Det blossar titt som sätt upp debatter i media om spelens inverkan på barn och ungdom. Det skrivs spaltmeter i tidningar, det diskuteras i tv och på diverse forum på nätet. Och det är samma samma som vanligt. Samma som det var med hårdrocken eller filmer som Texas chainsaw massacre. Siewert Öholm och allt det där. Det slungas skit hit och dit och “gamers” känner sig inträngda i ett hörn och kör taggarna ut försvarsmetoden. Men ett försvar i spelens hörna har varit PEGI märkningen.
“Ni är inte 18 va?” Inte helt oväntat blev svaret nej.
På årets Gamex såg jag många långa köer till spel som har en PEGI 18 märkning. Våldsamma spel. En av de längsta var till Modern Warfare 3, som är PEGI 18. Jag stod själv i kön till Saints Row the Third. Framför mig stod det 4 grabbar som inte såg en dag äldre ut än 16. När funktionären skulle släppa in nytt folk till spelet tittar han på grabbarna ifråga och säger: “Ni är inte 18 va?” Inte helt oväntat blev svaret nej. En av killarna hade en lapp från sina föräldrar och han släpptes in, men hans kompisar fick besviket stå utanför och vänta. Även till Mass Effect 3 multiplayer demon såg jag ungdomar som blev nekade. Nintendo var också duktiga när det gällde deras Resident Evil Revalation till 3DS (som t.o.m. var ute på golvet). Tyvärr har jag hört och sett från andras rapporter att Modern Warfare 3 inte körde samma nolltolerans.
Detta fick mig att fundera lite. Räcker det verkligen med en liten lapp, som självklart skulle kunna vara förfalskad, för att kunna komma in och provspela ett spel som anses vara för en äldre målgrupp än en själv? Nu utgår jag från att folk generellt är idioter, så jag utgår ifrån att föräldrarna som skrivit dessa lappar inte riktigt har koll på vad dom skrivit under på. Att många tänker “jaja, krigsspel, han/hon tittar ju endå på krigs/våldsfilmer så det kan inte vara så stor skillnad”. I butiker som Game och GameStop, i Malmö i alla fall, har jag också sett lapp-syndromet. Eller ännu värre att dom bara sålt spelen utan att kolla något.
Min pappa satt nästan alltid med mig en stund när jag fick ett nytt spel, eller så kom han in och kollade lite då och då när jag satt och spelade.
Nu har jag inga barn själv än, men jag tänker mig att man som förälder måste sätta sitt barn först i livet. Det innebär att sätta sig in i sina barns intressen och fritidssysselsättningar. Min pappa satt nästan alltid med mig en stund när jag fick ett nytt spel, eller så kom han in och kollade lite då och då när jag satt och spelade. När jag i min ungdoms dagar var med i en spelförening (YES (Ystads Estetiska Sällskap tror jag det var), den dryga föreningen) och vi satt i en hyrd lokal en hel helg och spelade rollspel, figurspel och brädspel 20 timmar om dygnet, så passade mina föräldrar på att ta kvällspromenader förbi lokalen för att kolla vad som pågick. Dom såg ett gäng ungdomar som spelade spel, drack ohälsosamma mängder cola och missbrukade pizza. Inget konstigare än så. Lugna med vetskapen att vi inte satt och söp i någon buske gick dom hem och lyfte inte ens på ögonbrynen när jag kom hem och la mig klockan 5, halv 6 på morgonen. Mina föräldrar är till dags dato helt ointresserade av dator/tvspel och förstår inte alla gånger min passion för mediet. Men dom fortsätter fråga lite då och då och det är inget konstigt med det.
När jag väl får barn vill jag, likt mina föräldrar, göra allt för att dom ska få det så bra så möjligt och kunna göra så mycket så möjligt av det dom vill göra. Jag tycker verkligen att fotboll är det tråkigaste och mest menlösa på denna jord, men skulle det bli så att jag får en dotter/son som blir helt frälst på fotboll kommer jag likt förbannat köra på träningar och knattematcher och det hela. För jag tror att om vi investerar tid och intresse i våra barn så finns det en bra chans att dom blir lika fina människor som oss.
Det jag egentligen vill komma fram till är att jag tycker det är fel att acceptera en liten lapp från en förälder om personen inte får provspela/köpa ett spel med en viss PEGI märkning. Kräv att en av föräldrarna ska vara närvarande så dom kan se vad deras barn gör och vad dom är intresserade av. Sen är det upp till var förälder och ta ställning till om dom tycker det är okej att en 13-14 åring köper och spelar Saints Row eller Modern Warfare, det får stå för dom.
