Rädsla som marknadsföring

Härom dagen fick jag en historielektion i form av ett blogginlägg av Samson Wiklund på Svampriket. Den handlade om trailern ovan och historien bakom Oliver North som figurerar i den. Att använda sig av en man med ett förflutet som North (läs Samsons krönika eller googla Contras-affären för mer info) i marknadsföringssyfte är i sig förkastligt, men vad jag också reagerar på är synopsis-trailerns tema. Nämligen rädsla.

Som de flesta vid det här laget redan har sett så kommer Call of Duty: Black Ops 2 att utspela sig i framtiden. Men inte någon avlägsen sci fi-framtid, utan år 2025. Ett bärande tema i spelet är att krig utkämpas med hjälp av obemannade vapen som stridsflygplan och tanks och att dessa kan hackas av motståndaren för att användas mot samma folk som det är menat att de ska försvara. Redan nu används drönarflygplan till allt möjligt, och tydligen är vi nära helt förarlösa stidsflygplan.

Inga film- eller spelexplosioner här inte, utan sådana där riktiga som, ni vet, förvandlar oskyldiga barn till köttfärs.

Vad det kommer att innebära för framtidens krigsföring har jag inte en aning om. Fan, jag har ju inte ens gjort lumpen! Vad jag vet, däremot, är att jag inte tycker det är okej att spela på folks rädsla för sådana här allvarliga grejer. I synopsistrailern ovan sitter den bevisat kriminelle, *host* Contras-affären *host*, Oliver North och snackar om att vi inte vet hur framtidens krig kommer att se ut och vi matas med skrämmande bilder på vapen, stridsflyg och explosioner. Verkliga sådana. Inga film- eller spelexplosioner här inte, utan sådana där riktiga som, ni vet, förvandlar oskyldiga barn till köttfärs. Det hela liknar ett klipp ur en Discovery-dokumentär mer än en speltrailer eftersom det är högst verkliga fenomen som tas upp i den.

“Jag tror inte att den genomsnittlige amerikanen kan greppa hur våldsamma krigen håller på att bli.”, säger Oliver North, och sedan fortsätter skrämselpropagandan. Lasrar, obemannade stridsflyg och terrorister som kommer hacka hela arméer. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir skiträdd och ser inte alls fram emot morgondagens krig.

Jag antar att snubbarna på Activision high-five:ade som galningar när de fått med en riktigt cool krigsexpert som Oliver North. Jag tror att samma snubbar fist-bump:ade för glatta livet när de såg sin synopsistrailer och sa “Hey bro, fatta vad coolt kidsen kommer att tycka det är att vi knyter an våra spel till verklighetens krig så mycket det bara går!”.

Vad Call of Duty-fansen tycker har jag ingen aning om. Men med tanke på att många av dem är kids i tidiga tonåren som förmodligen inte har jättelätt att skilja fakta från fiktion tycker jag att trailern är direkt osmaklig. Okej, när jag såg den första reveal-trailern tänkte jag att det kanske kunde bli ett coolt pang pang-spel, men synopsistrailern fick mig att tänka om. Jag är inte längre sugen på att delta i framtidens krig på min konsol eller pc. Kanske är det att jag som utrikesredaktör varje dag läser och skriver om människor som dödas av avancerade vapen som gjort mig cynisk och misströstande, men nej tack, Activision och Treyarch. Den här sortens skamlöst utnyttjande av folks rädslor får 14 mögliga bajskorvar i betyg från mig.

Jag antar att alla inte tycker som jag, så jag vill gärna höra din åsikt om trailers som knyter an till verkligheten på ett sådant här sätt. Bra eller bajs?

Spelsidan i City v.19

Kraid

Efter förra veckans helsida från Retrospelsmässan kör vi nu en helt vanlig recensions- och nyhetssida i City. Jag recenserar The Witcher 2, Chris sågar Armored Core V och Niclas har försvarat torn i Defenders of Ardania.

Pdf-versionen ar sidan hittar du på sidan 25 här.

Spelsidan i Ystads Allehanda

YAkronikanheader

I dag är det lördag, och det firar jag med en hyllningskrönika i Ystads Allehanda. Vad hyllar jag då? Super Nintendo, såklart! Historiens bästa konsol fyller 20 år i år och det tycker jag ska uppmärksammas rejält.

Länk till spelsidan på Ystads Allehanda har du här.

Spelsidan i City v.18 – Retrospelsmässan special

Kraid

Den här veckan slår jag på stora trumman på spelsidan i City! Jag var nämligen på Retrospelsmässan i Göteborg i lördags och således viger vi en hel sida åt spektaklet i dag. Reportage från mässan, enkät och till och med en krönika signerad undertecknad har vi lyckats trycka in. Mycket nöje!

Det kan vara lite svårt att läsa här på bloggen, men pdf-versionen av sidan hittar du på sidan 25 i City Malmö här.

