Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Gud vet att jag har spelat GTA-spelen i mina dagar. Jag blir som förbytt vid varje nytt släpp från Rockstar. Så det var med en stor känsla av stolt ansvarstagande jag kontaktade redaktionen på Kraid och sa: “Gänget… Jag vill inte recensera GTA V. För spelet är redan 5 av 5 i mitt huvud om de bara gör som de gjort tidigare”. Och mina första intryck är att det är precis vad de har gjort. Som vanligt. Bara att de kryddat lite extra. Vissa tycker att en är lättlurad här som fortsätter spela samma spel med ett par små förändringar. För mig är det som att säga att en är dum i huvudet som fortsätter dricka öl för att det är så gott. Det är ju bara malt, humle, jäst och vatten ju.

Tennis, någon?

Jag har loggat kanske 15 timmar speltid än så länge men inte tagit mig särskilt långt alls procentuellt. För mig är det som att ha bråttom hem när en kommit fram till resemålet. Nu ska jag njuta, förstår ni. Jag ska cruisa runt långsamt och titta på staden, bara göra det som faller mig in. Köpa kläder, styla om min bil, tatuera mig, leka med hunden, spela tennis, kolla på TV, kasta mig över uteserveringsbord, sparka kroppsbyggare i röven, stjäla strandvakternas fyrhjulingar, åka karusell, råna bensinmackar. Ja, ni fattar. Det heter sandlådespel av en anledning. Och det är mitt Eldorado, detta. Den gyllene staden av skoj.

Men det är inte bara ett digitalt nöjesfält för vuxna, utan verkar också vara ett otroligt kompetent actionspel fullt av ödesmättade scener med synthslingor, tunga automatvapen och tjutande sirener där vinna-eller-försvinna är det enda som gäller. Många säger att det är en briljant kommentar på det kapitalistiska samhällets inverkan på psyket, karriärsstressen och djungelns lag. 99% av dessa verkar dock oförmögna att se bristerna i spelet tack vare kombinationen av den extrema fröjd spelet verkar vara på så många plan. Rockstar visar en värld med rutten kvinnosyn, rasism och homofobi. Här går det dock inte att hävda ett dokumentärt syfte tycker jag. De har skapat varje bildruta, polygon och textrad i spelet och själva gjort valet att högaktningsfullt skita i att ha en spelbar kvinnlig karaktär och så långt jag spelat bara visat kvinnor som idioter, slampor eller knarkare. De borde vara mer begåvade eller ha mod att stå upp mot företagspamparna som vill spela säkra kort. Det går att göra dessa samhällskritiska poänger med starka och välskrivna karaktärer som inte är heterosexuella vapenföra män. Så fantastiskt som GTA V verkar vara så förtjänar det bättre.

En gång i månaden frångår vi vårt traditionella format med recensioner och nyheter och satsar på en spelspecial i City. Jag har snackat med Year Walk-utvecklarna Simogo om framgångarna, hur de ser på spel och deras kommande spel, DEVICE 6. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur denna första lite större spelsida blev, och både fotograf-Mårten och redigerar-Cilla ska ha en eloge för att det blev så snyggt.

Jag tar mer än gärna emot feedback på spelsidan, och det hade varit kul att veta vad ni skulle vilja se mig fördjupa mig i framöver.

Skulle det vara krångligt att läsa skärmdumpen så finns artikeln på sidorna 21-22 i pdf-tidningen här. Du kan också följa den här länken till skärmdumpen i större format om du inte vill bläddra igenom pdf-tidningen.

Det är den där tiden igen, den som infaller i med 7–8 års mellanrum; det är tiden då spekulationer, hype och fanboyism når sitt klimax och blandas i en ohelig röra. Minsta lilla nyhet förstoras upp, feltolkas och antas som sanning av en hel spelvärld; det är dags för generationsskifte.

Jag minns förra generationsskiftet mycket väl: Wii skulle revolutionera precis allt, PS3 skulle ge oss fotorealism och Xbox 360 skulle ge oss samma sak, fast med fler tredjepartsspel. Men riktigt så blev det ju inte i slutändan. Visst fick vi nya spel, upplevelser och spelsätt, men det var bara samma gamla recept, men förfinade, snyggare och i ny förpackning.

Vi fick rörelsekontroller, DLC och nedladdningskoder, men det mesta förblev detsamma. Så kommer det att bli denna gång också, oavsett vad spelföretagen försöker slå i oss. Det kommer ingen revolution, lugna dig.