SpeLinnea
Tyvärr finns det inte mycket att kräva, då det är en rekommendation och ingen lag med PEGI-märkningen. Men jag tycker liksom du att det ska finnas fler vuxna på plats och bli insatta i vad som händer, utan att inskränka på vad barnen har för intressen. För det är svårt just det här med åldersgränser överlag. Varje människas intryck är inget som går att reglera och peka ut exakt vad det påverkar. Man vet bara att det gör det.
SpeLinnea bloggade nyligen – Att lära sig döda
Joel Persson
Javisst är det svårt med regler, lagar och rekommendationer. Men jag tycker att butiker, spelföretag och föräldrar borde använda sig mer av dom för att få en bättre förståelse för barnens intresse och vise versa.
Joel Persson bloggade nyligen – Föräldrars ansvar?
Patrik Johansson
Funderade själv på detta efter jag varit på Gamex. Varför kan personer som inte har åldern inne spela spel (som de tex inte får köpa i affären) på en mässa? Om det strävas efter en åldersgräns borde de också hålla på den på en mässa och en lapp är inte en giltig “legitimation” enligt mig.
Dock tog jag själv ingen skada ( vad jag själv vet) av att spela brutala spel som yngre och tror inte dagens ungdomar gör det heller men anser att om det finns åldersgräns på spelet bör det absolut gälla gamex också.
Joel Persson
Det där med att ta skada av att spela tv-spel tror jag har mycket mer att göra med omgivningen. Har barnen en trygg miljö är det min fulla övertygelse att dom inte växer upp till psykopater om dom så bara spelar Silent Hill hela sin uppväxt. Jag tror att om man ger tid och intresse för sina barn så blir dom trygga.
Joel Persson bloggade nyligen – Föräldrars ansvar?
Joakim af Spelbröderna
Mängder med småknåddar spelade Blacks Ops på förra årets mässa: http://www.youtube.com/watch?v=EiUSw34Akc0
Striktare kontroll i år alltså?
Personligen motsätter jag mig all åldersmärkning över 15 år. Är man femton plus så bör man rent psykiskt fixa alla “hemskheter” såsom videovåld och tv-spelsvåld.
Joakim af Spelbröderna bloggade nyligen – Amerikanska lokalnyheter ser Animal Crossing som pedofilparadis
Joel Persson
Den enda kön på årets Gamex som jag såg (eller fick höra om) “minderåriga” bli insläppta på utan kontroll var Modern Warfare 3 som jag skrev.
Jag kan hålla med dig till viss del om åldersmärkning över 15 år, men nu har vi dom här “reglerna” eller rekommendationerna och jag tycker att man borde eftersträva att få dom att funka så bra som möjligt. När det flyter smärtfritt så kan man börja finslipa det hela.
Joel Persson bloggade nyligen – Föräldrars ansvar?
Robert
Intressanta tankar du lyfter fram här, och de stämmer praktiskt taget helt överens om min åsikt. Problemet med att vara den här ansvarsfulla föräldern är tid. Självklart så försöker jag som förälder hitta jobb och lösningar så att jag har så mycket tid för mina barn som möjligt, men det är inte alltid så lätt. I min familj så har vi 4 barn, varav ett av dem är en bebis som äter tid. Sedan så vill så klart varje barn kunna göra sitt. Tyvärr så har vi inget körkort, så där försvinner en massa tid. Det jag vill säga är att föräldraskapet är ett pussel som inte alltid kan lösas till det bästa och man kan inte ägna sig åt alla intressen som alla barnen har ändå ut i fingertopparna. Däremot så har man ett ansvar som förälder att utvärdera huruvida ens egna barn är mogna för diverse intryck. Många föräldrar är idag lata helt enkelt. De sätter barnen framför tv-spelen i hopp om att de blir lugna och så de slipper tänka på barnen ett tag. Tråkigt men sant.
Robert bloggade nyligen – Tillbakablick v.45
Joakim af Spelbröderna
@Robert Ja, men är det inte tv-spel så är det tv:n. Folk överlag är lata. Allt som låter föräldrarna få ett par minuter utan tjat och aktivitet, liksom….
Joakim af Spelbröderna bloggade nyligen – Spelbröderna Botaniserar: radiangames Inferno
Joel Persson
Självklart tror jag inte att det är lätt att pussla ihop sin tid som förälder. Jag har vänner som gör sitt bästa och ibland blir jag lite avskräckt inför hela skaffa barn grejen. Men om man inte gör som många, och använder tv och tv/datorspel som en barnvakt, utan försöker i den mån man kan sätta sig ner med sina barn när dom spelar så tror jag man kommit en bra bit på vägen. Jag säger inte att man måste vara där hela tiden, men ha koll och visa att man finns där. Och gör man det tror jag att man ser snabbt hur ens barn reagerar och hur mottagliga dom är för olika intryck.
Joel Persson bloggade nyligen – Föräldrars ansvar?