Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Hurra! Nu finns äntligen vårt första “riktiga” avsnitt av podcasten uppe för lyssning. Framöver är det tänkt att vi ska komma ut varannan måndag. Den här gången är det Peter, Joel och Niclas (de Faire) som snackar gamla spelminnen och vilken roll spelen haft i deras uppväxt. Vi introducerar även ett nytt inlägg i form av en debatt.

Det finns en del olika sätt att lyssna på oss. För den som är lite old school finns både spelare och länk för nedladdning i mp3-format här nedanför.

Ni som föredrar Itunes kan klicka här. Glöm inte att vi gärna vill ha recensioner!

Vill ni prenumerera, men inte är ett fan av Itunes så är det bara att peta in den här feeden i närmsta rss-läsare eller podcast-applikation i din telefon.

Kraids podcast – 01 – Origins

Nu är det äntligen här! Det senaste avsnittet i Trazhs serie Re-Play. Den här gången har han gett sig in i sportspelens snåriga värld. Där ultrarealism genomsyrar dagens utbud tog utvecklarna sig desto större friheter på “den gamla goda tiden”. Blades of Steel, Nintendo World Cup och Track & Field in Barcelona får sig rejäla genomkörare.

Du hittar såklart även avsnittet på Trazhs egna blogg, Trazhed pixels.

Andra dagen är till ända, och jag (Niklas) och Joel är rörande överens om att vi spelat mer i dag än vi gjort på hela de tidigare mässorna sammanlagt.Vi har alltså även i dag samlat på oss en hel del intryck. En del av dem som vårt besök i Nintendos VIP-bås med Mario i HD får egna separata inlägg i morgon.

Niklas

Peter kom springande med andan i halsen när det var dags att fösas in i ett litet rum för att spela Army of Two: The Devil’s Cartel. Mer om vad vi tyckte om det har Peter skrivit tidigare i dag. Men jag kan ju i alla fall säga att jag är tacksam för att den allra värsta dude bro-mentaliteten verkar vara borta i den här rebooten. Det roligaste med den visningen var att Linus och Tobbe från Svampriket fick spelet att krascha genom att trycka på start efter att snubben som hade hand om det sagt “Tryck inte på start!”.

Efter det bestämde jag mig för att det var dags. Dags att leta upp Ni No Kuni. Nästa års kanske mest efterlängtade spel, enligt mig. Och det verkar precis lika underbart som jag föreställt mig. Studio Ghibli-estetiken genomsyrar precis allt och karaktärer och fiender är oerhört mysiga. Det verkar dessutom vara ganska så old school när det gäller spelupplägget, något jag diggar skarpt. Levelsystem och stridssystem verkar rätt så traditionella, och mitt rpg-hjärta smälte när jag fick chansen att springa runt på den vackraste världskartan jag någonsin sett.

Jag var även och kollade läget hos spelutvecklarstudenterna på Högskolan på Gotland och hittade ett charmigt litet spel som heter Little Warlock. Eller hittade och hittade. Jag hade faktiskt innan mässan blivit kontaktad av utvecklaren, Jerry Jonsson, som tillsammans med sin fru skapat hela spelet. Tänk Plants vs. Zombies fast med kort á la Magic: The Gathering i en gulligt ritad fantasyvärld. Ett browserspel som verkligen verkar kunna bli något, speciellt när det är lokalproducerat i Sverige av bara två (väldigt trevliga) personer.

Det sista jag hittade på var besöket i Nintendos VIP-rum. Men det är en historia för sig som involverar Wii U, skrämsel, legenden Tobias Bjarneby och stulna powerups. Det får ni höra mer om i morgon. Nu vankas det fest med everybody who’s anybody och firande av Sannas födelsedag! Yatta!

