Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Det här är del två av del två av “GTA-dagboken” där vi följer Michael. Första delen hittar du här, och första delen av Franklins dagbok finns här. Kan innehålla milda GTA 5-spoilers.

Jag hade inte träffat Trevor sedan den där dagen allt gick åt helvete och jag blev liggande blödandes i snön. Det värsta är att jag saknar honom. Han är en amfetamin-skjutande, horknullande, bästa polare-skjutande rövhål, men ändå. Mitt liv hade gått åt helvete om jag någonsin träffade honom igen.

Och vad händer? I går när jag kom hem etfter några stadiga på krogen satt den jäveln där i min soffa. Hur han kom in eller hur han ens hittat mig efter alla dessa år är ett mysterium. Jag kunde ju inte gärna kasta ut honom, eller hur? För att göra en lång historia kort blev det en kväll fylld av skrikande, brottning, försoning och en hel del whiskey.

Allt är inte förlåtet, men Trevor kom på en jäkligt bra idé, att jävlas med den där ärketönten Friedlander. Vi tog oss till hans villa nere vid stranden tidigt i gryningen. Vetefan vem som körde egentligen, men det var ett mirakel att vi ens kom dit.

Det visade sig att svinet hade skaffat sig en ny bil. Med tanke på hur mycket pengar jag lagt på att låta honom skrynkla ihop min hjärna genom åren tänkte jag att den är lika mycket min som hans. Innan jag visste ordet av hade Trevor slagit in rutan och kört oss upp förbi observatoriet till en klippa uppe på El Burro Heights.

Kunde ju ge mig fan på att Trevor skulle haft något kul med sig. Jag har inte skjutit något sedan vi sågs sist, men jag var inte sen på att återuppliva min gamla hobby och uppgradera Friedlanders nya bil med några nya lufthål.

Sorry “doktorn”, men det verkar som att du får ta bussen tillsammans med pöbeln hädanefter.

/Michael

Dags igen för Henrik, Joel och Niclas att fortsätta sin resa i det galna mentalsjukhuset i Outlast. Denna gång är det lite mer action och grabbarna skiter knäck ordentligt minst en gång. Första avsnittet av genomspelningen hittar du här. Varför inte gå in och prenumerera på vår Youtube-kanal så att du slipper missa när vi lägger upp nytt material?

Självklart vill vi även ha kommentarer! Om det så gäller spelet, huruvida någon bajsat på sig på riktigt eller hur full derp-Mario är. Ös på!

För tio år sedan släppte Nintendo ett fantastiskt spel, till en inte så fantastisk konsol. Gamecube var ju tyvärr en av de konsoler som aldrig riktigt nådde ut till gemene mans vardagsrum, och så var även fallet hos mig. Försöker jag komma på riktigt bra spel jag spelat till konsolen, så kan jag endast komma på ett fåtal, och självklart stavas ett av de spelen The Legend of Zelda: The Wind Waker.

Det är något riktigt skrämmande, men samtidigt sjukt spännande med hav. Äventyr ute till havs blir så jävla mycket mer äventyr!

Det känns nästan lite pinsamt att erkänna detta, men vafasen. Innan jag satte tänderna i remaken så hade jag aldrig klarat Wind Waker. Och om vi ska vara ännu pinsammare så har jag aldrig på egen hand klarat ut Ocarina Of Time heller. Jag har ägnat ett flertal timmar till varje spel, och jag verkligen tokgillar båda två, men det är något med 3D-äventyren som gör att jag sällan sätter punkt för Ganon och hans styggelser, även ifall jag bara är några enstaka slott ifrån.

Läs mer

Det blir tyvärr ingen podcast den här veckan. Allt var klart för inspelning och en tid skulle bokas in när livet plötsligt kom i vägen för flera utav oss här på Kraid.se. Två av oss jobbar under en period så mycket att de knappt har tid att andas, äta eller ens tänka på att spela in podcast eller blogga. En av oss preppar kropp, sinne och inte minst hemmet för att bli pappa. Ytterligare en av oss har drabbats av en personlig tragedi som han kommer att behöva koncentrera sig på och bearbeta ett tag framöver.

