Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Så var det alltså över. Årets spelskribent, spelblogg, spelpodcast och speltidning har blivit utsedd av Level 7s jury samt av allmänheten. Varje år utser sidan vinnarna i ovan nämnda kategorier, och i år var till och med Kraid en av de som gick att rösta på i årets spelblogg trots att vi inte ens fanns under hela 2010! Sjukt smickrande, även om det kändes lite konstigt. Här har ni årets vinnare:

ÅRETS SPELTIDNING 2010:

ÅRETS SPELSKRIBENT 2010:

ÅRETS SPELBLOGG 2010:

ÅRETS SPELPODCAST 2010:

Nu måste jag ha ett svar! Efter att ha spelat igenom Fable 2 och snart trean de senaste veckorna är det något som slår mig med häpnad gång på gång. Vem är det som placerar ut alla dessa kistor med bra-att-ha-grejer i vart och vartannat spel? Det är ju långt ifrån bara fantasyvärlden Albion som fullkomligt svämmar över av kistor. Hyrule i Zelda och alla Final Fantasy-världar befolkas också av mystiska välgörare som placerar ut kistor runt om i landskapet. Kistmakare är uppenbarligen en karriär att satsa på i dessa spelvärldar!

Det är dock inte alltid godbitarna i kistorna är “up for grabs” för vem som helst, ibland krävs det nämligen en nyckel. I Albion har kistmakarens ständige kumpan, nyckelmakaren, valt att helt sonika kasta sina nycklar på marken på strategiskt utvalda platser. I Hyrule har Link & Co. det inte riktigt lika lätt, här har de två konspirerande jäklarna placerat nycklar till kistor i andra kistor som placeras i rum med låsta dörrar, vilkas nycklar sedan getts till illasinnade monster! Helt absurt!

För att inte tala om kistmakarna i Final Fantasy-världarna! Här sysslar de dessutom med djur/monsterplågeri på hög nivå! Vad är det för sadistisk jäkel som får för sig att stoppa ner monster i lådorna? Tro fan att de blir arga och attackerar när de väl blir utsläppta därifrån. Näe, kistkartellen, det här håller inte!

Om någon där ute tillhör eller känner någon som till hör kist- och nyckelkartellen får ni gärna förklara er absurda affärsidé för mig i kommentarsfältet.

Morsan, syrrorna, mormor, katten och alla andra härliga tjejer, flickor, kvinnor, damer, tanter osv. I dag är det eran dag, alltså internationella kvinnodagen! Den firas på många sätt runt om i världen, men här på Kraid väljer jag att fira den genom att i detta inlägg fokusera på mina tre favoriter när det kommer till kvinnliga tv-spelskaraktärer. Tre kvinnor som inte framställs som bimbos vars främsta attribut är stora bröst. Vilka är dina favoriter?

Terra, Final Fantasy VI

Terra är halv-espern med otroligt stora magiska krafter som fängslats och hjärntvättats till en supersoldat av imperiet. Hon räddas av tjuven Locke och går med i motståndsrörelsen trots total minnesförlust och dåligt självförtroende. Under spelets gång växer hon som karaktär något enormt, och hon bestämmer sig för att rädda världen från ondska för att ge alla barn en bättre värld att växa upp i. Detta ger henne en självklar plats på min lista.

Chun Li, Street Fighter

Hon var nog den första kvinnliga karaktären jag spelade i ett fightingspel som den enda kvinnan i Street Fighter II. Hon är från Kina och hennes story går ut på att ska hämnas sin döde far, som var en polis och försvann när han undersökte M. Bisons skumraskorganisation. Hon får i slutet sin hämnd och i Super Street Fighter II får man välja om hon ska fortsätta med sin poliskarriär eller återvända till livet som “vanlig flicka”. Valet? Poliskarriären såklart!

För övrigt har Chun Li lårmuskler som skulle få självaste Arnold Schwarzenegger att skämmas. Det är respekt!

Samus Aran, Metroid

Vad skulle den här listan vara utan min älskade Samus? Jag har skrivit hyllningstexter om henne tidigare, och enligt mig är hon den bästa kvinnliga spelkaraktären någonsin! Hon är rymdprisjägaren som inte tar någon skit och förpassar såväl rymdpirater som moderhjärnor till de sälla jaktmarkerna. Till och med den här bloggen är döpt efter ett av de fula monster hon sprängt i småbitar under sin karriär.

Samus fick ta mycket skit för att vara alldeles för själlös och mjäkig i Metroid: Other M där hon äntligen(?) fick en röst. I spelet är hon alldeles för beroende av och underkastad en manlig karaktär, men det är bara att bortse ifrån med tanke på hur tuff hon varit sedan debuten i originalspelet Metroid 1986 (grattis på 25 års jubiléet förresten!).

Spelsajten 1up (tror jag det var) röstade fram slutet i Metroid då man får reda på att Samus är kvinna som ett av de fetaste “Wow!” upplevelserna i spelhistorien, och jag är inte sen att hålla med!

Jag har aldrig ägt en Xbox 360, och har hela tiden klarat mig bra utan. De XBLA spel jag velat spela har jag kunnat spela hos polarna och varken Gears of War eller Halo-serierna intresserar mig nämnvärt. Men, det finns en trilogi(?) som jag hela tiden våndats över att jag inte har kunnat spela, nämligen den om de mytomspunna hjältarna i Albion.

