Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Vi på Kraid.se vill önska alla läsare en RIKTIGT GOD JUL! Samt skicka ett stort tack till SpelMalmer som styrt upp hela detta projektet! Ett projekt som jag hoppas kommer tillbaka nästa år, och vi hoppas innerligt att vi kommer kunna vara en del utav den då också. Nog om detta, idag är det ju den stora dagen! Dagen då vi på Kraid.se kommer utse årets tre absolut bästa spel!

Niklas’ val:

I dag når vi klimax i svenska spelbloggares julkalender, nämligen årets bästa spel 2010. Och klimax var ungefär det jag nådde när jag för första gången på många år iklädde mig rollen som den lilla rosa…. eh… saken Kirby och spelade första banan i Kirby’s Epic Yarn. Det första jag tänkte var “Jävlar i min lilla låda så snyggt det är! Är det här på Wii?!” Och det var det. Att skapa hela spelvärlden i tyg och garn är ett stilistisk grepp som rockar hela min värld, och jag tänker inte en tanke på att det varken är full-HD eller 3D.

Kirby’s Epic Yarn är alltså enligt mig årets bästa spel 2010 (även om det inte släppts i Europa ännu) på grund av att man likt med Donkey Kong Country Returns lyckats återuppliva en gammal serie på ett helt fantastiskt sätt. Att Kirby hamnar före DK på min högst personliga lista är helt enkelt att man med Kirby vågar ge sig ut i den djupa änden av poolen, och lyckas att inte bara hålla sig flytande utan fjärilssimma segervarv runt motståndarna!

Nintendo Wii: It’s back, y’all!

Niclas’ val:

Inget spel har någonsin skrämt skiten ur mig såpass mycket som Amnesia: The Dark Descent av svenska Frictional Games. Att sitta och köra det med nedsläckta lampor sent om natten, med headsetet på makabert hög volym har givit mig fler kalla kårar än alla skräckfilmer, survival horror-spel och rysarromaner jag någonsin befattat mig med.

I Amnesia är det de små sakerna som skapar den täta stämningen av obehag, ångest och ren panik. Monstrena är få och man kan inte försvara sig mot dem på något sätt. Man kan inte ens titta på dem utan att man börjar tappa förståndet och Daniel, huvudrollsinnehavaren, börjar skrika, fnissa maniskt och snyfta om vartannat. Det enda man kan göra är att gömma sig och be till gudarna. I de flesta spel lär man sig vilka mekanismer framkallar fiender – i Amnesia är det inte lika uppenbart. Man kan bli dödad av ett monster, varpå man laddar om och lägger upp en strategi, men när man kommer tillbaks dit där man först mötte fienden lyser denne med sin frånvaro. Man förvånas, pustar ut och slappnar av och först då dyker monstret upp igen, fast inte på exakt samma ställe. Ens strategi slås i spillror och man försöker i panik hitta ett nytt gömställe. Adrenalinet fyller ådrorna och hjärtat bultar.

Jag har aldrig förut upplevt något liknande och därför, just för de starka känslorna, utnämner jag Amnesia: The Dark Descent till årets tveklöst bästa spel.

Henriks val:

Idag är det Julafton. Och är det något jag förknippar med just Julafton är  det just spelföretaget Nintendo. När man vart yngre så betydde Julen något alldeles extra för det var ju dags för utökning utav ett NES eller SNES-spel i samlingen, man letade alltid efter den rätta fodral-formen och lade undan just detta paket för att hålla spänningen vid liv så långt som möjligt! Men oftast kunde man inte hålla sig mer än några minuter och man slet upp pappret så fort det bara gick och rusade till TVn för att nöta.

Iår har jag valt att utnämna Super Mario Galaxy 2 som årets bästa spel, pga utav nostalgiska skäl samt att Nintendo har i över 25 år överträffat sig själva med den rådande spelkvalitén dom bjuder på varje gång en klassiska titel får en uppföljare, Super Mario Galaxy 2 är beviset på att Nintendo inte går att bräcka med varken grafik eller 3D-effekter.