Underbara undergång

Bioshockheader

Somewhere beyond the sea
Somewhere waitin’ for me
My lover stands on golden sand
And watches the ships that go sailin’

Han må vara galen, men han har klass!

Bobby Darins röst ackompanjerad av storbandsjazz skvalar ur en gammal transistorradio och blandas ut med ljudet av droppande vatten och stål som jämrar sig under allt för högt tryck. Jag befinner mig i Rapture. En gång en utopi för ultraliberala amerikaner, nu en undervattensgrav där den depraverade och fix-jagande befolkningen sakta men säkert utrotar sig själv.

Jag förstår inte hur jag kunde ge upp på Bioshock första gången jag spelade det. Jag skyller det på att jag förmodligen hade laddat ner spelet illegalt och inte värdesatte det högt nog för att ge det mer än en timme eller så. Alternativt kan det ha att göra med att jag var student, att det förmodligen var onsdag, torsdag, fredag eller lördag och att jag då var mer sugen på att dra ut och supa skallen i bitar på 20 kronors öl.

För egentligen innehåller första rundan i Rapture i princip bara saker jag tycker är megacoola.Det är 40- och 50-talsestetik, tidig 1900-talsarkitektur, jazz, galenskap, lite skräck och en skvätt steampunk. Det kan väl knappast bli bättre? Det är av samma anledning som postapokalypsen i Fallout-serien tilltalar mig lite extra. Motorcyklar och skinnjackor á la Mad Max må vara coolt, men jag möter hellre livsfarliga mutanter med en knastrande Billie Holiday på radion och reklamaffischer för cigaretter och kärnfamiljer på väggarna.

Som hos så många andra gamers finns inom mig någon slags morbid längtan efter jordens undergång. Trots att det aldrig skulle vara just jag som klarade mig och reste mig ur ruinerna med ett gammalt jaktgevär och en loppbiten hund som enda så lockar tanken på att vandra från överlevarsamhälle till överlevarsamhälle och utföra skitjobb för några ynka slantar eller lite extra ammunition.

Men om Nordkorea skulle flippa och starta det där kärnvapenkriget de hotar med och jag mot alla odds skulle överleva och av någon anledning befinna mig i USA (viktigt!) är det ändå Bioshocks och Fallouts postapokalypser och dystopier jag helst av allt vill röra mig i.

Vad tycker du? Vilken är din favoritsetting för framtida (eller dåtida) dystopier eller postapokalypser?

Spelsidan i City – vecka 8

Kraid

Medan många av er som går i skolan firar sportlov just nu jobbar vi andra vidare, inte minst med City-sidan. Peter Ahonen recenserar avslutningen på Isaacs äventyr i Dead Space 3, jag kräks på Aliens: Colonial Marines och har spelat den mediokra online-pangaren Special Forces: Team X. Någonstans på vägen blev dock Team X till X-team. Jag har inte en aning om hur det hände, men ibland brister kommunikationen mellan mig, nöjesredaktören och redigeraren. Nästa vecka kan ni läsa allt om Sonys visning av Playstation 4.

Playstation 4 – vad vi vet

PS4header

Det blev som vi alla trodde Playstation 4 som visades upp på Sonys “meeting” i går. Men i stället för en 30 minuters visning med specs och teknikdemos gick de all in och körde på i över två timmar. Trots det fick vi inte veta jättemycket som själva konsolen i sig, men desto mer om kontrollen, funktionerna och även en hel del av spelen. Den som vill se den drygt två timmar långa presentationen kan spola fram ungefär en timme i Gametrailers video.

Vad vi inte vet om Playstation 4 är hur den ser ut, exakta tekniska specifikationer eller vad den kommer att kosta. Vi vet dock att den släpps lagom till julhandeln men om det är över hela världen eller inte sa man inget om. Kanske blir vi sist i Europa igen, som vanligt. Här kommer en sammanfattning av lite av det som togs upp på visningen:

Hårdvaran

Som sagt visades själva konsolen inte upp, så vi har inte en aning om hur den ser ut eller vad för slags input/output den har. Däremot fick vi veta att den kommer att ha ganska rejält med kraft när det kommer till processor och grafikkort. Den kommer dessutom att ha 8gb internminne, vilket är mer än vad de flesta trott. Kanske läge att klargöra det här redan nu: 8gb minne på en konsol är väldigt mycket. Det går inte att jämföra med en dator som måste göra en massa annat samtidigt med sitt minne. Det här är 8gb bara till spel, och det är inte fy skam.

Jag är inte jätteinne på det tekniska, men den som är intresserad kan kolla Samson Wiklunds kommentar på inlägget här nedan.

