Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Om man tittade in hos våra kära vänner på Svampriket.se igår, kunde man läsa att Anders Brunlöf, precis som mig har spelat The Amazing Spiderman, men tycks ha njutit mycket mer av sin upplevelse än vad jag gjorde av min. Eftersom Anders dedikerat sin recension till mig och byggt den som svar på min kritik, så vill jag ge ett lite mer uttömmande svar och försöka se varför våra åsikter skiljer sig. Det brukar ju nämligen inte vara så. Vi gillar samma sorts spel, älskar MMA, tycker att Neil Peart är en fantastisk trummis och kommer väldigt bra överens när vi träffas. Men plötsligt denna klyfta emellan oss. Efter hoppet ska jag försöka reda ut varför jag tycker att The Amazing Spiderman lutar mer åt anus än bra.

Jag skulle vilja säga att Anders har både rätt och fel på olika ställen i sin text. Det må hända att jag varit orättvis då jag inte inkluderat vissa element i spelet, och att recensionen var generisk. Detta är dock inte en behandling av spelet som grundar sig i arrogans eller ignorans från min sida, utan helt enkelt av den anledningen att spelet sår vinden och skördar virvelvinden. Spelet är orättvist mot Spindelmannen, generiskt, och på det stora hela ganska trist.

Låt mig börja med att påpeka att alla recensioner är olika. De baseras på de intryck, erfarenheter, förväntningar och krav en recensent har. När jag sätter mig ner för att spela ett spel som har ambitioner att vara en sandlåda, så finns det vissa saker jag förväntar mig. Dessutom hade jag läst några inför-reportage om spelet som gjorde att det hela lät väldigt lovande då oberoende speljournalister hyllade The Amazing Spiderman som ett stort steg framåt för superhjälte-genren. Ett hopp hade tänts någonstans, och redan här kanske vi ser den största anledningen till våra meningsskiljaktigheter?

Anders menar att mitt första klagomål är att Spindelmannen inte slåss som Batman. Det är direkt fel.  Jag vet inte om det är felformulerat eller bara ett missförstånd, men nog vet jag lite mer än detta om Spindelmannen och Batman. Som karaktärer slåss de givetvis helt olika med tanke på deras förmågor, så det är definitivt inte vad jag riktar min kritik emot. Om Spindelmannen fått en lika omsorgsfull skara animerare, koreografer och programmerare som Batman fick när han byggde bo hos Rocksteady hade vi sett ett helt annat spel. Den stryktålighet, kvickhet och styrka som både jag och Anders vet att Spindelmannen besitter hade fått en mycket mer iögonfallande presentation. Spindelmannen skulle inte ha hoppat runt i den ryckiga och sparsmakade soppan av icke-organiskt combobyggande vi får ta del av i The Amazing Spiderman. Oavsett mängden uppgraderingar av Spindelmannens förmågor så anser jag att det inte håller måttet. Baserat på vad jag spelat tidigare och vetskapen om vad spel i den här stilen kan vara, så kräver jag mer än vad jag får.

Däremot har Anders helt rätt i att jag hoppar förbi det andra stora momentet i striderna, och det har jag inget försvar mot. Precis som Anders så håller jag med om att det väggklättrande och unika perspektiv som Spindelmannen kan erbjuda var ganska underhållande. Jag glömde också att ta med de stora och ändå rätt stimulerande bossfighterna. Redan efter första striden mot den stora roboten i parken blev detta en av de få sakerna som fick mig att fortsätta spela. Att jag inte tog med dessa tror jag är att spelets sammanslagna intryck vid författandet av recensionen också präglade mitt skrivande. Det blev en generisk och inte särskilt passionerad recension av ett spel med precis samma attribut.

Vidare så menar han att min kritik av stadens livlöshet är poänglös då allt ändå nästan bara är en transportsträcka. Gör inte detta hela staden poänglös? Blir inte alla timmar de spenderat vid ritbord och designverktyg lite förgäves om allt den tjänar till är en glorifierad laddningsskärm mellan uppdrag, bossfighter och filmscener? Det borde ha funnits mer, av flera anledningar. Spelare förtjänar en mer absorberande upplevelse av en superhjältes stad än dåligt animerade fotgängare som paddlar fram i sin mekaniska stad av kulisser.  Jag vill ha mer än torftiga sidouppdrag i repetitiva miljöer. Jag vill ha nyanserade och livfulla fotgängare som Spindelmannen kan speglas genom. Jag vill kunna känna att staden fortsätter sitt liv även när jag är inne i olika instanser och slåss eller smyger.

Men om det är någon som förtjänar det mer än oss spelare, så är det Spindelmannen själv. Den här charmanta, kvicka, humoristiske och nonchalante superhjälten har en hel värld inom sig som skulle kunna blomstra ohämmat om ängen bara fanns där. Men Spindelmannen har i The Amazing Spiderman planterats i ett sketet, trångt och kvavt växthus. Det må vara hänt att jag har väldigt höga krav och att man inte alltid får det man vill ha, men jag tycker att jag har god anledning till det. Jag älskar Spindelmannen och jag älskar sandlådespel. Ingenstans i The Amazing Spiderman fick jag se frukten av den potential jag vet ser i den kombinationen.

Slutligen vill jag säga att jag också hade roligt när jag spelade. Det sa jag egentligen i min förra recension också. Spelet är fullt dugligt, eller för att använda orden som Anders odödliggjorde i Retroresan: “Ett RÄTT BRA spel”. Om man ser till realiteterna kring merchandising och stressiga deadlines för oerfarna utvecklare så är det nästan en bragd att göra ett spel så dugligt som detta. Men om man ser till vad som finns inne i spelet så är allt en bortkastad potential. Spindelmannen + sandlådestad borde, och KAN vara ett häpnadsväckande bra spel. Det är det inte. Därför gör helheten mig ganska likgiltig inför de få ljuspunkterna vi får ta del av i spelet.

Jag vill också säga att spelet nu fått egentligen tre recensioner anknutna till varandra på två skribenter. Det är mer än vad många mycket bättre spel har fått. Jag tror inte att det här beror på att Anders och jag är olika i våra krav på spel, vår kunskap om Spindelmannen eller vår kärlek för sandlådespel. Tvärtom så vet jag att vi gillar kombinationen båda två, och att jag håller med om mycket som Anders säger i sin recension. Kanske har det att göra med att Anders egentligen är lite snällare än mig, eller förväntade sig ett fullständigt genomruttet spel. Han kanske var på en bättre plats i sinnet än jag när han spelade. Det alternativa universum där vi håller med varandra fullt ut är bara en reva i tidsrymden borta. Jag kanske var orättvis i detta, men det är för att The Amazing Spiderman var orättvist mot Spindelmannen och sin egna potential. Ett steg i rätt riktning för licens-spel innebär inte att det plötsligt bara är några meter kvar till mål. Så jag tänker fortsätta vara en gnällspik när jag vet i mitt hjärta att superhjältesandlådornas kungadöme skulle haft en ny kung om Spindelmannen fått den behandling han förtjänar.

Anders eminenta recension som jag ovan svarat på kan ni, och borde ni, läsa här!