Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Arabic Game Jam är en del av Global Game Jam som pågår på 246 platser runt om i världen, samtidigt. Syftet med Malmös jam är att få fram spelkoncept som tilltalar den arabiska världen. I kväll startade den 48 timmar långa tävlingen där bästa spelkonceptet belönas med 15 000 kronor. Men pengarna är inte största belöningen. Arrangörerna hoppas på att helgen ska kunna leda till nya sätt att tänka kring spel och ge möjligheter för unga spelutvecklare att hitta jobb.

Texten nedan uppdateras kontinuerligt

SVT-programledaren Nadia Jebril peppföreläste om hur hon kom i kontakt med tv-spel när föräldrarna skickade henne till släkten i mellanöstern. Hon ville även ge utvecklarna lite tips.

– Hur låter en arabisk superhjälte? Pratar han irakisk stadsdialekt, eller låter han som en palestinsk rebell?, säger Nadia Jebril när hon pratar om hur man ska anpassa språket till den arabiska marknaden.

Hon kom med några tips på spel grupperna kan skapa, så som en mellanöstern-sim där man kan bygga det mellanöstern man själv vill se. Eller varför inte GTA: Beirut? Med kravet att det ska vara arabisk musik, och inte Snoop Dogg och Eminem, såklart.

Sedan var det dags att dela ut temat för spelkoncepten som ska skapas under helgen. Ett papper delas ut med en bild på en orm som biter sig själv i svansen. Det, och informationen att spelet ska utvecklas för webbläsare eller smartphones, är de enda ledtrådarna som ges.

TIll middag bjöds deltagarna på en fetgod mellanösternbuffé, och jag tog mig lite tid att snacka med några elever på skola The Game Assembly som kommer att fungera som coacher under tävlingen. De har förresten jobbat med utvecklaren Redikod och precis släppt ett intressant spel som heter A Gay Dragon. Check it out!

Efter att deltagarna delats in i grupper var det så dags för tech-föreläsningar:

Först ut var Erik Wahlgren, play designer på TocaBoca, som snackar speldesign.

– Vi gör mer digitala leksaker än spel, sa han och syftade på spel som Toca Tea Party och Toca Kitchen.

Deras spel har ofta inte uttalade mål, banor man kan klara, eller high scores att bräcka. TocaBoca tar mer inspiration från leksakstillverkare än spelutvecklare. Erik Wahlgren visar hur en app växer fram hos dem. De använder sig av storyboardrutor i samma storlek som iphone-skärmen. Smart! I ett stadie i utvecklingen bygger de också upp spelmoment i kartong med flikar man kan dra i och röra på. Intressant!

TocaBocas Toca Hair Salon klättrar högst på topplistorna i länder som Kuwait, Saudi Arabien och Bahrain. Först på sjätte plats kommer Sverige.

Next up: interaktionsdesignern David Österlind gav deltagarna verktyg, tips och råd.

– Sätt spelaren i centrum och tänk er “hur ska spelaren spela spelet? Hur vinner spelaren spelet?”, säger David Österlind om brainstormingprocessen.

David Österlind uppmande utvecklarna att fokusera på de kunskaper de har och jobba utefter det. Det är nu 46 timmar kvar, och de har inte kunnat börja brainstorma ännu. Många av deltagarna ser otåliga ut och vrider sig lite i stolarna.

Kvällens sista input gav Annette Nielsen på Junebud, utvecklarna bakom spelet Milmo. Hon snackade om spelutvecklingsprocesser, planering och kommunikation. Hon har själv deltagit i ett gäng game jams tidigare och påpekade hur viktig kommunikationen är i utvecklingsgrupper.

Annette Nilsson snackade om utvecklingsmetoder. Japaner jobbar tydligen ofta efter vattenfallsprincipen. Jobba på som fan till deadline och släpp sedan allt. Låter riktigt läskigt.

Föreläsningarna är slut och det är nu dags för de stackars deltagarna att låsa in sig på högskolan i Malmö i drygt 45 timmar innan de kommer ut igen med färdiga spelkoncept på söndag. På söndag kommer även en utförligare text om Arabic Game Jam och självklart resultaten.

