Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Det händer något speciellt varje gång ett nytt onlinerollspel släpps. En magisk och gåtfullt begivenhet som först gör att jag intalar mig själv att ”den här gången kommer det att vara annorlunda, Peter”. Sedan får det mig att öppna plånboken och se en liten del av mina surt skördade pengar ta flykt likt fåglar mot horisonten. Det ska bli så härligt att få utforska en ny värld, tänker jag. Allt är vackert och spännande medan jag skapar min karaktär och tittar på introduktionsfilmen som målar en spännande bild föreställande magiska väsen, politik, stora slagfält och farliga platser.

Sedan ger jag mig ut i startområdet, testar kontrollerna och tittar på de mysiga miljöerna. Det är ungefär när jag pratar med min första uppdragsgivare som ballongen spricker med en ljudlig smäll. Sen sitter jag där, med ännu ett onlinerollspel och gör precis samma saker som jag gjort med World of Warcraft i sju år av mitt liv. Snacka med snubben, kolla kartan, spring i fem minuter, döda mängder av grismänniskor, samla deras öron/magiska stenar/påsar med damm och gå tillbaka till snubben. Ad infinitum.

Så det var i grevens tid som jag fick lägga vantarna på Star Wars: The Old Republic. Passande nog så är det här spelet, likt den första klassiska filmen, ett nytt hopp. Hela den här misshandlade genren behövde bara en nytändning, och det verkar som att BioWare äntligen har hittat ett nytt sätt att intressera människor för onlinerollspel. Formeln för den här framgången, så som jag vill se den, är dessutom väldigt enkel i sin grundläggande form: Mindre MMO, mer RPG.
Innovativa poängsystem och färdigheter för spelets olika aspekter räcker inte för att göra ett spel intressant när det grundläggande spelsättet är detsamma. Vi har sett det förut och dessutom är Blizzard bättre på det än någon annan. Så istället för att försöka intressera spelare genom spelets hårda system och yttre händelser så lägger BioWare, sin specialitet trogen, fokus på dig och din avatar. Spelets huvudkaraktär.

Mindre MMO, mer RPG

Där de flesta onlinerollspel inte lägger mer fokus på spelarkaraktärer än utseende och siffror, så blir din hjälte i Star Wars: The Old Republic medelpunkten för en spännande saga från en galax långt, långt borta. BioWares karaktäristiska dialogval är tillbaka, och varje val du gör förändrar hur du upplever äventyret och din klass egen unika berättelse om äventyr, svek, ondska och kärlek. Du får också bekanta dig med och utveckla relationer till en rad olika kumpaner genom spelets gång som kan bli del av ditt hjälte-team och hjälpa dig i både strid och i andra verksamheter. Halvvägs in i den tredje planeten är jag i skrivande stund ganska trött på alla uppdrag, men att fortsätta utveckla min onda jedi och se vad mer för ondska jag kan åstadkomma är vad som fortfarande driver mig till att logga in och spela.

Spelets hårdare aspekter, alltså färdighetspoäng, klasser, förmågor och allt annat ett onlinerollspel ska innehålla är i sin helhet mer än godkänt. Jag gillar speciellt systemet för att tillverka föremål. Medan du är ute på olika uppdrag kan du nämligen skicka iväg dina datorstyrda besättningsmedlemmar för att samla material eller tillverka saker. En annan nyhet är så kallade ”Spacebattles” där du får kontrollera ditt eget rymdskepp i en slags rälsskjutare där olika delmål ska uppnås genom att skjuta sönder saker. Annars är talangträd, bonusar från föremål och spelets gränssnitt bekant från vilket onlinerollspel som helst. Det har som sagt inte lagts jättemycket fokus på att förnya detta. Smidigt och funktionsdugligt, medan berättelsen får vara spelets brännpunkt.

Jag vill vara hårig och över två meter!

Visst finns det delar av spelet jag är besviken på. Miljöerna är väldigt vackra, men många av spelets grafiska effekter känns undermåliga när jag använder min jedis förmågor. De spelbara raserna består dessutom av ett otroligt tunt urval. Utöver människa är Twi’lek den enda ras jag känner igen från Star Wars-kanon. Om vi inte får se Trandoshan, Rhodian, Wookie, Mon Calamari och alla andra förr eller senare bli spelbara så kan jag redan nu känna den stora besvikelsen bubbla inom mig. Jag tror inte heller att jag skulle välja det här spelet, om det stod mellan detta och ett nytt Knights Of The Old Republic från BioWare. Jag är i princip redan färdig med MMO-genren, och om rollspelsbiten är vad som lockar så skulle jag hellre spela något renodlat än den här sortens hybrid, hur tilltalande den än är.

Nu har jag förstås inte nått spelets maxnivå med min karaktär. Nästan alla spel av den här sorten får en ny känsla när man inte längre flänger runt i världen och samlar erfarenhetespoäng. Det återstår att se vad som finns där uppe i endgame, som vi kallar det på fackspråk. Hittills är jag väldigt nöjd med den friska luften BioWare släpper in i genren, och med ett expansionspaket och några större uppdateringar tror jag att Star Wars: The Old Republic kan bli ett spel jag spelar för en lång tid framöver.