Det händer något speciellt varje gång ett nytt onlinerollspel släpps. En magisk och gåtfullt begivenhet som först gör att jag intalar mig själv att ”den här gången kommer det att vara annorlunda, Peter”. Sedan får det mig att öppna plånboken och se en liten del av mina surt skördade pengar ta flykt likt fåglar mot horisonten. Det ska bli så härligt att få utforska en ny värld, tänker jag. Allt är vackert och spännande medan jag skapar min karaktär och tittar på introduktionsfilmen som målar en spännande bild föreställande magiska väsen, politik, stora slagfält och farliga platser.
Sedan ger jag mig ut i startområdet, testar kontrollerna och tittar på de mysiga miljöerna. Det är ungefär när jag pratar med min första uppdragsgivare som ballongen spricker med en ljudlig smäll. Sen sitter jag där, med ännu ett onlinerollspel och gör precis samma saker som jag gjort med World of Warcraft i sju år av mitt liv. Snacka med snubben, kolla kartan, spring i fem minuter, döda mängder av grismänniskor, samla deras öron/magiska stenar/påsar med damm och gå tillbaka till snubben. Ad infinitum.
4 kommentarer