Den här veckan är det lite utav en Move-special i City. Jag har klurat i Move Mind Benders och haft leisure-time i After Hours Athletes medan Joel har Wii-viftat (fast med Move) i Medieval Moves. Nästa vecka drar vi igång rejält med stortitlar igen!

Pdf-versionen hittar du i vanlig ordning på sidan 25 i City Malmö här.

Nu har de börjat droppa in, högprofiltitlarna till 3DS som egentligen borde ha kommit för längesedan. I dag var det dags att trycka i Resident Evil: Revelations i nyvunna bärbara bekantskap, och förväntningarna var höga. Jag har spelat de flesta Resident Evil-spelen både en och tre gånger i alla möjliga olika versioner. Efter att ha sett serien förvandlas från långsam skräck till adrenalinpumpande action hoppades jag på att Revelations skulle ta tillbaka lite av old school Resident Evil. Det var alltså med blandade känslor jag startade spelet.

Det första jag slås av är att det är riktigt snyggt. Det känns högupplöst, om man nu kan uttrycka sig så på 3DS, och både karaktärer och miljöer är riktigt välgjorda. Låter helt okej gör det också. Men ett tips: spela inte Resident Evil: Revelations utan bra hörlurar och på hög volym. När spelet börjar får jag styra Jill Valentine på ett fartyg långt ute på ett stormande hav och väder och vind sätter stämningen perfekt. Styrningen påminner om den i fjärde och femte delen i Resident Evil-serien och underlättar enormt med Circle pad pro-tillägget som säljs tillsammans med spelet eftersom man då får en extra axelknapp, skönare grepp men, framför allt, en extra analog sticka att styra med.

I de första två kapitlen jag har hunnit med är storymomenten många och vanligt förekommande, och historien skiftar mellan Jill Valentines och Chris Redfields perspektiv. Riktigt hur storyn knyter ihop med resten av serien har jag inte lyckats lista ut ännu, men det visar sig nog snart.

Det jag gillar allra bäst med spelet än så länge är hur mycket gameplay och stämning liknar de tidiga Resident Evil-serien. Nycklar till dörrar ska samlas för att komma vidare, och ädelstenar ska sättas i infattningar för att komma åt nya vapen. Precis som det ska vara! Actionmomenten är också de väldigt old school, eftersom fienderna är färre, långsammare och tål i princip alltid fler skott än vad jag har i magasinet. Alldeles för ofta tvingas jag ta till kniven, något som inte är bra för mina nerver.

Resident Evil: Revelations börjar alltså väldigt lovande. Nu återstår att se om det fortsätter lika bra eller om det dalar. En full recension hittar du dels i City nästa torsdag samt här på Kraid någon gång under nästa vecka. Spelet släpps nu på fredag.

Den här månaden handlar min krönika i Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda och Kristianstadsbladet om hur den vita mannen nästan totalt dominerar i spel. Det är ett ämne som debatteras flitigt bland oss som är insyltade i spelsfären men som inte speciellt ofta kommer på tapeten i “mainstream-media”. Undantag är lysande skribenter/radiopratare som Tove Bengtsson, Malin Söderberg och Angelica Norgren som vet bra mycket mer än mig om ämnet. Men eftersom de huserar i huvudstaden alla tre tar jag på mig att försöka sprida debatten bland syd- och östskåningarna.

Krönika i Ystads Allehanda: Den vita penisen regerar i spelvärlden

Denna veckan är det tre lite udda spel som har recenserats på vår spelsida i City. Jag har spelat brädspel i tv-spelsform i Boom Street samt tränat mig svettig med Move-kontrollerna i Move Fitness. Joel har kladdat på sin padda i Infinity Blade 2.

Pdf-versionen av City hittar du här.

Det började, tror jag, med Wii Fit. Sedan dess har det kommit en uppsjö med spel vars mål är att få dig på banan och komma i bättre form. Playstations Move-kontroller och Xboxens Kinect gjorde marknaden mångdubbelt större, och det finns massor av exempel på bloggare som använder spelen för att komma i bättre form, med varierande resultat. Men hur funkar spelen för oss som redan är i form? Finns det någon utmaning kvar för en träningsnarkoman som mig, eller duger övningarna bara åt slappa soffpotatisar? Häng med när jag granskar träningsspelens övningar och dess resultat.