Medan alla andra förbokar PS4 och Xbox One och är überpepp, lutar jag mig tillbaka och har inte ens planer på att köpa någon av dem. Någon gång direkt efter släpp kommer jag att gå besöka någon vän och se vad all ståhej handlar om, konstatera att släppspelen är snygga, men tämligen taffliga och framstressade. Sedan går jag hem och spelar alla spel till PS3 och Xbox 360 som jag inte hunnit med, i väntan på att de dugliga storspelen till lillebröderna kommer. Jag tror jag använder min tid bättre på så sätt.

Förra sommaren samlades i princip hela Kraid-redaktionen i Malmö för samkväm, planering, fest och kramar. Vi kallade det för Kraidival. Under den gångna helgen gjorde vi det igen. Efter två års Kraidivalande har det blivit något jag ser fram emot oerhört mycket.

Kraidival 2013 hölls i Falkenberg av alla ställen. Ni kanske undrar varför? Det är helt enkelt för att Henke är den som är mest vuxen av oss och har såväl bilar som hus till förfogande, och till på köpet en riktigt gedigen spelsamling.

Enda avbrottet i hetsdrickande av öl och tv-spelande var för en liten avstickare till bowlinghallen.

Tidigt i fredags morse satte jag mig på tåget från Malmö till Falkenberg efter att ha packat ner det nödvändigaste: tandborste, underkläder, en flaska sprit och en hel tygkasse med spel. På Stortorget sammanstrålar jag med en sprudlande glad Peter och ölen börjar flöda redan vid lunchtid.

Efter bastu, Sveriges godaste kebabpizza och ytterligare några öl var det dags för det stora spelbytet. Vi hade alla tagit med oss de recensionsexemplar vi kunde tänka oss att bli av med, och i tur och ordning valde vi nya spel i högen att ta med hem. Rätt snabbt kunde vi konstatera att vi spelat mycket skit det senaste året, och kvar blev en hel hög som ingen ville ta i ens med tång.

Helgen förflöt som sig bör. Enda avbrottet i hetsdrickande av öl och tv-spelande var för en liten avstickare till bowlinghallen. Där visade det sig att bowling inte är den starkaste grenen för någon av oss, även om Niclas var strået vassare än oss andra.

Det blev en helt fantastisk helg, och den bästa Kraidivalen hittills! Vi har gäspat oss igenom Amnesia – A Machine for Pigs och kört Super Mario Bros. på NES och SNES samtidigt, bredvid varandra, för att se om något var snabbare än det andra. Det enda vi fick reda på var dock att vi var så berusade att det tog tre liv att klara bana 1-1. Det har även lirats Ice Climber, Pocky & Rocky, Super SWIV och Street Fighter 4. Kort och gott, en toppenhelg!

Medan ni förbannar er själva för att ni inte är en del av Kraid-redaktionen och därför inte var bjudna kan ni kolla in hur kul vi hade i bildspelet här nedan. De bilder som uppenbarligen är tagna med en halvkass mobilkamera är mina, de som är systemkamerafina har vår vän Emil tagit. Rörliga bilder dyker upp vid ett senare tillfälle, då utlovas än mer nonsens, galenskap och derpness.

Den här veckan blir det minsann en aaaaaavlång spelsida, och jag ber återigen om ursäkt för den kassa kvaliteten på skärmdumpen. Hur som helst kör vi tre recensioner denna vecka. Marcus har plöjt igenom Tales of Xilia, Joel har lirat Steamworld Dig och Niclas har erövrat Europa i Europa Universalis IV.

Vår kollektiva semester/ledighet/crunchperiod eller vad ni nu vill kalla det är nu officiellt över. Jag är tillbaka i Sverige igen, och sugnare än någonsin på att sätta tänderna i spelhösten. I morgon träffas närapå hela Kraid-redaktionen i Falkenberg för samkväm, öldrickande, tv-spelande och planerande. Vi hoppas på att ha massor av intressanta godsaker och nyheter att komma med framöver, så håll ögonen öppna!

I dagarna släppte en grupp som kallar sig Area 5 en inom scenen efterlängtad dokumentär om spelserien de alla älskar: Street Fighter.

Eftersom vi på Kraid också älskar Street Fighter vill vi tipsa om den här straxt över en timme långa dokumentären om en spelserie som kommit att definiera en hel genre.