Jag har nyligen kommit över en gammal krysslåda och fick lånat hem en hel hög maffiga singleplayerspel som jag missat. Mitt första val var självklart Fable 2. Efter att ha spelat ettan på PC när det begav sig visste jag att jag var tvungen att spela del två, men det har alltså dröjt ända tills nu. Tvåan innehåller allt det jag älskade från ettan, och mer därtill. En stor värld att utforska, möjligheten att påverka mina medmänniskors intryck av mig, och till och med deras ekonomi. Ta platsen på tronen som en god kung, ond despot, eller förbli en okänd antihjälte, valet är ditt, god eller ond.

Det är också lite det som stör mig, att vara god eller ond. Varför ska det alltid vara så enkelt? Vid flera tillfällen ställs jag mellan två val; att skoningslöst avrätta snubben jag just slagit sönder, eller att skona honom och låta honom gå. Skonar jag honom är han utan undantag ångerfull och lovar att leva rättfärdigt hädanefter. Vad hände med landsförvisning? Livstids fängelse? Slavarbetsläger? Ge mig fler gråzoner! Måste jag var älskad eller hatad av alla? Kan jag inte vara lite sådär halvgod eller halvond? Jag vet att gråzoner är väldigt komplext i tv-spel, men jag vill ändå ha mer av det! I Heavy Rain lyckades man ganska bra, men det är också mycket mer manusbundet än Fable 2.

Kommande spel:

Det känns väl ganska självklart? Efter att ha plöjt igenom det smått fantastiska Fable 2 är det självklart del tre i serien som gäller. Det påstås att det inte ska vara lika bra som tvåan, men jag kan ju inte sluta nu. Jag måste få veta hur landet jag lärt mig att älska utvecklas och vart storyn barkar hän. Men som sagt, snälla ge mig något annat än svart och vitt och sjukt förutsägbara moraliska ståndpunkter!

OBS: Följande text innehåller alldeles för lite kritik för att vara en väl avvägd recension. Du har blivit varnad.

Han har alltid varit rosa, mjuk och mysig, men aldrig så mjuk och mysig som nu. Trots att Kirby förvandlats till garn och blivit av med förmågan att suga i sig sina fiender stoppar inte det honom från att medverka i ett av de bästa plattformsspelen någonsin. I en tid av mörka reboots av klassiska spelserier drar Kirby istället det sockersöta till en helt ny nivå, och visar varför han tillhör en av de bästa spelkaraktärerna någonsin!

Läs mer

Angelica (Xboxflickan) och Emmy (EmmyZ) har utmanat varandra i vem som kan träna bäst med hjälp av spelet EA Sports Active 2 till Xbox 360 med Kinect. För att göra det hela extra spännande har de även utlyst en tävling bland läsarna för att se vem som får flest anhängare. För mig blev det en gammal hederlig slantsingling som bestämde att vi här på Kraid helt och fullt står bakom Angelica.

HEJA ANGELICA!

År 1900 visades den ryska träsnidaren Sergej Maljutin upp sina matrjosjkadockor på världsutställningen i Paris. Där vann den bronsmedalj i kategorin leksaker och fick sitt stora genombrott. Elftielva år senare, med hobernas sätt att räkna, tog Double Fine, med Tim Schafer i spetsen, dockan och gjorde något underbart av den.

Läs mer

Det har varit 2011 ett tag nu, och det känns som att det börjar bli dags att börja beta av årets spelskörd. Först ut från mig blir svenskutvecklade spelet Magicka. Ett Diablo med en twist, ett äventyrsspel med oändliga mängder referenshumor eller ett infernaliskt knappkombinationstryckande med lustiga konsekvenser. Spelet kan beskrivas på många sätt, men ett som är säkert är att det i multiplayer blir helt jävla bananas!

Läs mer

Spelvärlden är fylld med massor av sjukt bra musik. Oavsett om det är Dr. Wily stage 1 från Mega Man 2 eller World of Warcrafts pampiga orkestersoundtrack så gör det intryck på oss spelare. Men det finns de där låtarna som verkligen griper tag i en och får stämningen stiga till skyhöga nivåer redan innan man börjat spela spelet.

Jag vill härmed slå ett slag för episk intromusik och delar med mig av tre av mina absoluta personliga favoriter. Vilka är dina? Kommentarerna står till ditt förfogande, och länka gärna så att vi alla kan lyssna!

Deus Ex - Ett av mina absoluta favoritspel någonsin har också en av de bästa introlåtarna någonsin. Vad annat kan vara temat i ett spel med den här introlåten än en sjukt tuff framtidsdystopi, cyborgs och konspirationer?

Secret of Mana - Eller Seiken Densetsu 2 är spelet som skulle kunna utlösa världskrig mellan Kraids medarbetare. Säga vad man vill om spelet, men introlåten är helt fantastisk! Den här låten tillsammans med bilden på de tre huvudkaraktärerna ståendes framför manaträdet sätter tonen för ett episkt äventyr.

Super Metroid – Introt till Super Metroid är bättre än soundtracket till alla sci-fi/skräckisar som någonsin gjorts. Den lilla metrioden i kapseln i mitten ser så oskyldig ut, men varför ligger det en massa brutalt mördade vetenskapsmän runt omkring? Något har gått jäkligt fel här, och det är bara Samus freaking Aran som kan gå till botten med det!