All right dags för rond (haha) två för träningsnarkomanen alltså. Den här gången hade jag inte så mycket tid till att träna, och jag var dessutom sugen på att bli av med lite aggressioner. Jag valde alltså två boxningsprogram som tillsammans klockade in på drygt 35 minuter. Jag kan säga att jag tror att jag äntligen hittat en rolig träningsform i Move Fitness! Slå på säckar, sparra, mitsar och slå sönder träplattor är fan så mycket roligare än att veva med armarna i luften och låtsas undvika bollar som kommer flygande.

Men istället för att jag redogör långrandigt i text hur träningen gick kan ni kolla in klipper här ovanför. Jag kan avslöja att jag var sjukt svettig efter de 35 minuterna, och riktigt nöjd med passet. Alltså är mitt intryck av träningsspelen lite positivare nu än det var efter förra gången

OBS! Det här är mitt första försök till en “videoblogg”, så var snälla!

I går gjorde jag och Kraid radiodebut. Om ni mot förmodan missat det så har det kommit skarp kritik mot Svenska medierådets rapport som påvisade att spelande inte leder till våldsamt beteende. Tre forskare vid Karolinska institutet var måttligt glada över att medierådet, enligt dem, i princip nonsensförklarar stora delar av forskningen kring ämnet.

Svenska medierådet var dock inte sena med att svara på kritiken. Vad har detta då med mig och Kraid att göra? Jo, efter ett tips ringde nämligen programledarna på P4 Puls i radio Halland upp mig i egenskap av spelbloggare och Falkenbergare och ville ha lite insikt i frågan från någon som kan spel, men inte är forskare. Min intervju har sedan även körts i Hallandsekot. Hur det lät kan ni höra nedan:

Nå, hur tycker Kraids läsare att jag skötte mig? Blev någon klokare av det jag sa över huvud taget, eller svamlar jag mest på som en idiot? Vad tycker ni om mina åsikter kring ämnet? Håller ni med, eller förtjänar jag en box i magen? Märk väl att jag hade drygt 10 minuter på mig att läsa på om ämnet, då jag inte hade hunnit läsa någon av debattartiklarna, så jag är väl medveten om att jag upprepar mig en hel del. Som journalist är jag van vid att vara den som intervjuar och inte intervjuoffret.

Kommentera gärna ämnet här, eller på Hallandsekots hemsida.

Sådär ja, nu är vi tillbaka med det klassiska formatet på spelsidan i City igen, alltså tre recensioner och tre nyheter. Den här veckan har jag dock klantat till det rejält och glömt bylines på skribenterna. Således står det att jag har skrivit alla tre recensionerna när jag i själva verket inte skrivit en enda.

Rätt ska vara vårt senaste eminenta tillskott Peter Ahonen på Star Wars: Old Republic, Linus Svensson på They Breathe och Henrik Häägg på Trine 2.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och lovar att aldrig göra om det!

Pdf-versionen av sidan hittar du i vanlig ordning på sidan 23 i City Malmö här.

Det började, tror jag, med Wii Fit. Sedan dess har det kommit en uppsjö med spel vars mål är att få dig på banan och komma i bättre form. Playstations Move-kontroller och Xboxens Kinect gjorde marknaden mångdubbelt större, och det finns massor av exempel på bloggare som använder spelen för att komma i bättre form, med varierande resultat. Men hur funkar spelen för oss som redan är i form? Finns det någon utmaning kvar för en träningsnarkoman som mig, eller duger övningarna bara åt slappa soffpotatisar? Häng med när jag granskar träningsspelens övningar och dess resultat.

Läs mer

Ämnet datorspelsberoende är lite av en het potatis bland spelintresserade, men i takt med att ett fenomen blir allt större är det viktigt att resonera kring dess möjligheter och hinder.  I denna artikel resonerar terapeuten Bo Nurmi kring hur man kan förstå datorspelsberoende.

Läs mer