Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

I dag blev jag tipsad om den här tråden på Gameplayers forum. Om du inte är sugen på att läsa handlar den om retrospelbutiken.se och att man på butikens sajt kan skicka in sina egna recensioner av spel, precis som man kan göra på många andra sajter. Till skillnad från andra sajter får användaren ett så kallat Retro-point. Varje Retro-point är värt tio kronor i sajtens spelshop. Enkelt förklarat får du alltså tio kronor i pröjs för recension du publicerar på retrospelbutiken.se.

Det kan låta hur bra som helst, folk får betalt för sina recensioner OCH får en chans att öva sig i spelkritik.

Trådskaparen på Gameplayer tycker att det är ett jättebra sätt att tjäna pengar på, och att det “belönar gamers som drömmer om att skriva för en speltidning i framtiden”. Det kan låta hur bra som helst, folk får betalt för sina recensioner OCH får en chans att öva sig i spelkritik.

Varför tycker jag detta är dåligt? Jo, kvantitet före kvalitet helt enkelt. Flertalet Gameplayer-medlemmar har svarat i tråden att de tycker det är en skitbra grej, och att tio spänn för en recension minsann inte alls är så illa pinkat. Trådskaparen skriver också att hen “satt igår och skrev ihop ett trettiotal kortare recensioner”. Really? 30 recensioner på en kväll? Gör det mig till en ond människa om jag tar för givet att det inte är 30 lysande recensioner?

Att skriva recensioner för spel på sajter är ett jättebra sätt att öva sitt skrivande och sitt kritiska tänkande. Det är en chans att få sina texter lästa av andra och kanske till och med få feedback på dem. Men att hetsskriva recensioner av alla spel man spelat utan att tänka igenom, utan bara sätta en femma på det man gillar, en etta på det man inte gillar och en trea på spel som är sådär, för att spara några kronor på nästa spel är ingen bra idé. En bra spelkritiker skriver inte för att få gratis spel, eller ens för att få betalt. En bra spelkritiker skriver för att hen älskar spel och vill dela med sig av sina spelupplevelser till andra. Om man sedan får gratis spel eller betalt är det en ren bonus, och något av en dröm.

Mitt råd till dig som vill bli spelrecensent är som följer. Skriv för att du själv tycker det är roligt, inte för att samla poäng för att få billigare spel. Och framför allt: blir du så duktig att någon vill betala dig för en recension, se för guds skull till att få bra mycket mer betalt än tio spänn för den!

I helgen har det varit Kraidival i Malmö. Hela redaktionen var på plats, förutom vår utrikeskorrespondent, Niclas de Faire, som hölls som gisslan av ondskefulla arbetsgivare. Vi roade oss kungligt med att käka fantastiska hamburgare, dricka oheliga mängder öl och spela, även om det inte blev så mycket som vi tänkt av det sistnämnda. Vi passade som bekant även på att kidnappa en viss Linus från Svampriket och ställde ågra väl valda krav till sajten som kallar sig Sveriges bästa.

Något som kom på tal under helgen var vad som hände med alla spelbloggar. Kraid var en av de bloggar som kom till för ungefär samtidigt som alla andra ploppade upp som svampar för ett par år sedan. Av dessa finns enbart ett fåtal kvar. Och av dem är det bara några stycken som uppdateras särskilt regelbundet. Kraid har sedan Den stora bloggdöden sakta men säkert växt sig större och starkare tack vare några av de fetaste nyförvärven man kan tänka sig. Andra bloggar är lite nyare fast ändå gamla eftersom de består av bloggare som gått samman i nya projekt. Jag tänker då främst på Spelkriget och Megazine som fortfarande håller fanan högt och brinner för det de gör.

Det är knappats möjligt att snacka om spelbloggar utan att nämna elefanten i rummet, Svampriket, som gjort en närmast osannolik resa och samlat några av de allra mest edgy skribenterna under storsvampens hatt.

Andra skribenter har helt enkelt valt att gå till större sajter som Skillpoint (SpeLinnea), Feber (EmmyZ) eller rent utav blivit proffs på P3 (Angelica Norgren)

En naturlig utveckling för skickliga skribenter kan tyckas, men var är den nya generationen? Borde det inte komma nya, unga, hungriga bloggare? Eller finns det, och har jag helt enkelt missat dem? I så fall, ge mig gärna tips på var jag hittar dessa nya förmågor då jag gärna läser något texter skrivna av någon som är ny för mig.

Och vad tror du? Vilken funktion fyller de svenska spelbloggarna, om vi fyller någon över huvud taget?

En intet ont anande Linus från Svampriket fick i helgen för sig att hänga på Kraidivalen och festa lite med de sköna människorna på Kraid. Det skulle han aldrig gjort. Plötsligt mindes Kraidredaktionen alla oförrätter som Svampriket utsatt oss för, och kvällen slutade inte riktigt som Linus hade tänkt.

Svampriket, your move!

Nu är det dags, Kraidivalen är officiellt igång! Alla (förutom Niclas), jag, Henke, Peter, Sanna, Joel och Chris är på plats, och vi väntar bara på Marcus som kommer med tåget senare i kväll. Någonstans har vi även lyckats gräva fram en liten Linus från Svampriket som tvingas hänga med oss. I skrivande stund har vi just satt oss på Terebi Gemus sommarträff PowerUp, och det vankas för tillfället ultramegaawesomedeathmatch i Halo Reach.

