Att bara strosa runt bland butikerna och kolla vad man kan använda som vapen eller loota lite nya kläder är nått jag kan hålla på med i en evighet. Underhållning är som bäst när man går in i en kvinnokläd-butik, sätter på sig en rödrutig topp samt korta jeansshorts, drar på sig en rosa stråhatt och avlivar zombie efter zombie…
Huvudkaraktären i Dead Rising 2 är en riktig hårding. Han heter Chuck Green och livnär sig på en tv-show de kallar Terror is Reality! Man drar direkt paralleler med filmerna Death Race och Running man, där man utsätter människor inför livsfarliga dödslekar, bara för att trissa upp tittarsifforna. På bästa sändingstid tävlar han och några andra galningar om vem som kan döda flest zombies med en motorcykel försedd med diverse vassa föremål. Spelets inledning låter dig utföra en sån här match, och det är ganska lätt att vinna. Efteråt sitter Chuck i omklädningsrummet bitter och avslagen. Man märker att detta är ett liv han inte önskat, men för att kunna ha råd att försörja sig och sin infekterade dotter Katey (som han håller mänsklig med zombrex) har han inget annat val. Medans Chuck sitter och slösar tid med att lipa, så händer nått oförväntat. Alla zombies rymmer från cellen som tv-bolaget förvarar dem i, och därefter tar spelet fart ganska fort och det händer saker i princip helatiden.
Man blir sjukt insatt och intresserad av att fortsätta, och när det är som mest underhållande så ställs man ibland inför stenhårda prövningar då man lätt dör och får spela om en timme eller två p g a avsaknaden av autosave. Det ser jag som sjukt frustrerande, och från min sida har det ibland krävts sjukt stora ansträgningar för att orka fortsätta.
För att dokumentera det man gjort, så måste man antingen klara ett huvud-uppdrag eller gå in på toa, hur ofta tänker man på det nuförtiden då? Nej, aldrig. Så ungefär 4-5 gånger har jag waste:at minst 2-3 timmars speltid pga av detta. Rage-quit är ett faktum. Men, att skylla på spelet är inte rätt egentligen. Det är mig det är fel på, och jag tycker nästan det är bra att det kommer sådana här spel ibland som sätter mig på plats, och kanske lär mig ett och annat om tålamod. För att känslan av att klara av ett sånt här spel är helt enormt!
Jag har blivit en sån jävla dålig och lat gamer har jag märkt. Så fort man får lite motgång nerdrage:ar man och stänger av direkt samt kastar kontrollen åt helvete. Man kan ju t o m stänga av konsolen med kontrollen nuförtiden, vilket gör det hela ännu sjukare, då man inte ens anstränger sig för lyfta sig från soffan för att stänga av. Vet inte om ni läst Niclas senaste artikel Lathet och Spelarna? Sign me up!! :)
Ett annat irritationsmoment som var väldigt vanligt förr i tiden, är att det är väldigt mycket laddningstider. Så fort det kommer en cutscene ska det laddas, och när den är slut ska det laddas. Mellan olika områden i spelet är det också vanligt med stunds laddningstid och flow:et som man vanligtvis är bortskämd med idag existerar inte. Det förstör inte spelets helhet nämnvärt mycket för min del, men det är värt att nämnas i varje fall!
Sålänge man inte dör är spelbarheten sjukt bra, jag har roligt varenda sekund och varesig man följer storyn slavaktigt eller om man bara strosar runt på eget behag är det svårt att tröttna. Man får dock tänka på tiden, det finns ju en huvudstory som går ut på nåt jag inte tänker avslöja, sen massa sidouppdrag och allt ska man utföra inom 3 dagar i spelet. Man har klocka på sig, och uppdragen utspelar sig alltid inom vissa tidsramar. Ett exempel på vad man måste göra är att ge Katey Zombrex var 24:e timma för att hon inte skall emigrera till Zombieland.
Att bara strosa runt bland butikerna och kolla vad man kan använda som vapen eller loota lite nya kläder är nått jag kan hålla på med i en evighet. Underhållning är som bäst när man går in i en kvinnokläd-butik, sätter på sig en rödrutig topp samt korta jeansshorts, drar på sig en rosa stråhatt och avlivar zombie efter zombie med en borrförsedd Hink man sätter på deras huvuden. Det var verkligen längesen jag skrattade såhär mycket åt ett spel.
Stephan
Skönt att höra att ditt rätta jag att klä sig i kvinnokläder även kommer till sin rätt i tv-spelsvärlden =D
Tommy Håkansson
Jag tycker du är alldeles för snäll, då jag verkligen har fått tvinga mig själv att spela det här varje kväll sedan tisdags. Min recension kommer inte bestå av lika trevliga omdömen. :p
blutt
Stephan: Haha, ja äntligen! Som jag har längtat!
Tommy: Snäll och snäll, har ju poängterat att detta absolut inte är ett spel för alla, och framförallt inte för mig :) Men sålänge man håller sig levande så är det faktist ganska underhållande!