Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Så kom det äntligen. Musikspelet som skulle toppa alla musikspel, Rocksmith. “Hur då?”, frågar du dig? Jo, det är nämligen så att du pluggar in en helt vanlig gitarr eller bas i din konsol eller pc och spelar låtarna “på riktigt” så att säga. I början är det lätt med enstaka noter, men den flyhänte strängbändaren jobbar sig snart upp till att spela låtarna 1:1, alltså precis som de låter. Det visade sig inte vara helt lätt, inte ens för erfarna gitarrister som mina vänner Lucas och Armand. För oss andra tre, som är trummis, basist respektive icke musicerande blev det ännu svårare, speciellt efter oräkneliga mängder öl.

Att recensera Rocksmith är i princip omöjligt, även om jag kommer försöka mig på det till spelsidan i City. Det är mer av en virtuell gitarr- och basskola än ett spel. Men i stället för att läsa om min, Lucas, Hubbas, Armands och Tyas första kväll av många med Rocksmith hänvisar jag till klippet nedan. Mycket nöje!

Sedär, nästan exakt en månad efter att jag abrupt sa upp mig från Kraid, så sitter jag här och bloggar igen. Vågar dock inte säga om detta är min stora comeback eller inte. Saker och ting har helt enkelt stabiliserat sig fortare än vad jag trodde sen jag köpte huset i somras. Är ju lägenhetsråtta sedan födseln, så det var ju väldigt mycket nya saker att börja tänka på, vilket gjorde att mitt dåvarande livsmönster tog väldigt mycket stryk och ångesten började trycka på. Att säga upp mig helt från alla dåvarande förpliktelser var den ända utvägen för att jag skulle kunna lägga 100% fokus på mitt nya liv som husägare.

Dessa konsoler är förbrukade, samt att dom har blivit omsprungen av farbror-PC så det rungar om det

Under den gångna månaden har jag inte bara hunnit att bo in mig i vår fina enplansvilla, jag har även sålt av både mitt Playstation 3 och Xbox 360 till fördel av en ersättare i form av en HTPC . Av min gedigna åsikt att dömma så anser jag att båda dessa konsoler är förbrukade, samt att dom har blivit omsprungen av farbror-PC så det sjunger om det, och frågan är om nästa generations konsoler någonsin kommer att kunna återta det försprång som den ordade “Personal Computer” lyckats att ta. Kanske är det därför det tar sådan jävla tid för Sony och Microsoft att skapa en ny hårdvara som skall lyckas slå PC:n på fingrarna? Dom klarar det helt enkelt inte.

Med den senaste NVIDIA tekniken, SSD-diskar, streamingtjänster till höger och vänster och växande spelbibliotek, så tror jag att en konsol aldrig kommer kunna konkurera med PC:ns allsidighet och kraft igen. Liksom det heliga kriget mellan Apple och Android-fans så existerar det ju en liten fejd mellan konsol och PC-användare. PC-spelare menar att FPS-spel ska minsann upplevas med tangetbord och mus sittandes på en pinnstol framför en 24″ datorskärm. Medan konsol-spelarna hellre sitter avslappnad i soffan, framför sin feta 60 tums-TV med surroundsystem och avnjuter Halo med en handkontroll.

Läs mer

Jag tror att det var år 1999 jag körde Half-life för första gången. Det var minst sagt en omtumlande upplevelse. Det var min första kontakt med WASD-styrning, hade en välskriven story med ett djup som dessförinnan inte hade setts i ett FPS och ett multiplayerläge som fick mina föräldrar att gå i taket över höga interneträkningar; det var någonting helt nytt. Så nu när jag efter 13 år och oräkneliga spel senare laddar ned Black Mesa känns det som om jag träffar en gammal flickvän från högstadiet. Finns gnistan kvar?

Läs mer

Så var det fredag igen, och då tänkte jag att det är dags för lite samhällsinformation i form av nyheter från Gamex. Som en av de officiella bloggarna för mässan känns det relevant att berätta vad som erbjuds i Kista i november. Framför allt är det två större grejer som presenterats i veckan.

Ny e-sporttävling

Det första är att kvalen till e-sporttävlingen Thor Open kommer att hållas någon gång under helgen. Men med den minimala mängd information som delgetts säger varken när eller vi vilket/vilka spel. Det enda vi får veta är att det är en ny tävling som kommer att omfatta över 20 000 spelare. Kul med mer e-sport, men lite mer info vore att föredra.

