Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

I kväll börjar den äntligen, E3-mässan! Världens största spelmässa där vad vi kommer att spela den närmsta tiden presenteras för oss. I år är den intressant på riktigt för första gången på länge. I alldeles för många år har vi presenterats med uppföljare och tråkiga iterationer på befintliga spelserier eftersom ingen verkar vilja satsa på något nytt innan den nya generationen är på g. Det är den nu, och årets mässa kommer till största delen handla om vad och hur vi spelar när nästa generations konsoler rullas ut. Men att jag sitter och spekulerar så här bara timmar innan den första presskonferensen drar igång är helt meningslöst, utan det tar vi efteråt.

E3-konferenserna du inte får missa:

Måndag 10/6 klockan 18.30 – Microsoft
Streamas direkt på Xbox egna hemsida.

Måndag 10/6 klockan 22.00 – EA
Streamas direkt på EA:s hemsida.

Tisdag 11/6 klockan 00.00 – Ubisoft
Streamas direkt på Ubisofts Youtube-sida.

Tisdag 11/6 klockan 03.00 – Sony
Streamas direkt på Playstations hemsida.

Tisdag 11/6 klockan 16.00 – Nintendo
Nintendo kör ingen stor traditionell presskonferens, utan kör på sina beprövade Nintendo Direct. Du ser den på Nintendos hemsida.

Skulle någon sida ligga nere kan du även se alla konferenserna, förutom möjligtvis Nintendos, på såväl Gametrailers som IGN och Gamespot. Det finns alltså ingen anledning att missa en sekund av alla grymma spel, konstiga presentationer, skitsnack och den allmänna galenskap som är E3.

Du hittar även nedräkning till, och länkar till, alla presskonferenser här.

Varför inte värma upp med förra årets absolut konstigaste och pinsammaste ögonblick medan ni inväntar kvällen?

Tut i luren! Daniel “Trazh” Westerlund är tillbaka med ett rykande färskt avsnitt av Re-Play. Och det är inte vilket spel som helst han valt att återse, utan det fantastiska Yoshi’s Island. Så luta er tillbaka och njut!

Du hittar även inlägget på Trazhs egen blogg, D-pad.

Cyberpunken är en genre som känns allt mer relevant, tycker ni inte? Vår omvärld börjar i allt större utsträckning likna de högteknologiska framtidsskildringar science fiction-genrens profteter förgyllt våra bokhyllor med under årens gång. Våra spelhyllor innehåller allt fler cyberpunkinspirerade titlar också, för den delen. System Shock, Deus Ex, Syndicate och nu Remember Me.

Jag är lite mer än halvvägs in i spelet och fick verkligen kämpa för att slita mig loss länge nog för att skriva den här texten. Remember Me är så vackert att jag bokstavligt talat glömde bort att andas. När jag väl hade tagit min astmamedicin, andats och kunde koncentrera mig på spelet igen insåg jag att det inte bara var syrebristen som fått mig att älska Neo-Paris.

Läs mer

Så var den äntligen här, den “riktiga” recensionen av The Last of Us. Det blev en femma i betyg till slut, även om Niklas stod i valet och kvalet mellan fyra och femma. Joel har dessutom krälat runt i Moskvas tunnelbanesystem i Metro: Last Light och Niclas har pangat båtar i Leviathan Warships.

Ni vet hur vissa spel nästan känns mer som filmer än som något genuint interaktivt? Call of Juarez: Gunslinger känns inte riktigt som en film, även om det finns tydliga influenser från de spaghettiwesternfilmer som satt sin prägel på de flestas uppfattning om den vilda västern. Jag skulle snarare säga att spelet innehåller mycket från klassiska westernserietidningar från den sena hälften av 1900-talet som man än idag kan hitta på loppmarknader och antikvariat, med en rågad matsked arkadskjutaressens. Läs mer

Du kommer inte att kunna scrolla ner och hitta ett betyg i slutet av den här texten. I skrivande stund har jag spelat 91 procent av spelet, och jag vågar inte sätta ett rättvist betyg innan jag kramat de sista nio procenten ur The Last of Us. Men en sak kan jag avslöja redan nu: The Last of Us är en resa som berör.

