Unika spelkoncept känns inte längre speciellt unikt. Det verkar gå en trend hos utvecklarna att komma på ett litet tokigt eget koncept att utveckla spel kring. Det som skiljer A Shadow’s Tale från andra plattforms- och pusselspel är att nästan hela spelet spelas i skuggorna av banans plattformar. Ett vågat grepp, men är det tillräckligt för att skapa något annat än en kul gimmick?
Den svenska spelbranschen ångar på som aldrig förr! Jag är väldigt glad att det släpps så många bra svenska spel och framför allt att så många av dem kommer från indieutvecklare. Anders Gustafsson och Erik Zaring, som tillsammans kallar sig Cockroach, har släppt sitt maratonprojekt The Dream Machine. Jag minns att jag spelade ett demo av spelet för ett himla tag sedan, och visste inte att både episod ett och två, av totalt fem, hade släppts.
Det unika med peka-och-klickaäventyret The Dream Machine är att miljöerna i spelet i princip helt och hållet är gjort i lera och kartong! Spelet är ruggigt snyggt och den grafiska stilen är helt underbar. Jag lovar att försöka köpa mig det här spelet och skriva mer om det när jag har tid. Kolla in trailern här ovan så länge, vetja!
Källa: The Dream Machines hemsida via Spelfeber
Mina absoluta favoritspel som liten var Lucasarts peka- och klicka-äventyr. Det är inte ofta det släpps något nuförtiden av samma kaliber som Day of the Tentacle eller Full Throttle. The Journey Down gör ett tappert försök och tar oss tillbaka “back in the day”. Att det är indieutvecklat och dessutom svenskt gör oss extra glada att recensera första delen av spelet.
En av de mest efterlängtade filmuppföljarna hos alla oss geeks kan vara TRON: Legacy. Filmen har mötts med blandad kritik, och själv har jag inte sett den ännu. Jag kan dock inte tänka mig att den kan vara bättre än denna 8-bitars kortfilm! Orkar du inte se ett två och ett halvt timmars epos i 3d, så kolla in den här istället!
Källa: 1up
Warren Spector, mannen bakom det fantastiska Deus Ex är tillbaka! Med Deus Ex 3 kanske? Nej, men väl med ett maffigt Disney-äventyr. Det är nämligen dags för Disneys svar på Mario och Sonic, Musse Pigg att göra storstilad comeback. Ända sedan de första konceptbilderna och informationen lovade en mörkare värld och handlingar som har direkta konsekvenser på storyn har jag dreglat över allt som släppts om spelet. Nu har det funnits ute ett tag, och frågan är: Är Epic Mickey episkt eller bara patetiskt?
Att spelet Minecraft är väldigt populärt har väl knappats undgått någon. Folk spenderar sjuka mängder tid på att göra Minecraft-versioner av kända och mindre kända objekt och platser. Här har en snubbe som heter Roman DeNu återskapat HELA Hyrule från Legend of Zelda: A Link to the Past på SNES. 109 timmar har det tagit honom, men han påstår att han inte är färdig än. Han ska nämligen återskapa hela Dark World och alla katakomber och slott också. Vilket hästjobb!
Källa: Kotaku
I dag är en glad dag här på Kraid, åtminstone för undertecknad och Henrik eftersom vi fullkomligt älskar Secret of Mana till SNES! Niclas är väl måttligt glad över att spelet han tycker så illa om nu äntligen har släppts till iPhone och iPod touch.
Sanna retroälskare som vi är tar vi självklart emot den här nyheten med ett jubel, även om det är med viss tveksamhet till hur kontrollerna portas till en pekskärm.
Vill du ta del av detta fantastiska retro-rpg får du punga ut med 65 spänn. Känns kanske lite väl högt för ett så gammalt spel, men är det hälften så bra som på SNES är det lätt värt det!
Källa: Pocketgamer
OBS: Texten nedan kan innehålla spoilers!
Nu är det inte många dagar kvar till julafton, och såhär innan nedräkningen av årets fem bästa spel är kategorin valfri. Jag har därför valt att ta tillfället i akt att uppmärksamma det jag själv tycker är absolut viktigast i ett spel, nämligen stämningen. Om det så är den frustrerande jag-blir-galen-om-jag-dör-en-gång-till-stämningen i spel som Bit.Trip Runner eller Super Meat Boy eller det-här-är-så-mysigt-att-jag-dör-stämningen från Kirby’s Epic Yarn så finns den alltid där.
Ett spel kan vara mer eller mindre stämningsfullt, men ett av de spel som under året som gått greppat tag i mig allra hårdast är Heavy Rain. Redan i den spirituella föregångaren Fahrenheit kände jag att Quantic Dream jobbat hårt med just stämning.
