Spelvärldens mesta mysfarbror, Professor Layton är äntligen tillbaka! Som jag har längtat efter att återigen kura ihop mig i soffan, dricka en gigantisk kopp te och klura på finurliga gåtor. Fem gånger har vi nu fått hjälpa Layton och hans vänner att knäcka till synes övernaturliga mysterier. Frågan är bara om det fortfarande känns lika underbart att återvända eller om den gode professorn är på dekis.
Dammet har lagt sig och trötta kroppar har vilats upp efter förra veckans bravader på Gamex-mässan i Stockholm. Självklart blev det en hel sida i City där vårt fokus har legat på cosplay-SM och test av kommande spel. Jag vill passa på att tacka både arrangörer och besökare för en, som vanligt, fin mässa!
Pdf-versionen av sidan, som kan vara lättare att läsa, hittar du på sidan 26 här.
Sweden’s finest?
Det här inlägget handlar inte så mycket som spel, utan blir ett navelskåderi och en hyllningssång utan dess like. Det kanske inte är så intressant för dig som läser som spel, men inte skriver om dem, men jag känner ändå att det är något jag måste få ur mig.
Klockan 18.23 i söndags satte jag mig på tåget från Stockholm hem till Malmö. Jag var lite smått bakfull, kände att jag luktade lite illa och var tröttare än jag kan minnas att jag någonsin varit tidigare. Fyra hela dagar hade spenderats med att springa runt på ett högljutt mässgolv i ett försök till någon slags mer eller mindre professionell rapportering av vad som hände på Sveriges största spelmässa, Gamex. Hur bra eller dåligt det gick låter jag er, kära läsare, bestämma.
När jag satt där på tåget kände jag ett visst vemod, oavsett hur skönt det skulle vara att komma hem och sova i sin egen säng. Vemodet grundade sig i att jag lämnade alla de underbara människor som gjort årets besök på Gamex så otroligt bra. Ni kanske inte visste det, men vi har ett alldeles fantastiskt community av spelskribenter, journalister, krönikörer och kritiker i Sverige. Omkring 26 000 personer besökte Gamex i år, men allra störst intryck på mig gjorde den handfull som utgör svensk spelmedia.
Det spelar ingen roll om man skriver för en liten blogg eller sänder radio som når hundra tusen lyssnare. Som en del av svensk spelmedia får jag intrycket av att man alltid är välkommen och att i princip ingen ser sig själv stå över någon annan. Måttet av konkurrens är också extremt lågt. Även om det skämtsamt snackas om att göra si eller så för att vara bättre än “konkurrenterna” är det ändå kamratskap och en vilja att hjälpa varandra att bli bättre som genomsyrar mötet med andra nördar.
Jag ser en ljus framtid för svensk spelmedia där öppenhet gent emot läsare och integritet är ledorden tillsammans med lättsamhet och humor. Oavsett på vilken nivå vi befinner oss vet jag att vi alla även framöver kommer göra vårt bästa för att rapportera om, och granska, den bransch vi älskar mest.
Så ett stort tack till alla er som gjorde Gamex år 2012 så fantastiskt!
Så ett stort tack till alla er som gjorde Gamex år 2012 så fantastiskt! Jag hoppas vi ses snart igen alla bloggare, stora legendarer, svampar, radioprofiler, kvällstidningsjournalister och tv-tokar!
Wendros hade en stor jävla monter där man kunde testa storspel som Euro Truck Simulator 2, Truck Driving Simulator, Farming Simulator 2013 och annat. Eftersom vi inte fick köra den riktiga lastbilen som stod på mässgolvet gör vi det näst bästa, provar Euro Truck Simulator 2.
Jag tog hjälp av dansvirtuosen Chris för att testa utbudet av dansspel på årets Gamex-mässa. Vi fick även ett gästspel av förra årets creepy dance guy!
Ett stort tack till Peter Tuthill som kom och filmade oss när vi dansade!
Tredje dagen av Gamex 2012 är igång. Jag är sent på plats, och lagom trött efter alldeles för många öl och på tok för lite sömn. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att berätta om något som hände i går. Nämligen mitt möte med Tobias Bjarneby. Egentligen borde det här inlägget handla om hur vi var i Nintendos VIP-rum och provade den slutgiltiga koden av Nintendoland och New Super Mario Bros. U, men det är mindre intressant än mötet med legenden.
Den som inte vet vem Tobias Bjarneby är har förmodligen aldrig läst något som skrivits om spel på svenska. När jag var en liten liten grabb satt jag hemma hos min vän Erik och tittade tillsammans med honom på när hans storebror spelade Kid Icarus, Zelda och Punch Out. När vi inte satt och hoppades på att få spela läste vi Nintendo Magasinet. I den alltid lika seriösa och inte alls Nintendovänliga tidningen skrev en herre vid namn Tobias Bjarneby. Han gick senare vidare till Super Power och Super Play och är i dag chefredaktör på LEVEL.
Det var alltså med Sveriges mesta speljournalist vi fick dela Nintendos VIP-rum. När det var dags för New Super Mario Bros. U greppade vi varsin kontroll och jag tänkte att nu, nu jäklar måste jag spela så bra jag bara kan. Bjarneby måste ju vara bäst i världen på tv-spel, intalade jag mig. Snubben har ju, enligt egen utsago, klarat första Super Mario Bros. på sju minuter. Men icke. Det hela artade sig så illa att jag på något vänster hela tiden sprang lite framför honom och stal alla hans power ups. Vid något tillfälle råkade jag till och med plocka upp Luigi som han spelade och kasta ner honom i ett hål.
