vissa spel många fler gånger än så. Hör gärna av er med era tankar!
Lasselelle
Brukar aldrig fastna så hårt. när jag hört hela storyn så är det liksom färdigt.
Största anledningen til latt jag inte lirat igenom mass effect 3 mer än en gång är ju att man vet hur det slutar, oberoende av om man är renegade eller paragon, tex.
tycker oftast att det är lättspelade, slappa spel som är lättast att spela om. typ super mario bros. ;)
Tommy Håkansson
Jag brukade låta spel sluka mig totalt. Först när jag var liten och nästan bara fick nya spel två eller tre gånger om året. Men bästa exemplet är nog Unreal Tournament, som praktiskt taget var det enda jag spelade från 2000 till 2005. Jag missade hela den konsolgenerationen, i stort sett. Sen har det väl varit lite samma med Left 4 Dead och Mario Kart Wii, men inte alls i samma skala. Speciellt inte nu när jag behöver spela mycket för att hänga med och recensera de senaste fyra åren.
Men det här är en anledning till varför jag tycker MMORPG skadar industrin. WoW-spelare konsumerar nästan aldrig något annat. WoW avlägsnar dem från skaran av potentiella konsumenter. Det är inte bra för industrin, och det är inte bra för individen, om man frågar mig. Det är självklart ingen som gör fel, varken Blizzard eller spelaren. Det är bara så det blir. Tycker bara det är lite tråkigt. Speciellt när tidigare spelintresserade vänner inte längre är spelintresserade, utan bara WoW-intresserade. Även om de börjar komma tillbaka nu.
Niklas Sintorn
Jag var WoW-spelare ett tag och då fick jag fan inte tid till mycket annat i mitt spelande. Innan dess hade jag också perioder där jag BARA spelade Quake 2 och Starcraft. Så jag förstår vad du säger om att MMORPG:s skadar industrin. Det känns ju som att det folket hade spelat fler olika spel om de inte ständigt letade den fetaste looten. Skönt är det iaf att de flesta man känner har lämnat WoW nu och att ingen lyckats klämma ur sig något som håller lika bra kvalitet. :D
Fredrik / explewd
Var ligger behållningen i att spela ett spel så många gånger?
För min del – för att exploatera, bemästra eller utforska mer. I de senaste fyra fallen för min del ( Dragon Age: Origins, Demon’s Souls, Dark Souls, Dragon’s Dogma) har det varit för att världarna varit extremt omfattande, och återspelbara. I Demon’s och Dark Souls fall mest för att utforska allt, och för att bemästra striderna.
Att gå från slutspelet i Demon’s eller Dark souls över till NG+ och inse att minsta lilla grunt är snudd på lika livsfarlig som när spelet precis påbörjades är en stark motivationsfaktor. Att gå från övermäktig slaktarmaskin till att behöva anamma en mer ödmjuk inställning igen är intressant. :-)
Niklas Sintorn
Nu när jag börjat på Dark Souls så kan jag förstå dig. Men frågan är om jag skulle orka spela igenom New Game+ om enda skillnaden är att det är lite svårare. Jag spelar väldigt mycket för story, och det får jag ju tyvärr inget nytt utav med en extra genomspelning.
Johan
Jag brukar hoppa från spel till spel nuförtiden men är det ett riktigt bra spel kan jag spela om det men då får det ofta vänta ett par månader till suget på spelet komer igen. Håller även med Tommy om WoW jag spelade bara WoW tyckte att det räckte så och då hade jag missat så mycket annat bra så nu så blir det att an hoppar från spel till för att spela dem bra spelen man har missat.
Frances
De flesta som skriver om spel brukar tillhöra den där kategorin av spelare som gillar ombyte. Jag tror även många av dem är sådana att de inte ens nödvändigt behöver spela klart ett spel (är jag fördomsfull?). De passar kanske som skribenter just därför, för att de har mycket variation att skriva om och kan jämföra med fler erfarenheter?
Själv snöar jag in mig. Jag behöver en bra story, men anledningen till att jag spelar om och om igen brukar främst vara för att uppleva karaktärer, nyanser och få vistas i den världen. Det är olikheterna i byggstenarna som intresserar mig även om huvudstoryn ofta går i samma fotspår. Jag har kanske svårt att släppa de världar jag besöker? (Jag läser även böcker och ser filmer och TV-serier fler gånger om de är riktigt bra.)
