AVGN sågade detta spel sönder och samman. (I samma veva avslöjade han att han lider av ADHD, men det hör inte hit över huvud taget.) Jag måste säga att han var rätt orättvis i sin kritik. Visst, Mc Kids är ingen höjdare. Det kan inte tävla med något av NES:s mer klassiska plattformsspel, som Duck Fortsätt läs
Discworld är ett av de spel från barndomen jag minns med mest värme. Första gången jag spelade det var på PlayStation någon gång kring -95. Det satte sådana djupa spår att jag ända sedan dess har mints alla skärmar av Unseen University i detalj. Ända sedan jag kom på att man skulle byta ut trollstaven Fortsätt läs
För en gångs skull har jag spelat ett spel utan att ha speciellt mycket att säga om det. Det är ett textbaserat äventyrsspel från 1986, utvecklat av Piranha till Commodore 64, ZX Spectrum och Amstrad CPC. Det är baserat på Terry Pratchetts bok med samma namn, vilken är den första i den gudabenådat läsvärda Discworld-serien. Fortsätt läs
Contra. Super Mario Bros.. Double Dragon. Mega Man. Ungefär så brukar det låta när mina vänner nämner NES-spel de minns med värme. Inte en käft minns det eminenta Blue Shadow, i alla fall inte förrän man påminner dem. Det är ju knappast ett okänt spel, men det har ändå hamnat lite i skymundan. Det är Fortsätt läs
Heart of Darkness är ännu ett Eric Chahi-spel och får utgöra slutet på den lilla recensionsserien jag pysslat med sedan jag gjorde intrång på Kraid med mina pessimistiska och raljerande texter. Hittills har det varit ett rent helvete att spela dessa spel. Another World var bedårande vackert, men helvetiskt ospelbart och Heart of the Fortsätt läs
iPhone fick en Commodore-emulator i september förra året, efter lite tjafs med Apple angående säkerhetsriskerna med emuleringen av BASIC-koden den använder sig av. Det är riktigt trevligt att kunna ha den folkkära gamla 8-bitsdatorn i telefonen och kunna dra igång en gammal 80-talsklassiker när man sitter på bussen, är på muggen eller bara känner för Fortsätt läs
Helvetes djävlar. Det här spelet är så förbannat dåligt att jag saknar ord. Jag vill spy, gråta och ta livet av mig på en och samma gång. Heart of the Alien är en pina från början till slut. Eller ja, jag klarade inte av att ta mig igenom hela travestin, men jag tvivlar starkt på Fortsätt läs
Another World är känt för att ha varit revolutionerande när det släpptes. Jag var fem år 1991, då det kom. Jag minns inte om det var just då jag först upplevde det, men det var i de krokarna; jag och en kompis fick andaktsfullt se på när hans bror spelade det på sin Amiga. Vi Fortsätt läs
Vissa gamla spel är förbannat svåra. Ghosts ‘n’ Goblins, Battletoads och Super Mario Bros. The Lost Levels står på min lista över äcklig svårighetsgrad och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att orka ta mig igenom dem. Sist jag försökte omkom ett par NES-kontroller.
Allt ovanstående bleknar dock i det ljuset av I Wanna be the Guy: The Movie: The Game.
Då var det dags att gräva bland de gamla disketterna man har till sin Atari, och idag tar vi upp ett spel vid namn ’9 Lives’ som är skapat av företaget Frames år 1990. Det har släppts både till Atari och Amiga och skall nog finnas en portering till MS DOS. Spelet utspelar sig i Fortsätt läs
6 kommentarer