För ett par veckor sedan fick jag en ny dator. Min gamla burk hade harvat på i 8-10 år och var mest en otymplig ordbehandlare. Det gick knappt att spela PC-spel från 90-talet på den längre. Åldern hade tagit ut sin rätt. Det innebär att jag har en stor backlog på PC-exklusiva spel att beta mig igenom. Mitt största misstag var nog att jag valde Minecraft som första spel att ta itu med för nu har det gått ett par veckor och jag har fortfarande inte släppt taget om hackan.
Jag har spelat Minecraft förut. När hypen började någonstans mitt i beta-stadiet så köpte jag det. Det gick att spela även på min dator, så länge jag inte försökte spela multiplayer. Jag blev förälskad men jag insåg fort att det var i multiplayer den stora glädjen låg så jag fick lägga det åt sidan i väntan på den dag jag skulle införskaffa en ny dator.
.. varför gör det en så stor skillnad att jag plötsligt spelar i samma värld som mina vänner?
Och nu sitter jag här. Varje ledig stund jag kan hitta spenderas i Minecraft, med en hacka i handen. Fullkomligt uppslukad. Xbox-versionen i all ära, den var ett bra substitut under en tid, men ingenting går upp mot det här. Jag försöker att förstå vad det är som gör att jag blivit så beroende av det här spelet. Jag har haft spelet länge och har alltid kunnat spela det i singleplayerläget utan större svårigheter, varför gör det en så stor skillnad att jag plötsligt spelar i samma värld som mina vänner? Merparten av tiden är vi inte ens online samtidigt så jag kan ju inte påstå att jag spelar med dem egentligen.
Jag har aldrig gillat att spela tillsammans med andra, jag är inte en social gamer på det viset, men jag är en social människa. Sedan jag började jobba här i Enköping där jag bor har jag förlorat mycket av mitt sociala liv som tidigare utspelade sig i Stockholm. Här, i Minecraft, får jag chansen att tillsammans med mina vänner skapa någonting. Trots att vi kanske inte är där samtidigt så får jag en känsla av att vi befinner oss på samma plats när jag ser hur de påverkat miljön vi alla vistas i. Samma värld, samma server, samma sociala sammanhang.
Jag föreställer mig att de som spelar mycket MMORPGs upplever samma sak. Den stora skillnaden där ligger i att de spelen ofta är designade efter att man ska arbeta tillsammans medans ett spel som Minecraft låter oss bygga byar, inte gillen. Samexistens snarare än obligatoriskt samarbete och det passar mig så mycket bättre.
Det finns med all säkerhet fler där ute som är som jag, sociala som människor men inte som gamers. Om du är en av dem spelar mycket Minecraft, upplever du samma sak som det jag beskriver? Om du är som jag men inte ens har provat Minecraft på grund av den sociala biten, ge det ett försök. Kanske upptäcker du precis som jag en perfekt balans mellan socialt sammanhang och singleplayeräventyr.
Inga kommentarer