Med ett manfall på i princip 50 procent just när spelhösten kickat igång på allvar måste vi helt enkelt koncentrera oss på att spela de spel som skickas till oss och att leverera våra spelsidor till City. Därför kan övriga grejer, som exempelvis vår podcast, bli lite lidande ett tag framöver. Men oroa er inte. Det kommer forfarande att dyka upp en massa skoj här på Kraid. GTA-dagböckerna och Outlast-genomspelningen fortsätter som vanligt, och vi har en hel del spelintryck att se fram emot framöver.

Vi är trots allt bara en liten spelblogg, och spel är bara spel – människor kommer alltid först.

Sedan kan jag hinta lite om att det fejas och donas och planeras och skapas bakom kulisserna för att vi ska kunna bli roligare, snyggare och bättre när alla väl är tillbaka på banan igen. Och jag kan försäkra er om att podden kommer tillbaka så fort som möjligt!

I skrivande stund håller även vi som hinner på med att planera inför årets Gamex-mässa, som vi har en massa skoj planerat inför. Minst två kraidianer kommer att finnas på plats under alla mässans dagar och hoppas på att träffa en massa kul folk och kunna ta med er som inte kan åka på en virtuell mässupplevelse.

Även Daniel “Trazh” Westerlund kommer tillbaka inom kort, då med ett helt nytt och mycket ambitiöst projekt som han valt att kalla Project D. Det kan du läsa mer om här.

Nu vet ni lite varför mängden material här på Kraid.se kanske kommer att bli lite mindre en tid framöver, men vi vill hellre vara öppna med att det är svårt för vissa än att ni ska behöva grubbla över om vi slutat älska er kära läsare. Vi är trots allt bara en liten spelblogg, och spel är bara spel – människor kommer alltid först.

“GTA V Online” har precis lanserats och som vanligt när det handlar om att koppla upp sig mot en begränsad server, så går inget som förväntat. Kötiderna är brutala, och spelet är buggigare än vanligt. Nu ska jag inte säga att jag vet hur buggigt det faktiskt är, för jag har inte provat, men har följt en hel del arga och skarpa meddelanden till Rockstar via Twitter.

Ett av de största problemen, som visserligen har funnits sen spelet släpptes, verkar vara att bilar helt plötsligt försvunnit ur deras garage och det verkar inte finnas något man kan göra för att få tillbaka dom. Har man tur så är det bara en stulen dynghög till bil, men alla har nog inte samma tur. Det finns ju dom som lagt en kraftig summa på att först köpa bilen, för att sen pimpa den efter tycke och smak. Jag har ingen aning om hur lång tid det tar att tjäna ihop dessa pengar, men att oförklarigt bli av med saker man lagt både energi och tid på är något som kan resultera att spelet abrupt slängs tillbaka till spelhyllan.

Jag förstår alla gamers som spottar sig hesa över alla buggar, men borde vi inte veta bättre vid detta laget? Visst ska spelet bara fungera, men inte någon launch de senaste fem åren har fungerat som det ska från dag ett när online-funktioner är inblandat. Jag förstår kicken med att man vill vara först på pucken och dela med sig av sina tidiga upplevelser till sina vänner, men då får man också förvänta sig att dividera den upplevelsen som spelutvecklarna ursprungligen vill förmedla med två.

En klassiker.

Man trodde ju att Blizzard med spel som World of Warcraft och Battle.net i bagaget skulle sköta launchen av Diablo 3 felfritt, men icke. Kötiderna var katastrofala och spelet var allmänt trasigt. Den värsta launchen måste ändå vara Simcity. Löftena bara haglade om hur fantastisk det skulle vara att spela med sina vänner, då städerna kollaborerar med varandra som aldrig förr, och hur man tillsammans kunde bygga upp storverk som internationella flygplatser och solcellsparker. Ingenting fungerade som det skulle, och även här var kötiderna abnormt långa, även ifall man ville spela själv.

Båda spelen lade jag ner efter drygt 2-3 veckors spelande och har inte tagit upp dom sedan dess. Har inga planer på det heller, men är ganska övertygad att om jag hade väntat med att spela, så kanske, KANSKE skulle man hållt lågan vid liv lite längre. Och om alla skulle börja anamma samma betéende, att lugna sig med inköp till spelen är spelbara, så kanske speljättarna tänker om och köper in de där 10 extra-servrarna som krävs för att alla ska kunna logga in. Man förlorar absolut ingenting på att inte vara först ut på ett nytt spel, snarare tvärtom.