Jag kan nu stoltsera med att jag effektivt förstörde Tobias Bjarnebys upplevelse av New Super Mario Bros. U.
Kort och gott, jag kan nu stoltsera med att jag effektivt förstörde Tobias Bjarnebys upplevelse av New Super Mario Bros. U. Kanske inte det jag hoppades på i mitt första möte med legendaren, men okej. Förlåt!
(Also, Nintendoland är sjukt kul och mycket roligare att spela än vad det såg ut från E3-demon.)
(Also 2, Nintendo behöver ingen reklamkampanj för Wii U. Det räcker att säga “Mario i HD”. Så. Jävla. Fett!)
Jaha, nu var det så sjukt mycket intryck på Gamex i går att jag helt glömde lägga upp veckan spelsida i City. Den här veckan kör vi all in på recensioner eftersom det nästa vecka blir reportage från Gamex och test av ännu osläppta spel. Sanna har den här gången blivit helt kär i Dishonored, Chris gästrecenserar och har skakat rumpan i Just Dance 4, Peter har pangat i Medal of Honor: Warfighter och Marcus har räddat jorden från invasion av utomjordingar i XCOM: Enemy Unknown.
Pdf-versionen hittar du på sidan 28 här.
I ett mörkt rum i Kistamässans källare föstes vi skribenter in och jag (Niklas) och Sanna med dem. Där inne stod ett gäng svulstiga datorer som alla hade en och samma text på skärmen, “Sim City”. Jag spelade smått otroliga mängder av det första spelet till Super Nintendo back in the day. Det kan faktiskt vara det av mina spel jag lirade allra mest. Efter det gick jag vidare till Sim City 2000 på PC, och så har det hållt på. Nu var det dock längesedan jag byggde virtuella städer, men i dag var det alltså dags att prova det kommande spelet.
Egentligen funkar Sim City som det alltid gjort. I den tidiga pre-alphan vi fick testa fick vi ta över en liten stad i nöd. Någon hade byggt upp den lilla staden och helt glömt bort att ansluta den till motorvägen, bygga kraftverk och dra vattenledningar. Vi skulle alltså fixa ihop allting. Det skulle alltså byggas vägar och allmänt fixas till. Det funkar som vanligt med residential- industrial- och commercial-zones vars mängd och placering ska balanseras. Det är numera sjukt smidigt att placera ut zoner och de sätts automatiskt fast vid vägar. Över är det mesta som tidigare, och inget lär chocka vana Sim City-spelare. Det är anpassat för dagens spelklimat med lättfattliga menyer och smidigt gameplay.
Det som verkligen utmärker det nya SimCity mot det gamla är den nyutvecklade Glassbox-motorn. Där tidigare Sim City-spel genererade grafiska representationer av avancerade beräkningar för att illustrera vad som händer i världen skippar Glassbox beräkningarna och låter allting hända direkt i spelet. För att illustrera: om ett kolkraftverk sprider rök så är röken i sig data som sprids ut över kartan och påverkar omgivningen. Allt du ser händer faktiskt. Trots att det kan låta otroligt prestandakrävande så intygar spelets representanter att det inte alls ska vara ospelbart även på enklare datorer.
Efter att ha fixat och donat och fått den lilla staden att öka både sina inkomster och invånarantal hände det som alltid händer när det går som bäst. Jordens undergång. Det blir mörkt, börjar skaka och plötsligt faller asteroider från himlen och spränger vårt kära stadshus. Ja, naturkatastrofer är alltså en del av spelet precis som tidigare.
Jag (Niklas) är i allafall säker på att jag vill bygga städer i den nya fina motorn och bara sitta och mysa med mina skatteintäkter och stadsplanering. Då mår jag som bäst. Sim City lär bli en bra anledning till att skaffa en ny speldator i vår.
Nu är det igång! Gamex 2012 är officiellt invigt av handelsminister Ewa Björling. Vi tog även en titt på mässgolvet för att ge er en inblick i hur det ser ut. Nu ska vi spela lite Sim City och sedan botanisera mer bland spelen. Håll till godo!
Så var det äntligen dags! Såhär en dag innan Gamex-mässan är det Kraid-premiär för Re-Play. Först ut är en halloweenspecial dagen till ära. Daniel “Trazh” Westerlund heter mannen som ligger bakom dessa härliga retro-flashbacks och han beskriver sig själv så här:
“Jag är en 23-årig glasögonprydd kille från Jönköping och har bloggat om spel i över 2 år . Har ett retrospelsintresse som började för ett par år sedan då jag kollade på James Rolfe’s videoserie om Angry Video Game Nerd. Då började samlandet, men framförallt spelandet. Tar ikapp spel jag missade som barn och även minns tillbaka. Det är något med retrospel som får mig att smälta med dess pixlar, ljud och charm. Det var helt enkelt bättre förr. Oftast.”
Vi är väldigt glada att Trazh låter oss dela med oss av hans videor. För mer retro-romantik vill vi verkligen rekommendera hans blogg Trazhed Pixels där du kan läsa det mesta om en svunnen tid. Där finns även föregående avsnitt av Re-Play.
1 kommentar