Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Warren Spector, mannen bakom det fantastiska Deus Ex är tillbaka! Med Deus Ex 3 kanske? Nej, men väl med ett maffigt Disney-äventyr. Det är nämligen dags för Disneys svar på Mario och Sonic, Musse Pigg att göra storstilad comeback. Ända sedan de första konceptbilderna och informationen lovade en mörkare värld och handlingar som har direkta konsekvenser på storyn har jag dreglat över allt som släppts om spelet. Nu har det funnits ute ett tag, och frågan är: Är Epic Mickey episkt eller bara patetiskt?

Musse Pigg är en karaktär jag har extremt blandade känslor för. Ibland är han bara sjukt korkad och löjlig som 90% av alla tecknade figurer, men när det väl gäller är han modig, kaxig och fixar biffen på två röda. I Epic Mickey tvingas han vara mer seriös än i något annat Musse Piggspel. Visst, jag gillade hans klassiska platformsspel som Land of Illusion till Sega Master System och det för sin tid sjukt snygga Disney’s Magical Quest till SNES, men hans senaste äventyr till Wii är något helt annat. Här har legenden Warren Spector försökt göra världen lite mörkare och seriösare och även lagt in moraliska dilemman som han ställer Musse inför.

De moraliska valen grundas i att det är Musse själv som ställer till med oreda, och sedan måste ställa allt till rätta igen. Spelet börjar med att han, av någon anledning, sugs in i en spegel i sitt sovrum och hamnar hos trollkarlen från Svärdet i stenen som i sitt arbetsrum har en modell av landet där alla bortglömda Disney-karaktärer hamnar. Som den dunderklump han är lyckas spilla färgborttagningsmedel, thinner, över hela modellen, vilket han inte vågar stå för, utan flyr där ifrån. Ett tag senare dras han in genom spegeln igen av en kladdig version av Spökplumpen som drar honom hela vägen in i modellen. Här märker Musse att hans thinnerspill ställt till med en jävla oreda och det är nu upp till honom att rädda spelvärlden med hjälp av sin målarpensel som kan skjuta antingen färg för att ställa saker till rätta, eller thinner för att förstöra saker.

Det märks att spelutvecklarna äntligen valt att satsa lite mer på grafiken på Nintendos lilla vita, för Epic Mickey är ett av de snyggaste spelen på konsolen i dag. Det beror till stor del på att man satsat hårt på en unik grafisk stil och små detaljer som får omgivningarna att kännas levande. Mellansekvenserna är gjorda i en riktigt snygg tecknad stil, som jag visserligen saknar inspelade röster istället för bara textremsor i. Även musik och ljud håller en riktigt hög kvalitet och jag kommer på mig själv med att sitta och nynna med i melodierna efter ett tag.

I grunden är Epic Mickey ett klassiskt 3D-plattformsspel, men genom att ge Musse förmågan att med målarfärg och thinner antingen återuppbygga eller förstöra vissa delar av spelvärlden ges spelet en ny dimension. Exempelvis kan man hitta gömda skatter och passager genom att ta bort färgen på en vägg, eller bygga broar som gör att man kan rädda karaktärer som kan hjälpa dig senare i spelet. Även alla fiender och framförallt bossarna går att antingen förgöra med thinner eller omvända med färg, vilket har inverkan på spelets story och även påverkar slutet på spelet.

Epic Mickeys svagheter med stort S är kameran och kontrollen. Kameran kan bete sig som en jubelidiot i kritiska lägen och är så svårstyrd att man ofta tvingas göra självmordshopp mot plattformar man inte vet om de är där eller inte eftersom kameran envisas med att stirra in i en vägg. Det är också sjukt svårt att sikta med penseln, vilket gör att man ofta missar fienderna man vill måla eller utplåna. Visst, både kontrollen och kameran blir lättare att leva med ju längre man spelar spelet, men de ska inte vara några problem i en storproduktion anno 2010.

En annan sak är att de moraliska valen inte känns speciellt djupa eller motiverade. Man kan välja mellan att vara god eller ond i en given situation, that’s it. En annan sak är att spelets “riktiga” banor och questområden är sammanlänkade av små korta sidscrollande plattformsbanor där temat är någon av Musses gamla kortfilmer. Ett väldigt trevligt initiativ, och banorna är roliga att spela igenom. En gång. Problemet är att man måste springa igenom de här banorna varje gång man vill ta sig mellan två områden i spelvärlden.

På det stora hela är Epic Mickey ett väldigt underhållande äventyr som ändå kanske inte riktigt lever upp till den massiva hype som de mörka, suggestiva första konceptbilderna skapade. Det tar lite för lång tid att komma in i, och mot slutet av de dryga 12-15 timmarna känns det ganska utdraget. Problemen med kamera och kontroller till trots vill jag ändå rekommendera spelet till dig om är sugen på en liten annorlunda Disney-värld där karaktärerna får lite med djup och inte allt handlar om att hoppa på huvudet på fiender.