Niklas Sintorn
Jepp, jag är iaf sådan. Det är inte alltid jag känner att jag måste spela klart ett spel som jag inte tycker är jättebra, Har nog blivit ganska hård i min bedömning sedan jag började recensera spel i större utsträckning, och nu är första intrycket väldigt viktigt för att få mig fast.
Jag tror att jag är mer intresserad av en välskriven bakgrundsstory och spelvärld än enskilda karaktärer och små nyanser. Kanske är det där skon klämmer och det som gör att jag inte spelar spel om och om igen. Jag känner ofta att spelet är slut när det är slut, liksom, och det är väldigt sällan som jag går tillbaka och gör något mer i ett spel jag redan klarat.
OhNoSpyware
“Jag kan förstå att man spelar igenom exempelvis Mass Effect två gånger, en gång som paragon och en som renegade. ”
Men det finns ju så många fler val än så! Vad händer om jag har en releation med den där karaktären? Vad händer om jag är otrogen? Vad händer om jag gör det där valet i den där questen kombinerat med det DÄR valet i den där andra questen?
Och rollspelande, förstås. Jag har en megasuperparagon-Shep som aldrig avviker från den vägen, precis som jag har en renegade-variant. Men jag har också 4 Sheps där mittemellan med helt andra värderingar och åsikter.
Dessa tokdjupdykningar sker mest i rollspel (precis som du skrev i inlägget) där jag helt enkelt kan rollspela helt olika karaktärer och där saker förändras beroende på val. Bara minsta lilla dialog blir annorlunda så är det värt att se för mig. Det kan också handla om att jag vill testa en annan klass/build och spela på ett annat sätt. Finns ju massor att göra i vissa spel, varför INTE uppleva allt? ;D
Niklas Sintorn
Som jag skrev till Frances så tror jag det beror på att jag är mer intresserad av övergripande story och spelvärld än enskilda karaktärer och små nyanser. Tycker det är väldigt coolt att vissa, som exempelvis du och Frances, njuter så mycket av de små skillnaderna mellan två genomspelningar, men det är nog inte för mig.
Men sen måste jag fråga: Hur många gånger har du spelat en ny karaktär i Fallout: New Vegas? Har fått intrycket av att du gjort det hur många gånger som helst, med hur många moddar som helst. :) Tror att jag började om två gånger i det spelet, och det är verkligen mycket för mig. Men sedan är det spelet också väldigt, väldigt bra :)
OhNoSpyware
Fler än jag kan komma ihåg! :D Tycker att de 260 timmar som Steam säger att jag spelat känns för få :P
Bläddrade lite i screenshotmappen häromdagen och postade några bilder på en bråkdel av alla karaktärer jag skapat och spelat med. Brukar dock inte spela klart spelet varje gång jag skapar nya karaktärer utan det är mest att jag blir sugen på att spela på ett specifikt sätt eller testa en specifik mod.
Bilderna: http://tmblr.co/ZIrXuxRKag-e
Johan H
Jag är rätt duktigt på att fastna helt i ett/ett par spel faktiskt. Tror nog jag alltid varit det. Fallout Serien, alla spelen, kommer jag nog aldrig tröttna på. Framför allt inte New Vegas, då det finns så otroligt många bra mods som är gjorde av fans.
Som just nu har jag totalt snöat in på DayZ… och där finns knappt någon story att prata om ens, utan där är det med känslan/känslorna som man får. Och att det faktiskt är (nästan) helt i real tid!
Dock håller jag faktiskt inte med om WoW… jag har spelat och spelar fortfarande det, men det har inte gjort att jag missat annat faktiskt. Eller så kanske jag tillhör en minoritet där…. Då ska väl även tilläggas att jag inte direkt varit någon konsol spelare sedan Snes tiden typ… har haft ett Wii, har ett Xbox, men inte kommit något spel jag fastnat särskilt hårt i (iofs… Castlevania: Symphony of Despair har jag ett GÄNG timmar i….)
Putte
Hen?????????????????????????!?!?!?!?!?!?!!??!??!??!?!?!!!?
Niklas Sintorn
Hen. ;)