Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Ett av de spelen jag peppade mest på i år var Armored Core V. Jag älskar stora robotar och längtar fortfarande efter det perfekta mech-stridsspelet. Jag trodde att Armord Core V skulle bli ett sådant spel. Möjligheten att bilda klaner och bygga egna stridsmaskiner kändes så rätt. Att spelet dessutom skulle vara uppbyggt så att uppdragen var legoknektuppdrag du kunde välja och vraka emellan, det kunde inte bli annat än bra. Trodde jag. Istället fick jag ett spel som var långt ifrån allt jag hade hoppats på, det har tagit mig alldeles för lång tid att bli klar mig med den här recensionen.Så lång tid att jag tror att Niklas och Henrik nästan gett upp på att jag skulle skriva den. Det är bara så att för att kunna skriva om ett spel måste en spela det och det har jag verkligen inte velat.

Några av problemen med spelet skulle säkert kunna avhjälpas av tillgång till en manual, något som inte ingår i recensionsutgåvan. Det är ett otroligt komplext system och det är väldigt knapphändig information om det i spelet. Att sätta sig med avancerade och dessutom dåligt konstruerade verktyg för att bygga om och modifiera din mechrobot utan minsta tillstymmelse till förklaring vad de olika sakerna innebär. Det är inte bara svårt, det är fruktansvärt frustrerande.

Fast ett frustrerande modifieringsverktyg går ju faktiskt att leva med, det går även att leva med att spelet inte har så bra förklaringar till hur du styr och kämpar med din stridsenhet. Det som däremot inte går att leva med är att spelet har en scanningfunktion för att upptäcka fiendeenheter. Det låter som en riktigt bra sak att ha när du ger dig ut i strid. Tänk om dagens stridsvagnar haft ett system som gjorde att de bara tryckte på en knapp så såg de information om vart fiendens stridsvagnar och fordon befann sig. Livet som stridsvagns förare hade blivit rätt så mycket lättare.

Problemet är att det inte är så det fungerar i Armored Core V, snarare tvärtom. Systemet tillåter nämligen inte att du skannar efter dina fiender samtidigt som du skjuter på dem. Det är som att stridsvagnens radar stängs av och förarna förlorar all möjlighet att hålla koll på fienden. Istället får de stackars stridsvagnsförarna desperat leta efter fiendens enheter med hjälp av en liten kamera som bara visar vad de har rakt framför sig.
Med ett sådant system känns det inte som det stora tuffa framtidsspelet jag förväntade mig. Istället för att sitta i timmar och spela, spenderar jag timmar med att misslyckas med att övertala mig själv att det inte är viktigare att städa, tvätta eller arbeta med jobbet på min fritid.