Men som om inte det vore nog så sitter sex fullvuxna bronies och kollar på My Little Pony. Vad kan man säga? Världsklass!

Längre än så här räcker varken mitt batteri i datorn eller mina bloggskills, och nu bär det snart hem till Chris för mer gejmande, och stora mängder alkohol.

Disclaimer: Förvänta er inga stordåd i form av djupa texter här på Kraid i helgen. Förvänta er i stället korta uppdateringar, störda bilder och allmänt fylleraljerande!

Om man tittade in hos våra kära vänner på Svampriket.se igår, kunde man läsa att Anders Brunlöf, precis som mig har spelat The Amazing Spiderman, men tycks ha njutit mycket mer av sin upplevelse än vad jag gjorde av min. Eftersom Anders dedikerat sin recension till mig och byggt den som svar på min kritik, så vill jag ge ett lite mer uttömmande svar och försöka se varför våra åsikter skiljer sig. Det brukar ju nämligen inte vara så. Vi gillar samma sorts spel, älskar MMA, tycker att Neil Peart är en fantastisk trummis och kommer väldigt bra överens när vi träffas. Men plötsligt denna klyfta emellan oss. Efter hoppet ska jag försöka reda ut varför jag tycker att The Amazing Spiderman lutar mer åt anus än bra.

Läs mer

Om det är något jag gillar så är det att kunna visa upp ett bra spel för mina vänner. Något jag gillar ännu mer är att kunna visa upp ett roligt och knasigt spel. Även om upplägget i Beat the Beat: Rhythm Paradise är något så simpelt som att trycka på en eller två knappar i takt med musiken är det ett spel jag känner att alla bara måste prova.

Läs mer

Att innovera och skapa något som aldrig gjorts tidigare i ett spel är svårt i dag. Det vet Saber Interactive om, men de kände ändå att de ville sticka ut från mängden med Inversion. Förstörbara miljöer och lekar med gravitationen är kanske inte helt nytt, men det är åtminstone något vi inte ser varje dag. Men blir det någonsin mer än en kul grej, och riskerar det att viktigare element som ett tilltalande gameplay och en välskriven story kommer i andra hand?

Läs mer

Så här års är nog de flesta ute och flänger en hel del. Eftersom jag inte har körkort spenderas merparten av min restid med att peta på min telefon och till följd av det har jag upptäckt flera trevliga små spel till Android den senaste tiden.

Läs mer

Många saker av godo kan brukas i onda syften. Det fria internet kan nyttjas för grova brott. Kryddor som saffran är giftiga i höga doser. Kepsar kan placeras såpass idiotiskt på huvudet att bäraren ser mentalsjuk ut.

Har inte patcharna sällat sig till denna skara? Det som började som ett sätt att fixa buggar har urartat till ett verktyg för lättja och revisionism.

Tanken slog mig för första gången kort innan Portal 2 släpptes. Slutet på det första spelet ändrades helt plötsligt. Nu dog Chell inte längre efter slutstriden mot GLaDOS, utan släpades medvetslös tillbaka in till Aperture Sciences laboratorier. Allt genom en patch. (Och det ett helt år innan Mass Effect 3 ökänt och mer kontroversiellt gjorde samma sak.)

Den gången hade jag översyn med det, för det var ju själva grundpremissen för att uppföljarens story skulle släppas. Min översyn i det fallet var dock inte utan en viss tveksamhet.

När Diablo III släpptes fanns inte tidigare utlovade Real Money Auction House eller PvP-läge (och det senare gör det inte nu heller för den delen). Denna gång hade jag kanske inte överseende, åtminstone inte frivilligt, men Blizzard är ju alltid Blizzard och i slutändan blir det ju ändå bra. Eller?

För några veckor köpte jag pärlan Krater och döm om min förvåning när det visade sig att co-op-läget – en av de främsta anledningarna till att jag ens övervägde att köpa spelet – inte fanns och skulle patchas till senare. När co-op-läget försenades ytterligare hade jag inget överseende längre. Jag blev bara jävligt trött på skiten, nu när patching-mentaliteten spridit sig till indie-utvecklarna.

Att kunna patcha ett spel är en gudagåva. Om något visar sig inte fungera i praktiken, eller om okända buggar dyker upp efter släpp, är det ovärdeligt, både för spelare och utvecklare, att saken kan åtgärdas. På senare tid har detta kommit att missbrukas, så till den grad att man släpper ett ofärdigt spel med förevändningen att det som fattas kommer att tillkomma genom en patch vid ett datum som sällan fastställs, utan blott får heta “senare”. Eller så ändrar man ett helt slut, antingen för att det inte passar uppföljaren eller för att fansen påpekat vilket skitjobb man gjorde från första början.

Att köpa ett spel nuförtiden känns många gånger som att köpa en Armani-kostym. Bara det att Armani-kostymen levereras med stora hål och revor. Tillverkaren säger med ett leende “Ta’re lilla lugna nu, vi syr dit några lappar senare. I slutändan får du ju vad du betalt för!”. Fast saken är ju den att inte ens en Armani-kostym är snygg, hur proffsigt revorna än sytts ihop och hur dyrt tyget man lappar med än är.

Det är ett ganska etablerat faktum att spel som släpps i samband med filmer oftast inte ens är värda skivan de är tryckta på. Men ibland sker det underverk även när det gäller spel som merförsäljning. Spelet om filmen The Amazing Spiderman är faktiskt inte helt utan meriter.

Läs mer