På tal om e-sport så har Sverok sett till att det blir mer av den varan på mässan. E-sportsevangelisten Sebastian Sjöberg kommer att finnas på plats och hålla ett seminarium om sporten som arena för att skapa professionellamöjligheter. Även den fantastiska Ina Bäckström kommer till Gamex för att snacka om nätverkande med sitt engagemang i BarCraft som utgångspunkt. Det är något jag personligen ser väldigt mycket fram emot eftersom vi på Kraid verkligen gillar Ina!

Bioware på besök

Mass Effect- och Dragon Age-skaparna Bioware är ute på något de kallar “european tour” och gör ett stopp på Gamex. Deras fokus ligger enligt dem själva på communityt och fansen, och det är lite community managers och cosplayers som är på plats. Det kommer att bli en del filmvisningar, lite cosplay-show och signering. Men det som faktiskt verkar intressant, och inte bara rent publikfrieri, är att de kommer att hålla två stycken Q&A där de svarar på frågor från communityt. Har vi tur kanske vi kan få reda på lite mer om, det av många så efterlängtade, Dragon Age 3. Om inte så uppmanar jag intresserade läsare att dra dit och pressa dem på information! Biowares schema för Gamex är som följer:

Fredag 2 november:                

• Allmänt besök
• Kl 16.00 – Biovisning, konferensrum E4
• BioWare Gamex After Party

Lördag 3 november:

• Kl 11.00 – Besök på Sci Fi Bokhandeln
• Kl 13.00 – Cosplay Session med Holly Conrad, EA Booth Cosplay Corner
• Kl 15.00 – Q&A-panel, ställ frågor till BioWare, konferensrum E4

Söndag 4 november:

• Kl 13.00 – N7 Precelebration! Öppen Q&A-panel, swag signings, EA Booth
• Kl 15.00 – Biovisning, konferensrum E4

En djävulskt massa spel

Spelas ska det ju göra på en spelmässa, och nu verkar det som att i princip alla “de stora” kommer att vara där och låta oss prova på nya och kommande spel. Jag är lite extra glad över att Ubisoft gör comeback efter förra årets miss, och jag ser fram emot att utmana framför allt Svampriket i både Rocksmith och Just Dance 4. Och just ja, behöver jag säga något mer än NI-NO-FUCKING-KUNI!?

Innan vi ger oss in på några veckor av specialsidor så bränner vi av en som ser lite mer traditionell ut. Jag har spelat Borderlands 2 och gillat det, men jag har även totalt kärat ner mig i Sackboy vars bästa spel hittills, Little Big Planet Vita, är utvecklat hos Tarsier Studios här ifrån Malmö! Sanna har också blivit väldigt positivt överraskad av The Testament of Sherlock Holmes.

Pdf-versionen av City hittar ni här.

En vis man sa att du inte ska skratta åt ålderdomen, utan bedja själv att du ska nå den. Att göra ett spel som lever så länge och i så stor utsträckning som World of Warcraft är väldigt få förunnat. Med Mists of Pandaria kliver Blizzards gigant in i sin fjärde expansion under sina åtta levnadsår. Mycket har förändrats och det kommer att bli en krånglig recension som jag vill låta jäsa ett tag till. Men efter en veckas spelande är jag i alla fall redo att ge några korta intryck och åsikter om pandornas rike.

Helt i världsklass trots daterad grafik och nästan lika daterad genre.

Jag ska börja med att erkänna att jag är så, så väldigt skyldig till att vara svag för djur med människokänslor. Antropomorfism är ett kraftfullt verktyg då människans komplexitet och fula sidor skärs bort, och små djurs kamp för sina vänners fortlevnad kan bli otroligt gripande. Finns det en hemlighet till varför Hitta Nemo, Kung Fu Panda och andra moderna klassiker är så framgångsrika så bygger den i alla fall till 50% på söta djur med människoegenskaper. Och det funkar precis lika bra i World of Warcraft. Jag har alltid haft en svaghet för Tauren, och när pandorna släpps lös känner jag i princip direkt att jag hittat min nya favorit-ras.

