Ännu en välskriven text om homofobin i Battlefield 3 publicerades idag av Dennis Scimeca på Kotaku. Denna gången handlar det om kommentarerna och reaktionerna han fått och varför han som privilegerad vit heterosexuell man tycker det är viktigt att lyfta frågan.
Kritiken mot Battlefield 3 har nått internationell spelmedia i form av bloggen Kotaku som för två dagar sen skrev ett inlägg om den icke ifrågasatta homofobin i battlefield 3.
Tyvärr är det inte så att homofobin inte är ifrågasatt, det är snarare så att DICE verkar undvika att svara. I december skickade jag nya mail till Jenny Huldschiner, PR-ansvarig på DICE och försökte få svar på mina frågor. Jag har även försökt ringa flera gånger men fortfarande tillämpar DICE samma taktik, personen i växlen ska försöka koppla och kommer sen tillbaka med att Jenny tyvärr inte är på sitt kontor.
Det är nått speciellt med spelnördar som träffas i grupp för att hänga, mysa och spendera flera dagar med att bejaka det som för dem samman. Den malmöbaserade föreningen Terebi Ge-mu genomför tre sådana träffar om året. som vanligt var det dags att levla under första veckan i januari, med den traditionella nyårsträffen, Level Up.
Redan på måndagen började galenskaperna med en gemensam gångmarsch för de 28 tappra soldater som skulle till laserdome för att spela mot varandra. Det var kaos, skratt, vredesvrål och kärleksfull kamp samtidigt. Det nya (det var nytt för mig iallafall) inslaget med Laserdome var mycket uppskattat och för mig var det en av träffens höjdpunkter.
Efter laserdome serverades mat för en billig penning, möjligheten att äta riktig mat en gång om dagen var ett skönt tillskott till den annars nudel-, energidryck- och toastbaserade kosten. Framförallt imponerades jag av den hyfsat höga kvaliten på maten varje dag.
Efter maten var det så dags för indelningen i lagen som skulle genomföra achievementjakten tillsammans. Det är en tävling av slumpmässigt ihopsatta lag, där syftet är att lära känna nya människor och ha förbannat roligt tillsammans.
Därefter var det bara att spela, mysa och ha det allmänt gytt. Veckan fortsatte likadant, god mat varje dag och hysteriska events som kalasjakten ( en dag det var storm), turneringar, tävlingar, lotterier och spel, spel, spel.
Höjdpunkterna för mig helt klart, laserdome, zombieslaktande i olika former och att få hänga med underbara människor. För att inte tala om det explosiva intrigspelet Ära och pirater, i vilket en faktiskt bomb skulle desarmeras.
Det var en underbar vecka och vi är många som redan längtar till 1up i påsk.
Att det pratas mycket om sexism och heteronormativitet inom spelvärlden är inte så konstigt, det finns goda skäl. Reklam som vänder sig till mäns könsorgan för att försöka styra in männen i butikerna har länge varit ett faktum inom spelindustrin. Igår publicerades en reklamfilm på youtube som jag var tvungen att uppmärksamma på något sätt.
Jag förstår inte logiken, varför skulle den reklamen få killar att vilja söka till den skolan. Jag försöker föreställa mig min drömprins som på youtube sitter och porrigt säger att jag kan få honom att levla genom att skapa spel. Men nej, trots min livliga fantasi blir jag inte ett dugg sugen på att söka. Jag förstår inte varför spelindustrin ska ha så svårt att fatta att alla spelare inte är kåta heterosexuella tonårspojkar.
Mindfire Academy även publicerat en reklam med en dryg unge som tjafsar om att en är en sten om en inte söker. Då är jag hellre en olevlad sten.
