Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Liksom det inte är helt ovanligt att man förknippar Atari ST med musik i och med modellens integrerade MIDI-portar är Amiga för många nästan smärtsamt synonymt med datorkonst. Plattformen är bland annat känd för att ha tagit 3D-grafikens möjligheter med skulptering och raytracing från studionivå till datorrum över hela världen genom programmet Sculpt 3D i slutet av 80-talet. Mer karaktäristiskt för Amiga, inte minst i spelsammanhang är dock bitmapgrafiken som skapades i de för sin tid väldigt bra ritprogrammen Brilliance och rivalen Deluxe Paint som då ansågs vara den ledande programvaran både för professionellt och privat bruk.

De grafikrelaterade minnen man som gammal Amigaspelare för alltid bär med sig på näthinnan kan delas upp i tre fack. Först och främst grafiken i själva spelen, därefter trycket på kartongerna och slutligen spelens startskärmar och laddningssekvenser. Det rörde sig om kraftfulla, bombastiska skapelser, ofta med färgglada och väldigt stereotypa motiv. Lättklädda kvinnor, muskulösa män, robotar och monster skvallrar om att flera av de här motiven härstammar från det tidevarv då Conan the Cimmerian, Terminator och Rambo upplevde sina glansdagar. En svunnen tid då actionhjältar åtminstone inte behövde ha mörka hemligheter.

Den västerländska trenden inom spelmenyer och startskärmar i dagens spel är helt annorlunda, det är minimalistiskt, stilrent och finkulturellt. Ta den blå conceptarten i Halo 3 eller den röda, pulserande sörjan med kugghjulet i Gears of War 2, den typen av bildspråk går i princip stick i stäv med 80- och 90-talets Amigaskärmar. Förvisso förekom det redan då flera spel vars startskärm enbart bestod av en svart bakgrund och spelets titel i något mer eller mindre utsirat typsnitt, men det är inte de  skärmarna som gått till historien. Inte i min bok.

Min personliga favorit eller åtminstone den startskärm som betyder mest för mig är tveklöst den i Battle Squadron från 1989. Känslan när den dök upp på skärmen, akompanjerad av Ron Klarens mäktiga soundtrack går nästan inte att beskriva. Greppet runt Suncoms oförglömliga TAC-2 hårdnade samtidigt som man blev torr i munnen medan man förberedde sig mentalt på att förinta Barraxtrupperna och frita Lori Bergin och Barry Mauers från EDC.

Grafikern bakom Battle Squadron heter Torben Bakager Larsen, en legendarisk dansk spelgrafiker som förutom Battle Squadron har grafik till bland annat föregångaren Hybris och Breakoutklonen Giganoid på sitt samvete. Larsen avslutade sin karriär i hemlandet med grafik till spelen om trollet Hugo efter att även ha arbetat för Bethesda med Elder Scrolls-serien i USA.

För mig symboliserar Amiga en tid då allt var lite enklare, det innebär inte nödvändigtvis att spelen var lättare att klara av men allt var mer hands on, det mesta var precis vad det såg ut som och man behövde inte bry sig om så mycket mer än att gå till skolan, göra feta blandband till sin freestyle och självklart ha högst high-score i favoritspelen till Amigan. Jag tycker helt klart att denna mentalitet går igen i spelgrafiken från den här tiden. Det var ett helt annat tänk som krävdes än idag, med ytterst begränsade medel skapades fantastisk grafik till, med dagens mått ytterst begränsade system. Det är självklart inget fel med dagens grafikmonster till spel och animerad film men det kan vara värt att blicka bakåt och komma ihåg det som en gång varit. Dessutom är allt lite snyggare med scanlines.