Sony kommer att köra vidare på crossplay-konceptet och knyta ihop Playstation 4 med Vita. Likt Wii U vill man kunna streama spel från konsolen till Vitan för att slippa använda tv:n. Playstation 4 ska då göra det tunga lyftet  när prestandan i Vitan inte orkar med.

Kontrollen

Ett naturligt steg i kontrollutvecklingen?

Prototypbilden som läckte ut på Dualshock 4 härom dagen visade sig vara helt rätt. Kontrollen behåller en del av sitt tidigare utseende men med några nya funktioner. Bland annat kommer den att ha en liten touchpad mitt på kontrollen som ska kunna användas till diverse grejer. Längst fram sitter även en slags sensor som kopplas till en Kinect-liknande kamera som placeras på tv:n. Förbered er på sensor bar-torn på er tv-apparater! Men den största nya funktionen är nog ändå “share”-knappen. Med den kommer man att till exempel kunna dela med sig av klipp med det man spelat, streama sitt spel live eller till och med låta någon kommentera samtidigt som du spelar eller lämna över kontrollen till en kompis för att hjälpa dig ur en svår situation. Även Move kommer att få hänga med till Playstation 4, något som Little Big Planet-skaparna  Media Molecule visade med en rätt intressant tech-demo.

Flummet

Det snackades en hel del om att konsolen ska “lära känna dig” och “veta vilka spel du vill ha innan du själv vet det”. Även om det låter flummigt kan det också vara ganska intressant. Samarbetet med games on demand-tjänsten Gaikai verkar kunna leda till spännande saker. Bland annat ska konsolen ladda ner delar av spel i bakgrunden så att de går att spela direkt när man trycker på knappen i Playstation store. Konsolen ska också kunna lära känna vilka spel du gillar och således förbereda spel den tror att du vill ha innan du själv ens hittat dem.

Spelen

Det var min själ en snygg gobbajävel!

Förvånansvärt många spel visades upp under visningen och vissa av dem såg rent ut sagt löjligt snygga ut. Personligen fastnade jag mest för Braidskaparen Jonathan Blows The Witness och Ubisofts Watch Dogs, som blir releasetitel för Playstation 4. Även fantasy action-liret Deep Down såg spännande ut. Jag går inte in på varje spel i sig, utan länkar helt enkelt till trailern så att ni själva får bilda er en uppfattning. Det kan vara så att jag glömt något av spelen, hojta i så fall gärna till så lägger jag till dem i listan!

Och just ja. Blizzard var på plats och berättade att Diablo 3 kommer till Playstation 3 och 4. Uhm… Whaaaaaaaat?! Nej tack!

Även Quantic Dreams David Cage var på plats och visade upp lite grafikonani som hette duga i form av ett galet detaljerat ansikte.

Personligen blev jag imponerad av hur mycket energi Sony verkar lägga ner på att göra Playstation 4 till den bästa konsolen de kan. Jag har alltid gillat Playstation och är glad över att det inte verkar bli några halvmesyrer den här gången heller utan att de kör all in på en dedikerad spelplattform. I går handlade allt om spelen, och det sades knappt någonting om filmtjänster, musik eller annat “oviktigt”. Jag är försiktigt optimistisk till Playstation 4, och försöker att inte låta det irrationella tänkande och den pepp som en väl utförd visning medför göra mig blind. Det mest intressanta med gårdagens visning är nog nästan hur mycket press det sätter på Microsoft att försöka toppa den. Let the games begin!

Vad tycker du? Vad blir du pepp på? Vad gillar du inte? Vad har Sony missat?

Wii U:s dystra vår

Miyamotoheader

Det ser inte jätteljust ut för Wii U just nu. Konsolen öppnade hyfsat starkt med New Super Mario Bros. U, Nintendoland och ZombiU som releasetitlar men sedan dess har i princip ingenting hänt. Alls. De titlar som kommit har varit halvkassa portningar av bra eller dåliga gamla spel och diverse gimmick- eller partyspel. Våren såg dock desto ljusare ut för oss Wii U-ägare med en rad intressanta titlar på G.

Det första kvartalet skulle bjuda på både Scribblenauts Unlimited och det galet efterlängtade Rayman Legends. Men tråkiga omständigheter gör att vi inte får spela något av dem än på ett tag. Scribblenauts Unlimited har funnits ute i den amerikanska handeln ett bra tag, och Kraid hade till och med fått ett recensionsexemplar som jag börjat spela lite smått. Men bara några dagar innan releasen kom ett mejl från Nintendos distributör i Sverige där det stod att vi måste skicka tillbaka vårt exemplar av spelet. Nintendo har inte gett någon förklaring till varför annat än att det är något i spelet som måste fixas och att en patch inte räcker. Releasen av spelet har också skjutits upp i Europa utan att få något nytt datum. Ett hårt slag mot Nintendo att förlora ett av de större släppen till sin nya konsol.