SPOILERVARNING:
I Heavy Rain är det just den gripande historien om en man som nära nog drivs till galenskap i desperationen efter att hitta sin kidnappade son innan det är för sent som står för huvudstoryn. I början må det kännas lite stelt och styltigt. Men när man i slutets spelskede med darrande händer sitter där och tvekar om det är värt att få Ethan att hugga av sig sitt eget finger trots att man inte vet om det leder honom närmare sin son eller om det bara är ännu ett av kidnapparens sjuka skämt, just där är stämningen på topp och jag sitter och kallsvettas i soffan.
Även sidohistorierna om FBI-agenten Norman Jayden, privatdetektiven Scott Shelby och jouralisten Madison Paige är sjukt medryckande och knyter fantastiskt ihop spelets story med Ethans desperata jakt på sin son. Som när specialagent Jayden får en av sina drogabstinenspsykoser i ett kritiskt skede och det gäller att så fort som möjligt bestämma sig för om det är värt att ta en sil för att få den att upphöra eller inte. Då glömmer man lätt omvärlden och man blir som ett med agent Jayden.
Så, som sagt, jag vill härmed nominera det fantastiska Heavy Rain till årets stämningsfullaste spel 2010 för att det trots klumpiga kontroller och stundtals stela karaktärsmodeller verkligen fick ut mig på “the edge of my seat” ett oändligt antal gånger under resans gång. Tack, Quantic Dream för det!
P.S. Jag har inte en aning om ordet “stämningsfullaste” existerar eller inte, men what the hey, finns det inte så borde det göra det! D.S.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen “Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i en helt valfri kategori: Aftonstjaerna, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
2010 har varit varit ett stort år när det kommer till rpg. Fallout 3 har fått en uppföljare i New Vegas, Mass Effect har också det fått en uppföljare och till och med på indiescenen har vi fått se spel som Deathspank, ett hack ‘n slash med rpg-element och Costume Quest, min kandidat till årets nedladdningsbara spel. Men att skriva om rpg 2010 utan att nämna den senaste World of Warcraft expansionen Cataclysm vore som att ignorera elefanten i finrummet. Men tro det eller ej, inget av dessa eminenta rpg är mitt val till titeln Årets rollspel.
Nej, mitt absoluta favvo-rpg från det gångna året kommer från rollspelens allra finaste och äldsta familj, nämligen Final Fantasy-serien. Det är uppenbarligen inte FFXIV jag talar om, ett spel jag visserligen inte spelat, men som tydligen bespottats ganska rejält. Vad har vi då kvar? Jo, Final Fantasy XIII såklart! Trogen serien som jag är så var spelet en av de största anledningarna till att jag köpte mig ett PS3 dagen innan julafton 2009. Det skulle ju komma ett nytt Final Fantasy, helt sjukt!
Vad är det som är så bra med FFXIII då? Jo, det som gör alla Final Fantasy-spel så underbara, nämligen kombinationen mellan underbara karaktärer, en nästan alldeles för invecklad story, fantastisk grafik och ännu mer fantastisk musik. Det, plus känslan av att man befinner sig så otroligt långt från vår egen verklighet gör att det för mig blev ännu en oerhört magisk upplevelse att spela de mååååånga låååånga timmar som ett Final Fantasy-spel kräver.
Visst, många är de som klagat på att spelet är alldeles för linjärt, eller att storyn skulle vara på tok för invecklad, men vad gör det när spelet har helt fantastiska karaktärer som Lightning och Snow. Många var de spelbloggare som hyllade Lightning som årets spelkaraktär, och även om jag inte tycker hon är årets bästa, så är hon ändå så jäkla tuff!
Som sagt, många bra rpg har släppts under året, och även om både Fallout: New Vegas och Mass Effect 2 kom nära att knipa förstaplatsen är de ju ändå “bara” uppföljare, och ganska lika sina föregångare. Final Fantasy XIII är bara en uppföljare till namnet, bakom det hittar vi ett helt unikt äventyr som dessutom är så mastodontstort att man hinner spela igenom Mass Effect 2 tre gånger innan man klarat FFXIII en gång.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen “Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Här kommer ett litet tips till alla er som inte får nog av högkvalitativ musik men inte orkar vänta på AlittleBITs nästa alster. NES-biblioteket NESguide.com har nämligen satt ihop en fantastiskt trevlig liten radio som spelar, ja du gissade det, ENBART NESlåtar! Kan det bli bättre? I personally submit that it cannot! Så vad väntar du på? Ratta in NESguide och bara njuuuuut!
Men vänta nu, det göttiga slutar inte här, inte nog med att NESguide har en radio, sajten SNESguide har nämligen en precis likadan, fast för SNESmusik! Awesome overload!
Kraid vill passa på att tacka Björn Andréasson för tipset. Stort tack!
3 kommentarer