Vill du kontakta Mindfire Academy kan du göra det på @mindfireacademy eller på http://www.mindfireacademy.net/contact.php
När jag hörde om ett spel som handlade om en kust till kust tävling med över 200 bilar blev jag exalterad. Alla timmarna med vänner i Need for Speed Hot Pursuit hade visat mig hur kul Need for Speed upplägget kunde vara. Att det dessutom skulle vara ett långt race från San Fransisco till New York gjorde bara saken bättre. Det här kunde bli episkt. Peppen minskade lite när en reklam uppenbarade sig som visade mer tuttar och rumpor än biljakter och tävlingar, men den fanns ändå där. Jag såg så mycket fram emot konceptet med den långa tävlingen att jag kunde leva med att de stoppat in porriga brudar i spelet bara för att kunna göra en fånig reklam.
En regnig kväll i Malmö gav jag mig ut för att hitta en sportbar i ett område jag aldrig besökt. Väl där är det lätt att hitta, innanför stora fönster trängs mängder av människor i en liten del av en annars stor tom lokal. Jag har hittat O’Learys Swedbank Stadion och Malmös första Barcraft. Det ser lite lustigt ut när en tittar på den stora tomma lokalen med tv-skärmar som visar fotboll, utan att någon tittar på dem. Stället är tomt, med undantag för den lilla delen som ikväll huserar Barcraft-premiären. Där sitter det fullt med människor och tittar på en projektorduk, applåderar, jublar och skrattar, det är nördfest.
Under kvällen passade jag på att ställa några frågor till några av de som var där. Anders Sjöstedt som arrangerat kvällen svarar,”Det behövdes, jag har hört om det överallt och det är klart att vi ska ha Barcraft i Malmö”, på frågan om varför han tagit initiativet. Han fortsätter berätta att drömmen blev sann när han tog upp frågan med sin chef. ”Jag påpekade att vi borde synas i de här sammanhangen, han gillade idén och gav mig tid och sponsring att genomföra det”. Anders jobbar på Symanteq och deras närvaro syns med några strategiskt utplacerade Norton Antivirus reklamboxar. Mellan matcherna håller Anders en quiz med frågor där det går att vinna tröjor och Starcraftgrejer som företaget fixat.
“Det bästa med i kväll är att få se på e-sport och dricka öl med sina vänner, det är lite nördigt, men det är en härlig nördighet och det var därför jag åkte hit”, Dennis Andersson, Zergspelare.
Att det kan vara lite svårt att marknadsföra sig över Facebook vet alla som någon gång försökt, många klickar att de ska komma men kommer inte och andra kommer utan att ha klickat något alls. Så var det för även för Anders. ”Det har säkert varit över 120 personer här ikväll men tyvärr har många varit tvungna att vända i dörren. När vi bokade stället så var vi inte så många, vi hade marginaler men inte så här stora.”
När jag frågar om de inte kunde visat Starcraft på hela stället svarar han, ”Drömmen är att vi ska hela stället, med skärmar, högtalare och hela rubbet, jag har pratat med restaurangchefen och så kan det nog bli om vi är här fler gånger.”
Så det blir fler gånger?
”Jag vill fortsätta arrangera Barcrafts oavsett om företaget vill fortsätta sponsra det här eller inte. Jag har tänkt att vi ska kunna täcka alla stora events och turnerningar.”
Innan Anders springer iväg för att hålla i en ny quizomgång hinner jag fråga honom vad han tycker om kvällen. ”Fantastiska människor och jättemycket folk, tyvärr fick inte alla plats, det tycker jag är jättetråkigt att vi inte kunde lösa. Men vi får göra det bästa av situationen, folk sitter packade som sardiner men det har varit riktigt trevligt.”
Jag frågar de mycket stolta Protoss-spelarna Andreas och Joel vad de tycker om kvällen, svaret kommer utan att tveka ”Jättekul, skitkul, verkligen skitball, det är kul att träffa andra med samma intresse”. Redan vid femtiden var de på plats för att plocka bra sittplatser och är mycket nöjda med kvällen. De är överens om att de vill se fler Barcraft event i Malmö och utlovar att om Barcraft Malmö expanderar och barer visar Starcraft kommer vi fylla dem.