Hoppsan vilken fullspäckade spelsida det blev i City den här veckan! Vi är ju mitt uppe i spelhösten, och då recenseras det spel på löpande band här. Beyond: Two Souls, PES 14, FIFA 14, Pac-Man Championship Edition DX+ och The Legend of Zelda: The Wind Waker HD har synats under luppen.

Vi har även en god nyhet att bjuda på. I Orvestos senaste mätning är City den enda dagstidningen som går mot strömmen och ökar när de andra minskar. Vi här på Kraid.se är stolta över att vara en liten kugge i maskineriet som gör att tidningen går framåt i den här tuffa branschen.

Niklas har för närvarande dåligt med tid till att fortsätta spela in Castlevania: Symphony of the Night-avsnitt. Som tur är har vi något ännu bättre och tusen gånger läbbigare att bjuda på! Henke, Niclas och Joel bestämde sig vid ett svagt ögonblick att spela lite skräck, och lotten föll på Outlast. Oavsett om du inte vågar spela spelet själv eller bara vill se tre vuxna män göra på sig av rädsla så är det värt en titt!

När Heavy Rain släpptes för ungefär tre och ett halvt år sedan delade de spelare i två lag. De som uppskattade den spännande mordgåtan och ambitionen att skapa en djupare relation till karaktärerna, och de som tyckte att det var mer en interaktiv film än ett spel.

Sedan dess har gränserna för vad som betraktas som spel luckrats upp. Titlar som Dear Esther och Thirty Flights of Loving erbjuder mycket mindre interaktivitet än Quantic Dreams kavalkader av quick time-events.

“När det är som bäst är det en oförglömligt stark spelupplevelse som lämnar sår i hjärtat.”

I Beyond: Two Souls tar regissören David Cage de prisbelönade skådisarna Ellen Page och Willem Dafoe till hjälp för att behandla ämnen som döden, livet efter detta och saknad. Spelet är ett av de mest välspelade äventyr jag upplevt och karaktärernas välanimerade ansiktsuttryck får mig att känna mycket mer än alla explosiva set pieces i valfri shooter tillsammans.

Läs mer

Det är inte särskilt lätt att anpassa sig till sina nya levnadsförhållanden. Ända sedan jag stal Michaels grabbs bil har saker gått utför, eller uppför, i en fucked up jävla hastighet. Och mest märks det i hur jag bor nu för tiden. Och vilket slags folk jag omger mig med.

Ta det här som ett exempel bara. I min hood, när en granne har en fest, är det bara att kliva på. Alla är glada, känner igen varandra och gästfriheten flödar. Det visade sig att man gör saker annorlunda här uppe.

Rastar hunden

En solig eftermiddag hör jag musik, glättig och banal men ändå lite svängig, från ett hus en bit bort. Chop har fått sin promenad, jag har packat upp lite grejer och det mesta känns bra i livet, så jag går ut på gatan för att kika lite. När jag närmar mig hör jag hur det plaskas i poolen och känner lukten av en grill. Om det här var Strawberry skulle det vara ett solklart tillfälle att introducera sig för sina nya grannar. Så jag klev på, in på bakgården med ett avväpnande leende, klädd i mina finaste Suburban-kläder. Kritvita sneakers och allt.

Jag borde ha vänt på klacken. Så fort jag såg dem knöt det sig i magen av en intensiv känsla av att inte höra hemma. Lättklädda, solande, badande och grillande människor lika vita som den italienska marmor de pissar i varje morgon. Ändå tog jag ett par steg till in. Deras huvuden vändes mot mig och deras munnar öppnades som i slowmotion likt tysta, rasistiska garagedörrar.

Läs mer

Vem kunde ha anat? Ett plattformspel som känns nytt och fräscht, utmanande och framförallt nyskapande! Och det är INTE Nintendo som sopar banan med ytterligare ett Mario-spel, utan det är fransjackerna Ubisoft som höjer med sin egna lilla heltokiga figur, Rayman. Och detta med råge!

Jag minns helt ärligt inte när jag hade såhär roligt med ett plattformspel senast, för det var bra längesedan. Ända sedan releasen av Wii U så har man väntat på “det där” spelet som får en att känna att man äntligen befinner sig i “nextgen”-lådan, och som på riktigt tar vara på dess verkliga potential. Och nu är vi nått dit.

Läs mer