Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Crytek – det tyska företaget med endast tre spel i ryggen – hårdsatsar med uppföljaren till spelet som har definierat krävande PC-spel i mer än tre år. Mycket har strömlinjeformats och ändrats för att passa en bredare publik, och för att ge konsolspelarna möjligheten att uppleva strider mot onda utomjordingar, och människor i en nanosuit.

Crysis följer mallen för de senaste årens FPS-spel, med ett par stora undantag. För det första är kampanjen i Crysis riktigt lång, om man räknar med de gånger man dör (vilket du kommer att göra, jag lovar) så kan det ta upp emot 10 timmar att försöka återta New York från utomjordingarna.

För det andra så erbjuder din nanosuit en otrolig frihet för hur du kan ta dig an fienderna, du kan välja att vara taktist och ta ut fienderna en efter en smygande genom att vara osynlig. Eller så kan du fylla på så mycket ammunition som du kan bära och skjuta mot allting som rör sig – valet är ditt. Dessutom kan du uppgradera dräkten allteftersom med nya förmågor som ger dig ännu fler val för hur du ska ta dig framåt.

Handlingen är, som i de flesta actionspelen, inte Crysis 2 starkaste sida. Spelet öppnar starkt, men avtar ganska snabbt. Året är 2024 och du spelar som Alcatraz, en soldat som råkar ut för utomjordingarna som har intagit New York och dör nästan på kuppen. Som tur är dyker Prophet (en karaktär från det föregångaren) upp och räddar skinnet på dig och ger dig sin nanosuit – den halvlevande(!) dräkten som ger dig förmågan att bli både osynlig och råstark.

Handlingen är inte direkt dåligt skriven, oftare brister det i framförandet. För att få ut det mesta ur den måste man själv söka efter gömda ledtrådar för att ta reda på vad som egentligen har inträffat i New York, samtidigt som du lär dig om din nanosuit. Det stundtals urusla röstskådespelet (det finns ett par ljusglimtar dock) hjälper inte direkt till.

Alcatraz går närmast att likna med Gordon Freeman i Half-Life, en stum protagonist som gör det han blir tillsagd utan att tveka, trots att folk behandlar honom som ett tuggummi under skosulan. Det finns även andra likheter med Half-Life; hela spelet utspelar sig i förstapersonsperspektiv, vilket gör det lite enklare att relatera till Alcatraz och det som händer runt omkring honom. Själva genomförandet utav det här är riktigt snyggt gjort i flera intensiva sekvenser.

Det går inte att prata om Crysis utan att prata om grafik; Crysis 2 är förmodligen det vackraste spelet som finns till konsol just nu. Miljöerna, speciellt i dagtid, ser fantastiskt fina och detaljrika ut. Skuggor kastas på ett verkligt sätt och explosionerna yr omkring partiklar, rök och eld så att man blir ordentligt skakad när bussen framför en plötsligt exploderar.

Prestandamässigt så flyter det på riktigt bra för det mesta, stundtals så drabbas Crysis 2 dock av ordentliga framerate-problem, då mest i stora och öppna områden när just en explosion inträffar. Just dessa problem sker som tur är relativt sällan, och skadar inte upplevelsen särskilt mycket. Jag kan dock påpeka att PS3-versionen, som spelades igenom för den här recensionen, skiljer sig från PC och Xbox360 genom att den faktiska upplösningen är något annorlunda. Vilket resulterar i en mer horisontellt utdragen bild som kan ta ett tag att vänja sig vid. Annars ska skillnaderna mellan konsolerna vara minimala.

Före lanseringen av Crysis 2 talade en av Cryteks grundare högt och mycket om att spelet skulle ha den mest avancerade AI:n någonsin. Det var en lögn. För det mesta reagerar fienderna på ett naturtroget sätt; de tar skydd, samlar ihop sig till en grupp för att söka upp dig och liknande. Men många – för många gånger – har jag gått förbi fiender som har fastnar i trappor, fiender som fastnar i varandra när de krockar och fiender som springer rätt förbi mig som om jag inte fanns där, fast de precis stod och sköt på mig. Förhoppningsvis är detta något som går att patcha efteråt, men som det ser ut nu är det ett stort irritationsmoment.

Crysis 2 är utan tvekan det mest massiva FPS-spelet som har släppts på mycket länge. Förutom den stora kampanjen finns det en riktigt stabil och rolig multiplayer-del, med ett level-system och unlocks, som sig bör. Det finns även motivation till att spela om kampanjen då det finns mängder med hemliga saker att hitta och olika föremål att låsa upp.