Joel

Det har blivit en del intryck idag. Dagen startade starkt med lite Far Cry 3 multiplayer session, som fint satte igång lite adrenalin-flöde. Kändes mycket stabilt, snyggt, snabbt och framförallt roligt. Ja mer än så kan jag knappt säga efter bara 10 minuter, men det känns lovande. Efter det lugnade jag ner mig med Hitman. Tredje person, smygande, tryckande, planerande och gömmande. Mördar-mys på hög nivå. Och snyggt är det med, med klockren kontroll.

Ni No Kuni klämdes också in på ett hör. Nog för att jag redan var pepp, men det var kärlek vid första, andra och tredje ögonkastet. Fantastiskt vackert, mysigt och fantasifullt. En underbar blandning av vacker manga och klassiska jrpg-inslag. Med lätta steg trippade jag vidare till en Dead Space 3 visning, där jag fick se och prova lite co-op. Men det får ni läsa om i morgon i ett eget inlägg.

Slutligen ockuperade Kraid Nintendos VIP-bås. (Ja Nintendos, inte Ludde Lundblads.) Där fick vi klämma och känna på WiiU såklart. Mycket Nintendo Land och lite Mario. Men min favorit hittade jag dock på en 3DS, Castlevania LoS Mirrors of Fate. Såg riktgt bra ut och med ett klassiskt Metroidvania upplägg.

Nu undrar jag om, och i såfall hur, morgondagen kan toppa det här?

Så var första dagen av Gamex 2012 över. Vi har spelat, minglat, plåtat, filmat och myst. Vi har även lyssnat och tittat på inspelningen av veckans avsnitt av P3 Spel. När vi nu har samlat oss och våra intryck tänkte vi att vi skulle dela med oss av dem och dagens bilder.

Niklas

Dagen har minst sagt gått i 190. Det började starkt med Sim City som verkar riktigt lovande. Du kan läsa utökade intryck av det i tidigare inlägg. Sedan var det dags för lite promenad på golvet och att prova på lite spel. Jag försökte mig på lite Wii U eftersom jag inte haft möjlighet att prova den tidigare. Wii Fit U var det som stod på schemat och balanserande av tårta på ett fat. Att springa på stället på Wii Fit-brädan och balansera med kontrollen var fanimej inte lätt, men rätt skoj! God of War: Ascension har också provats på, och det går minsann inte av för hackor! Man har lyckats göra mer av allt. Mer blod, mer hjärnsubstans, mer action och mer testosteron. I like! Dagen avslutades med ett parti av senaste Farming Simulator. Det…. Funkade inte alls. Det var någon slags beta, och efter tio meter dog min traktor och ville inte starta igen. Då var det inge kul längre.

Joel

Dagens intrycksbomb exploderade i mitt ansikte då jag närmade mig God of War Ascension båset. Redan när jag kikade in höjdes pulsen lite. Och efter en liten stunds väntan fick en handkontroll i näven och tryckte på start. En kort resa började. Kort men alldeles, alldeles underbar. Det var snabbt, våldsamt, överdrivet, blodigt och allt som God of War ska vara. Fast snabbare, smidigare och framförallt snyggare. Ja jösses, vad snygg det är. Och jävligt ösig action. En kvart efter mitt lilla möte med Kratos pumpade det fortfarande lite adrenalin genom kroppen. Jag tror minsann att det blir både ett och två återbesök under helgen.

Peter

Trots en heldag på mässan har jag inte hunnit spela så mycket ännu, men har ändå massor av intryck från första dagen. Det som främst sticker ut är den fantastiska atmosfär som uppstår av att tiotusentals spelnördar umgås under samma tak. Att skämta, prata och skratta med andra bloggare, spelfans och utvecklare är en lika stor del av mässan som spelen i sig. Men en runda Rayman Legends med Niklas och Joel blev en upplevelse av en snudd på unik och riktigt uppfinningsrik speldesign. Det är väldigt kul att se hur en så gammal genre kan fortsätta utvecklas men ändå hålla kvar samma, enkla spelglädje.