Jazz Jackrabbit 2 var ett av de där spelen som man aldrig köpte. Det bara fanns där på den gamla Windows 98-burken. Lite som MS Röj, fast med en grön (?) hare i huvudrollen. Som sköt saker. Mestadels sköldpaddor med orealistiskt pyntade skal.
Efter att nostalgidimman lagt sig sitter man där med en medioker plattformare med medelmåttig bandesign och medelkass kontroll
Föregångaren var en klassiker som fildelades flitigt per diskett på skolgårdarna (gråt på du, Henrik Pontén) och smög sig in i allas datorer. Kopieringsskyddet på den tiden bestod, listigt nog, av brist på internet.
Jag minns att jag tillbringade rätt många timmar med detta spel som liten snorunge. Till PC var vi rätt svältfödda på sidoscrollande plattformare på den tiden, så när Epic Games (ja, du läste rätt) släppte spelen om knarkharen Jazz var det mycket välkommet.
I denna upplaga bjuds vi på en hel del intressanta banor, inte vad gäller bandesign, utan såtillvida att de innehåller intressanta kulturella referenser och popkulturparodier. På en bana får vi till exempel andas in röken från tusenfotingen från Alice i underlandet (vilket leder till hallucinationer och rörelsesvårigheter för pundar-Jazz). Dessutom får vi knyta bekantskap med Jazzs bror Spaz, som passande nog för namnet verkar gilla att ta ecstasy och ha grava epilepsianfall på samma gång. Vad är det med alla skumma drogreferenser?!
Ska jag vara ärlig är Jazz Jackrabbit 2 inte speciellt roligt alls idag. Efter att nostalgidimman lagt sig sitter man där med en medioker plattformare med medelmåttig bandesign och medelkass kontroll. Man kan bli mittemelankolisk för mindre. De lama drogreferenserna är inte speciellt underhållande om man inte är 13 och tycker det är lite busigt att chocka morsan med att säga sig vilja röka hasch.
Nä, det här var ingen höjdare. Det kanske var därför som inte en jävel köpte det när det begav sig.
Anders Brunlöf
Tyckte det inte var riktigt så tokigt, även om jag håller med om den styltiga kontrollen. Jag hade därtill inget som helst retroskimmer framför mina ögon;
http://www.svampriket.se/2011/10/retroresan-mer-spets-med-spaz/
Anders Brunlöf bloggade nyligen – Syndicate (PS3)
Niclas de Faire
Ptja, jag hade ju som synes inte alltför kul med det. Ska jag vara ärlig föredrar jag originalet.
Frances
Är inne i en nostalgi-tripp just nu. Plockar fram det ena barndomsminnet efter det andra och kämpar för att kunna installera. Vissa spel går bara inte att besöka igen för att man har förträngt hur de faktiskt fungerade. Men åh vilka minnen man får när man hör musik och ljudeffekter.
Niclas de Faire
Ett tips, om du gillade Might and Magic-serien, låt den för allt i världen förbli orörd!
Frances
HA! Det var nästa spel på min lista. Men, men… musiken? De vackra bilderna? Ska jag aldrig få uppleva det igen? Kanske bäst att minnas det som var. :-S
Bökar runt i Baldur’s Gate just nu. LIKA BRA FORTFARANDE! :-)
Frances bloggade nyligen – Lättpåverkad
Niclas de Faire
Behåll det i minnet, att uppleva Might and Magic VII igen är som att köra en ångvält över allt vad lyckliga minnen heter!
Jag spelade aldrig Baldur’s Gate när det begav sig och har gjort många försök att spela igenom det på senare tid, men jag tröttnar alltid på hur hopplöst segt det känns. Det verkar vara en av de där klassikerna man verkligen måste ha spelat tidigare för att kunna komma in i. Så nu sitter jag här och håller tummarna för en remake!