Startzonen är i sann Blizzard-anda ett hopkok av säkert hundratals popkulturella referenser från kinesisk och annan asiatisk kultur. I rollen som pandamunken Lo Pan (här trycker man in sina egna referenser!) hamnar jag i en klassisk “coming of age”-historia som mynnar ut i att man ska rädda sin hemtrakt samt välja vilken sida, Alliance eller Horde, man vill slåss på. Miljöer och design i allmänhet är som man förväntat sig från Blizzard helt i världsklass trots daterad grafik och nästan lika daterad genre. Att äntligen få veta mer om den mystiska panda-rasen är dessutom väldigt tillfredsställande för ett gammalt Warcraft-fan. Musiken och röstskådespelet slår an på alla strängar och Pandarias gröna bambuskogar är supermysiga från dag ett.

Tillfredsställelsen blir dock ett tveeggat svärd i vissa avseenden, då det känns som att Blizzard snart sprungit till varje brunn av referensmaterial som finns för att fortsätta göra sitt spel intressant. Azeroth blir snart ett fulländat nöjesfält av käcka porträtteringar av jordens olika kulturer. Jag vet allvarligt talat inte vart nästa expansion ska ta vägen ens i min vildaste fantasi. Det mesta känns gjort, även om det är fantastiskt på alla sätt och vis.

Monk är en intressant klass, och materialet för maxnivån verkar både utmanande och underhållande. Det är en lovande om än förutsägbar start för expansionen, och trots att jag vart med sedan 2004 och spelet börjar kännas som en gammal krigsskada för mig, så känner jag mig lik förbannat positiv. Det återstår att se vad det slutgiltiga domslutet blir.

A bazillion guns! Co-op mayhem! Reklamen för Borderlands 2 gör det klart för oss att det här kommer att bli en jävla resa. Första spelet har en skara riktigt hängivna supporters och vissa ser det som ett av de bästa spelen på många år. Men hur står sig uppföljaren i jämförelse? Har Gearbox lyckats göra det ännu bättre andra vändan, eller blir det en fantasiljon axelryckningar?

Läs mer

Från maj till juni gick jag från “FUNKA DÅ!” via “underbart!” till “meh”. Jag, och många med mig, blev besvikna på Diablo III. Efter 12 års väntan kändes det snopet att få ett Diablo vars endgame i princip gick ut på att farma gear att lägga upp på auktionshuset för att kunna köpa gear på auktionshuset för att kunna farma ännu mer gear att lägga upp på auktionshuset för att kunna köpa gear på auktionshuset för att… Kort sagt, vi fick inte vad vi väntade oss. Därför vände vi blickarna till Torchlight II, som då var under utveckling av delar av teamet bakom Diablo II.
Läs mer

Något som glädjer mig enormt mycket är att det går så bra för svenska utvecklare. Dice har sitt Battlefield som älskas av spelare över hela världen, Avalanche har Just Cause som rönt framgång hos både kritiker och spelare. Från ingenstans kom Frictional Games och fick bland annat Niclas de Faire här på Kraid att nästan skita på sig av skräck. Här i Malmö, där jag bor sedan ett par år tillbaka, finns bland annat Massive som köptes upp av Ubisoft och numera jobbar med serier som Assassin’s Creed och Far Cry. Simogo är en annan utvecklare som satsar på iOS-spel som Beat Sneak Bandit och Bumpy Road. Men de jag just fått upp ögonen för heter Tarsier Studios.

Anledningen är uppenbar och stavas Little Big Planet Vita. Redan när  jag spelade preview-builden av spelet för någon månad sedan var det något som greppade tag i mig, och när jag nu plöjer igenom den slutgiltiga versionen sitter jag ännu mer fast. Världarna och stämningen som Tarsier skapat i Vita-versionen är de mest engagerande i serien. Jag spelade första spelet riktigt mycket och föll såklart på dess charm. I tvåan hade man tagit det ett steg längre, även om jag bara petat på det lite som hastigast.

Främst är det den andra världen i spelet, The Land of Odd, som tilltalar mig. Kombinationen av grönt och mjukt och trädetaljer ger mig härliga Fable-vibbar. För säga vad man vill om Molyneuxs äventyrstrilogi, det är så jäkla mysigt att springa omkring i lummiga skogar och byar med korsvirkeshus. Det första jag tänkte när jag tog mig igenom The Land of Odd var “Åh, kan inte Tarsier göra ett riktigt fett äventyrs-rpg?”, och jag tror verkligen att de hade kunnat klara av av det rent stilmässigt. Avskalat och lummigt tänker jag mig, utan tonårsestetiken från World of Warcraft och Darksiders.