September? Damn you, Ubisoft!

Rayman Legends är ett av de spelen som många förmodligen köpte sitt Wii U för. När jag provade det på Gamex i höstas var Raymanäventyret det absolut mest lockande och jag blev glad för Nintendos skull när resten av titlarna som var på gång till det nya flaggskeppet inte verkade jättespännande. Men inte heller det får Wii U-ägarna lägga vantarna på i vår. Det ska nämligen komma till både Xbox 360 och Playstation 3. Absolut inget ont i det. Att så många som möjligt får ta del av ett spel som verkar kunna bli riktigt bra är ju såklart det bästa. Vad som inte är lika bra är att Ubisoft valt att skjuta upp releasen av Wii U-versionen till september så att de alla tre kan släppas samtidigt. Logiskt ur marknadsföringssynpunkt, men ett slag i ansiktet på alla early adopters som köpt Wii U i tron om att Rayman Legends “kommer snart”. Det är även riktigt svinigt gent emot utvecklarna som crunchat röven av sig och inte träffat familj och vänner på flera månader för att bli klara med spelet bara för att sedan få reda på att det färdiga spelet ska ligga i träda ända fram till hösten. Skärpning, Ubisoft!

Men nog har vi något spännande att se fram emot på Wii U framöver? Jodå, i slutet mars börjar det. Då kommer nämligen både Lego City Undercover och Monster Hunter 3 Ultimate, två titlar som verkar kunna bli riktiga tidsdödare. My body is ready!

P.S. I nästa veckas podcast snackar vi lite mer om Wii U och hur det går för den. D.S.

Spelsidan i City – vecka 7

Kraid

I dag är det alla hjärtans dag, men här på Kraid förstår vi inte riktigt varför det ska krävas en speciell dag för att visa att man tycker om någon. Vi älskar ju till exempel er läsare varje dag! Chansen är dock ganska stor att en hes Joel sjöng en och annan kärlekslåt när han skulle recensera SiNG Party till Wii U. I gratisspelet Westerado visas det dock inte mycket kärlek men desto mer hämndbegär och storbrättade hattar. Vill man reflektera över kärlek eller andra känslor kan jag varmt rekommendera Proteus som känns som lika mycket meditation som spel.

Kraid kollar in – Aliens: Colonial Marines

Aliensheader

Dags för ännu ett “Kraid kollar in”! Den här gången provar jag Aliens: Colonial Marines i multiplayer och ser hur det står sig mot gamla godingar som “Alien vs. Predator”. Mycket nöje!

Spelsidan i City vecka 6

Kraid

Det har redan hunnit bli vecka 6, men äntligen kan vi recensera det så efterlängtade Ni No Kuni! Utöver det har jag även spelat The Cave och Henke har fort kort på hjärnan i Might & Magic: Duel of Champions.

 

Spelsidan i City – vecka 5

Kraid

Sådär ja. Torsdag igen och som vanligt betyder det spelsida i City. Den här veckan recenserar jag Ratchet & Clank: Q-force samt Anarchy Reigns och hittade väl ingen direkt fullpoängare. Joel däremot har blivit helt hänförd av nya, förbättrade, sexiga Dante i DmC: Devil May Cry och klämde i från tårna i betyget. Lyckades även snappa upp en episk tweet från polisen i Dallas.

En välkommen nostalgitripp

Recension av Ni No Kuni

Ninokuniheader

 Jag minns inte när jag för första gången hörde talas om att Studio Ghibli skulle vara inblandade i skapandet av ett spel. Men sedan dess har jag längtat, längtat och längtat. För lite mer än en vecka sedan fick jag äntligen sätta tänderna i det makalöst vackra Ni No Kuni. Men frågan är om det bara är yta eller om det även döljer sig ett bra japanskt rollspel där bakom.

Läs mer

Kraid kollar in – The Cave

Thecaveheader

I helgen satte jag mig ner med Tya för att spela lite av Double Fines senaste spel, The Cave. Jag har varit riktigt sugen på det här riktigt länge eftersom jag är en riktig sucker för Ron Gilbert och Tim Schafers verk. Av någon anledning verkar dock ljudspåret och videospåret inte spelats in i samma hastighet, så ni får dras med lite osynk i början. Men det rättar till sig ju längre in vi kommer. Jag ber om ursäkt för det och lovart att försöka lista ut varför det blivit så till nästa gång.

I övrigt får ni gärna ha överseende med hur jävla dåliga och dumma vi verkar när vi spelar. Ingen av oss hade ens provat spelet tidigare, och visst kunde vi nog kanske åtminstone kollat upp hur kontrollen funkar innan vi började spela in. Men nu får ni något att skratta åt i alla fall.