Vi får möta profiler inom spelföretag som exempelvis Seth Killian, Yoshinori Ono på Capcom samt Katsuhiro Harada som är mannen bakom den stora konkurrenten Tekken. Vi får även möta fans, samlare, musiker och så klart de professionella spelarna som exempelvis Justin Wong, Daigo Umehara och Alex Valle.

Dokumentären i sig fokuserar på varför en älskar Street Fighter och är väldigt lätt att titta på för gamers från alla håll och kanter. Det är varken insnöat eller avancerat, utan bara en film om en av Capcoms mest älskade spelserier, gjord av fans.

Gör er själva en tjänst och lägg ner tiden till att titta på detta, ni kommer inte bli besvikna.

Niklas är fortfarande i Brasilien, och vi andra är fullt upptagna med att arbetsträna efter våra semestrar, så tyvärr skiner våra blogginlägg lite med sin frånvaro. Men misströsta ej, snabbare än ni tror så är vi tillbaka i de gamla vanorna igen, med podcast varannan vecka och en handfull med intressanta krönikor och artiklar.

Eftersom det redan har släppts en hel del spel nu på sensommaren, så recenserar vi hela fyra spel denna vecka, vilka är: Pikmin 3, Brothers : A Tale of Two Sons, The walking Dead: 400 Days och The Bureau: XCOM Declassified. Fyra riktigt HETA lir om man ska lita på våra grymma recensenter.

Tidningen i pdf finner du här, på oss på sidan 26!

Lika ofta som Torsdagarna ser dagens ljus, förekommer också vår lilla tvspels-domän i gratis-tidningen City Skåne även ifall vår tvspelsredaktör befinner sig på andra sidan jordklotet och kastar kottar i de Brasilianska djunglarna. Just denna gång är det inga recensioner som publicerats, utan en liten student-guide på vilka spel man bör ha spelat ifall man tex valt att gå Civilingenjörs-programmet.

Hela tidnigen i pdf finner ni här, vi finns på sida 26.

Jag har aldrig varit så stressad i hela mitt liv som under det senaste året. Jag har haft tre jobb, varav ett som redaktör på mer än krävande heltid. Efter jobbet har jag utökat mina timmar som capoeiratränare och kämpat hårt med bandet, som får fler och fler spelningar. Som om det inte vore nog har jag även skaffat en liten, krävande katt och lever i ett förhållande, samtidigt som spel ska spelas, recensioner ska skrivas och blogginlägg ska produceras.

Det är helt enkelt dags för en semester.

På söndag tar jag mitt pick och pack och sätter mig på ett plan till andra sidan jorden. Det blir min tredje resa till Brasilien, och jag kommer att varva strandhäng, vila och fest med capoeiraträningar och –tävlingar.

Här på bloggen kommer uppdateringsfrekvensen förmodligen vara något lägre i nästan en månad framöver. Internetåtkomsten är minst sagt begränsad på vita stränder, fuktiga djungler och charmiga kåkstäder. Dessutom är flera av oss andra också upptagna med resor, jobb och annat viktigt.

Ha en riktigt skön avslutning på sommaren och början på hösten, så hörs vi igen i mitten av september.

Men misströsta icke! Åtminstone någon gång i veckan dyker det upp något skoj här på Kraid.se, så håll ögonen öppna!

Ha en riktigt skön avslutning på sommaren och början på hösten, så hörs vi igen i mitten av september. Då lär jag vara brun som en pannkaka, blond som en lintott och ha fulladdade batterier.

Peace, love and styrketräning!

Dags att sluta deppa över att sommaren är över och börja glädjas åt allt som kommer tillbaka efter sina uppehåll. Tv-serier, podcasts och, såklart, vår spelsida i City! Nytt för den här hösten är att vi med jämna mellanrum kommer att köra lite större specialsidor på olika ämnen, så se fram emot fördjupningar i bland annat de nya konsolerna och årets Gamex-mässa. Några veckor framöver ägnar vi åt att sammanfatta spelsommaren och de få spel som faktiskt kommit under de varma månaderna. Henke har spelat lite Mario & Luigi: Dream Team Bros. och jag har mobilspelat på jobbpendlingen och kört igenom både Malmöutvecklade Rymdkapsel och en endless runner med Pac-Man i huvudrollen.

Vi vill även passa på att be om ursäkt för den lite sjaskiga kvalitén på skärmdumpen nedan, men det verkar som att City har haft lite strul med sin pdf-tidning i dagarna.

EDIT: Redigerar-Cecilia på City skickade en högre upplöst version av sidan som ska vara lättare att läsa på skärmen. Det tackar vi för!