Käppar i hjulen

Tarsier har, förutom det nedladdningsbara Rag Doll Kung Fu: Fists of Plastic, mest sysslat med att utveckla DLC i form av dräkter till Little Big Planets sackboys. Men 2005 års E3-mässa visade de upp ett väldigt intressant projekt vid namn The City of Metronome. Det skulle bli deras debut på dagens generations konsoler och ser ut att vara något slags äventyr i en steampunkig noir-miljö som jag verkligen älskar. Men enligt dem själva fick de problem med att få utgivare intresserade av spelet, så det ligger i träda. Kanske får de chansen att plocka upp det igen efter de förmodade framgångarna med Little Big Planet? Med lite tur kanske det kan bli något för början av nästa konsolgeneration.

Så hatten av för Tarsier Studios! Med Little Big Planet Vita har ni visat att ni verkligen kan det här med att skapa världar som verkligen suger in spelaren. Jag kommer att hålla ett öga på er framöver.

Äntligen börjar detaljerna för årets Gamex-mässa att bankas ut . De senaste veckorna har man utannonserat en rad roliga grejer att hitta och titta under de fyra dagarna på Kistamässan. Alltså är det dags för oss att göra lite skamlös reklam. Varför? Jo, för att vi helt enkel tycker att Gamex är en riktigt bra mässa som förtjänar all uppmärksamhet.

Spela Nintendos Wii U

Det är väl inte direkt någon skräll att Bergsala kommer att vara på plats och förmodligen ha den allra största montern, precis som tidigare år. Den stora nyheten här är dock att besökarna kommer att få klämma på deras, vid mässtillfället ännu osläppta, konsoll, Wii U. New Super Mario Bros. U, Nintendoland och ZombiU är bara några av spelen som kommer att finnas på plats. Även en hel del nytt till 3DS kommer att vara spelbart. Exakt vilka spel ni kommer kunna prova på presenteras de kommande veckorna på Nintendos hemsida.

Pressmeddelandet avslutas med “… det ryktas dessutom att delar av Nintendos monter kommer att ha fler överraskningar utöver det. Kanske kommer julen tidigt till Gamex i år?” Vad det innebär kan vi bara spekulera i, men att något hittills okänt presenteras har jag svårt att tro.

Vi här på Kraid hoppas såklart att, precis som förra året, få komma bakom kulisserna för att kunna få lite extra speltid med kommande spel och snacka lite med folket bakom dem för att kunna vidarebefordra det till er läsare.

Cosplay-SM

Jag är ett stort fan av cosplay, även om jag inte sysslar med det själv, och har varit väldigt imponerad av det jag sett föregående år. Att folk lägger ner så mycket tid och möda på att skapa de mest fantastiska dräkterna är riktigt kul! Förra året träffade jag bland annat en Brotherhood of Steel-soldat från Fallout, Cloud Strife, en hel drös med Mortal Kombat-tjejer samt min favorit, Samus. Jag hoppas verkligen att Pixelninja är på plats i år igen. Kanske får vi se hennes oerhört feta Samus gravity suit. Om så är fallet har hon en riktigt bra chans att ta hem den deltävling i cosplay-SM som kommer att pågå under Gamex 2012. Besökarna kommer varje dag att få rösta fram två finalister som går till söndagens stora final där en jury utser vinnaren som går vidare till SM-final.

Tejbz kommer på besök

Det här med gamers som Youtube-fenomen är något jag inte alls förstår mig på. Kanske tillhör jag fel generation eftersom Youtube helt enkelt inte har funnits under merparten av mitt spelande liv. Hur som helst så är Tejbz lite av ett fenomen med nästan en halv miljon följare på just Youtube där han laddar upp lite olika material. Mest verkar det handla om Call of Duty och Battlefield och bland annat listar Tejbz feta kill streaks och liknande. Som sagt, det här är inget jag någonsin kommer förstå mig på, men är det din kopp te så kommer Tejbz vara på Gamex för att mingla och annat. Personligen hade jag blivit gladare om PewDiePie dök upp och körde lite Amnesia live på scen eller något liknande.