Retrospelsmässan 2012

I helgen gick den tredje upplagan av Retrospelsmässan av stapeln i Göteborg. Kraid var givetvis på plats i form av undertecknad samt Joel. Jag ska inte bli långrandig, utan bjuder här på ett bildgalleri från mässan samt ett kort klipp med det sköna bandet King’s Wife. Jag ber om ursäkt för den dåliga ljudkvalitén, men min telefon plockar upp precis allt ljud runt omkring.

På torsdag kan ni läsa lite mer om hur mässan vad på vår spelsida i City Skåne-tidningarna. Så håll ut!

På dejt med en kungamördare

Recension av The Witcher 2: Enhanced Edition

Witcher2header

Då var alltså den fruktade dagen här. Jag har gjort min alldeles första videorecension. Jag vädjar till er alla att bortse från min inläsning och fokusera på det faktiska innehållet. Man måste ju börja någonstans! Den knasiga betoningen och att jag låter som en zombie skyller jag på att jag ligger inför döden i en riktig monsterförkylning. Mycket nöje!

EDIT: Som David Grundström mycket riktigt påpekade är CD Projekt RED polacker, inte ryssar. Jag ber om ursäkt för misstaget.

Spelsidan i City v.17

Kraid

Veckans spelsida bjuder den här gången verkligen på en blandad kompott. Joel har skrämts av gamla klassiker i Silent Hill HD Collection, Marcus har ninjafajtats i senaste Narutospelet och jag har övat upp taktkänslan med Rhythm Thief.

Pdf-versionen hittar du på sidan 39 här.

Nästa vecka blir det ingen vanlig spelsida, utan en helsidas special från Retrospelsmässan i Göteborg med reportage, intervjuer och en krönika. Håll utkik efter den på torsdag nästa vecka!

Spelsidan i City v.16

Efter förrförra veckans fadäs är vi tillbaka på banan igen med en helt vanlig spelsida. Ridge Racer: Unbounded var inte riktigt Henkes grej, däremot föll Birds of Steel Marcus i smaken. Jag rekommenderar Shoot Many Robots, med förbehållet att du har kompisar att spela med.

Pdf-versionen av sidan har du på sidan 25 här.

Ett äventyr med rytmen i blodet

Recension av Rhyth Thief & The Emperor's Treasure

Rhythm Thief header

Rytmspel har länge varit något vi i väst ofta tyckt var lite konstigt och något som bara japaner sysslar med. Men de senaste åren har fler och fler av oss i väst börjat förstå tjusningen i att trycka på knappar i takt med musik för att fylla specialmätare och rädda världen. Rhythm Thief & The Emperor’s Treasure är ett av de första rytmspelen till 3DS, och det är riktigt sötcoolt. Hur sötcoolt då? Lyssna på temalåten nedan så förstår du!

Läs mer

En sjuhelvetes ansiktslyftning

Journeydownheader

Way back in the day, i den här bloggens begynnelse skrev jag om det svenskutvecklade indiespelet The Journey Down som är ett peka-och-klicka i sann Lucas Arts-anda. Kort därefter intervjuade jag även mannen bakom spelet, Theodor Waern om var idén kom ifrån. I intervjun berättade han hur han höll på med en upphottad version av den första episoden av The Journey Down, med ny grafik, röster, musik och utökad story.

I går plingade det till när ett mail från Theo ploppade in i min inbox. Det var en förhandskopia av spelet och jag var inte sen att installera och köra igång det. När Theo och Skygoblin lovade en snyggare och bättre version av The Journey Down trodde jag aldrig att det skulle se så bra ut eller låta så bra.

Grafiken är helt omgjord i vacker HD med fler och bättre animationer. Pixelgrafiken i den första versionen var en härlig throwback till Monkey Island, Sam & Max och Day of the Tentacle, men nu ser jag ett spel som inte bara tilltalar oss retornördar. Musiken sätter perfekt stämning till spelet och blandar jazz, reggae och afrikanska rytmer. Mitt största orosmoment inför revampen var rösterna. Skulle Bwana och Kito låta som jag trodde? Och hur hittar man bra röstskådisar på en mycket begränsad budget?

Min oro visade sig dock vara obefogad. De allra flesta rösterna är väldigt bra och gjorda med stor omsorg. Visst, där finns vissa som inte är helt klockrena, men huvudkaraktären Bwanas jamaicanska dialekt tröttnar man inte på i första taget.

Så, hatten av till Theodor Waern och alla som arbetat på remaken av The Journey Down, ni har gjort ett sjuhelsikes jobb! Det är min förhoppning att spel som det här kan inspirera andra indieutvecklare att göra liknande grejer. Nu ser jag fram emot episod två, och jag hoppas verkligen inte att det tar allt för lång tid innan jag får fortsätta äventyret.

The Journey Down släpps i maj på PC och Mac och senare i vår/sommar på Android- och iOS-apparater. Är du retromantiker som jag och till spela den första versionen av spelet kan du göra det gratis redan nu.