Läs mer

Denna vecka bjuder vi på ett lite annorlunda avsnitt. Ni slipper allt för mycket snack från oss och får i stället desto mer musik när vi var för sig tar upp några av våra bästa spelmusikminnen.

Som vanligt går det att prenumerera på oss genom att peta in den här feeden i din RSS-läsare eller via Itunes.

Kraids podcast – 09 – Musikminnen

“Läs mer” för låtlista. 

Läs mer

Jag hatar bilspel. Hur jävla kul är det att köra runt i en bil på en bana, liksom? Eller vänta nu. Jag älskar ju Rock ‘n Roll Racing, Carmageddon och Mario Kart. Det är ju visst kul att köra runt i en jävla bil på en bana. Fast… Jag hatar ju realistiska bilspel. Gran Turismo kan gå och dra något gammalt över sig, liksom. Eller? Jag gillar ju hyfsat realistiska bilspel med arkadkänsla. Forza är ju ballt.

Mitt förhållande till bilspel är inte helt okomplicerat. Ena stunden kan jag proklamera att alla spel där jag tvingas sitta i ett fyrhjuligt fordon är skit, medan jag sedan kan ha galet roligt tillsammans med ett gäng polare i Mario Kart. Någonstans bottnar det nog i att jag gillar själva körandet, men avskyr allt plotter runt omkring. Därför kan jag aldrig spela Gran Turismo. Eftersom mitt bilintresse sträcker sig till att tycka att en gammal Ford Mustang är galet snygg ger jag inte ett korvöre för möjligheten att bestämma exakt vinkel på luftintag eller hur många millimeter bilen ska höjas eller sänkas.

Snyggt, realistiskt OCH roligt.

Därför gillar jag Grid 2. Jag var till en början orolig över att det skulle vara för mycket simulator och för lite racing, men när jag upptäckte att det saknades tweak och meck-inställningar blev jag själaglad och kunde koncentrera mig på att bara köra bil. I stället för att bara köra race efter race med samma mål gillar jag hur man blandat upp vanliga race med en mot en-utmaningar och annat göttigt. Dessutom får jag hela tiden utmaningar av mina sponsorer, som att drifta ett visst antal sekunder eller vinna en särskild utmaning.

Mina första intryck av Grid 2 är positiva, och jag uppskattar verkligen realismen blandat med den lite mer lättsamma arkadkänslan. Jag kan få köra min svinsnygga Mustang hur mycket jag vill, välja vilken färg och motivlack den ska ha, men slipper ställa in däckmönsterdjup, stötdämpare och fylla på spolarvätska. Skönt!

Det är med sorg i hjärtat som jag tvingas meddela att City lägger ner tre av sina fem editioner, Helsingborg, Landskrona och Kristianstad. Den här spelsidan blir alltså den sista från oss i de städerna. MEN! City Malmö och Lund finns alltjämt kvar, så tro inte att spelsidan där ska någonstans, annat än att bli bättre än någonsin! Den här veckan har Niclas våndats över Star Trek (Tråk?), och jag har tvingats spela inte mindre än två spel som det redan känns som att jag spelat tidigare.

I helgen som gick samlades professionella League of Legends-spelare i Shanghai, Kina för ett väldigt efterlängtat specialevent. De fem bästa spelarna från olika delar av världen hade samlats i drömlag för att göra upp i både lagtävlingar och individuella prövningar. Eftersom jag själv blivit en inbiten League-spelare de senaste månaderna känns detta stora event som en bra utgångspunkt för framtida rapportering om League of Legends som e-sport. Det blir en kort sammanfattning av resultaten, lite bilder och lite filmer medan jag också försöker förklara spelet för er som inte är helt bekanta med det eller MOBA som genre. En varning utfärdas också för spoilers nedanför om ni som är intresserade ännu inte har sett klart på eventet.

Läs mer