Många upptäckte att det skulle vara ett Barcraft i Malmö genom en artikel i Metro på torsdagen och Facebookgruppen växte lavinartat. ”Det har varit kaos med det har varit roligt, vi var inte förberedda på att det skulle komma så här många”, säger Petra som jobbar i baren. Hennes kollega Carolina tittar upp och säger ”Gästerna har varit trevligare och tåligare än våra vanliga gäster, de hade aldrig accepterat de köer till baren som har varit.” Jag tittar ut över de stora tomma lokalerna och den ensamme fotbollskillen. ”Det är inte så många av våra stamkunder här ikväll för vi skulle egentligen ha stängt vid åtta men vi håller öppet till finalen är klar”, säger Petra med ett leende.
När jag ska dra mig hemåt frågar jag Petra och Carolina om de tror att O’Learys skulle vilja ha fler Barcraft kvällar. ”Vi vill absolut arrangera fler esportsvisningar”.
Det är inte var dag som en hittar gyllene skatter, inte ens på en mässa som GameX. Men igår när jag cirkulerade var det en man som vinkade in mig i ett bås och stack en iPad fylld av kryp i handen på mig. Jag är ju inte den som gillar kryp men det tog inte lång tid innan jag var fast. Bara en gång till, bara en gång till upprepades i mitt huvud. När jag väl slet mig och lyckades komma därifrån tog det inte lång tid innan jag kände att jag kunde smyga förbi och spela bara lite till.
Spelet heter Anthill som handlar om en girig myrstack är svenskutvecklat och det nysläppta “infinity mode” som visas upp. Det är sjukt roligt tower defenseliknande och jag är kär.
Jag skulle kunna skriva mer, men jag lämnar datorn till Niklas så får han lägga in film och bilder från montern medan jag går och spelar…
Just nu sitter vi från Kraid inne i Nintendos viprum och provar saker som Zelda Skyward Sword, Resident Evil Revelations, Mario Kart 3D, Mario 3D Land, Pandoras tower, Kirbyss Wii adventures och Last story.
Filmer, bilder mm kommer senare.
Det har nu gått 28 dagar sedan min krönika publicerades här på Kraid.se och Battlefield 3 har sedan releasen sålts i över fem miljoner exemplar. Min krönika genererade diskussioner om huruvida användandet av frasen var “You cocksuckers” var mycket olyckligt eller om det hörde hemma i ett modernt krigsspel. Förutom diskussionerna här på Kraid skrev Tommy Håkansson ett inlägg på Svampriket.se där han diskuterar problematiken och om vi vill ha realism i krigspel. Det var till och med en frilansande grafiker som jobbat på spelet hörde av sig och bad om ursäkt.
Eftersom ingen på DICE verkade reagera försökte jag få tag på dem för att få ett svar från dem hur de tänkt och hur processen gick till. Detta i hopp om att få ett positivt svar från dem, kanske till och med ett svar där de förklarade att det var ett misstag och att spelet skulle patchas så att det kunde tilltala fler spelare. 15 dagar och sex telefonsamtal senare har tyvärr inte Jenny Huldschiner, informationschef på DICE, svarat på mina samtal eller mail. När jag har försökt ringa DICE, har hon suttit i möte, men alla gånger har svaret varit detsamma. “Hon sitter i möte men kommer att svara på ditt mail snarast möjligt”.
Jag springer nerför en backe, kastar mig över en mur, drar fram min hagelbössa och skriker ”You Cocksuckers!!”. Det kommer aldrig nått skott, istället står jag där chockad, tittar min fiende rakt i ansiktet och funderar över vad som precis hände. Jag måste ha hört fel tänker jag när jag faller ihop med halsen avskuren, inte kan de väl? En halvtimme senare stänger jag av, jag är inte intresserad av att spela ett spel där min karaktär skriker homofobiska och kränkande uttryck åt andra spelare.
Inga kommentarer