Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

FPS till konsol känns alltid mer handikappat än till PC. Auto-aim, fördummad AI och/eller färre fiender brukar användas för att kompensera för, de för ändamålet otympliga, handkontrollerna. RTS brukar hamna i spektrat mardröm-halvfungerande. Handkontroller är helt enkelt inte speciellt väl anpassade för denna typ av spel. Visst har FPS:en på senare år börjat fungera riktigt bra, men de har fortfarande inte en suck mot den precision en mus och ett tangentbord erbjuder.

Det är inte bara FPS och RTS som blivit lidande av detta på konsol, även CRPG:n fördummas inför konsolsläpp. Det mest ökända exemplet är kanske Dragon Age: Origins som släpptes för lite drygt ett år sedan. Det mer taktiska stridssystemet i Baldur’s Gate-anda som PC-versionen stoltserade med, ersattes av ett mer action-orienterat system i stil med det i Mass Effect. Jag, som kört båda versionerna, tyckte att konsolversionen förlorade en hel del djup till följd av detta designval.

Nuförtiden, när USB-formatet är en sedan länge vedertagen standard som allsköns elektronikprodukter är utrustade med, föreligger inga egentliga hinder för att även konsolspelare ska få ta del av FPS som de var tänkta från början, RTS utan att spela på dagisnivå och tunga CRPG:n med sina taktiska inslag bevarade. Mig veterligen är det bara PS3-versionen av Unreal Tournament 3 som erbjudit detta.

Det har spekulerats i att Diablo III kommer till konsol. Det oroar mig djupt. Inte bara för att jag spelat den vidriga Playstation-versionen av Diablo, utan också för att jag vet vad det kommer att innebära – sämre kontrollmöjligheter och därigenom fördumningar, förenklingar och förvanskningar. En version av Diablo III utan de nästintill oändliga möjligheterna till kortkommandon kommer att bli ett sämre spel. Så är det bara.

Till vissa typer av spel är handkontroll överlägsen och till andra är tangentbord och mus det optimala. Varför kan inte spelutvecklarna bara låta oss ansluta tangenbord och möss via USB och således få samma spelupplevelse som PC-spelarna? Det är för mig obegripligt, speciellt med tanke på att inga hinder för detta verkar föreligga från något håll. Utvecklarna och distributörerna förlorar väl snarast pengar på att inte släppa vissa FPS, RTS och RPG:n till konsol?

Varför sätter man inte kontrollen och spelkänslan i första rummet?

En viss James Rolfe, mer känd som Angry Video Game Nerd, har gjort hela världen varse vilka vidriga vidunder vardat via videospelsversioner av Tillbaka till framtiden-serien. Detta kanske skrämmer vissa spelare, för oss som växte upp med både äventyrsspel och Marty McFlys tidsresor har det här spelet nostalgipotential utan dess like.

Läs mer

Farbröderna på Kraid önskar alla läsare och spelbloggare ett gott nytt år!

Vi hoppas att 2011 blir ett lika bra spelår som 2010 och är övertygade om att bloggosfären kommer att vara lika innehållsrik, intresseväckande och intrikat i år som förra året!

Hoppas ni gillar Kraid lika mycket i år som ni gjorde 2010!

God fortsättning, kära vänner!

Två exemplar av WoW: Cataclysm lottades ut, till dem som bäst kunde motivera varför deras liv är så tragiska att de måste fly dem med hjälp av WoW.

Vinnarna är *trumvirvel*:

Ludde Dahl-Lopez

Jag tycker borde vinna ett Cataclysm för att slippa alla gorgoner i denna värld och speciellt detta troll [Där hade han bifogat en mycket osmickrande bild på en tjej, som får antas vara hans ex och det var alltså henne han syftade på med 'troll'. Eftersom vi på Kraid är snälla människor tänker vi inte hänga ut hans gamla flickvän och därför bifogar jag en annan, snarlik bild istället, förf. anm.].

Så ge mig ett Cataclysm så jag kan logga in som en gnome warrior och döda alla trollkvinnor för det hade kännts så mycktet bättre.

MVH

Ludde Dahl-Lopez

Nästa “vinnare” i tävlingen är:

Johan Eriksson

Jag har blivit beroende av Evony. Ett tag gick det så långt att jag ljög för att få sjukintyg från jobbet i en månad för att kunna köra non stop. Om en sån som jag inte vinner är det fan riktigt synd om männskligheten.

Ludde och Johan kan förvänta sig varsitt exemplar av WoW på posten inom en mycket, mycket snar framtid. Jag vet inte om man ska se det som en vinst eller ej att segra i denna tävling!

Grattis, grabbar!

Någon har larmat vakterna och plötsligt står du där ensam mot ett halvt kompani av tränade soldater. Du drar fram din lönnkniv och hoppar på de närmaste vakterna, men du märker snart att du inte kommer att kunna besegra dem alla utan hjälp. Men var ska hjälpen komma ifrån? Du har ju levt hela ditt lönnmördarliv med mottot ensam är stark. Men i nya Assassin’s Creed: Brotherhood är man aldrig ensam. Med två snabba visslingar dyker dina trogna lönnmördarbröder upp och gör sig snabbt av med vakterna.

Läs mer

Tack vare de generösa typerna på Blizzard har vi på Kraid lite för många exemplar av WoW: Cata. Jag vet, man kan aldrig få för mycket av WoW, men å andra sidan kan vi inte använda fler än ett ex per person. Eller ja, man kan ju sitta där med fem olika WoW-konton per skalle, men vad vore poängen med det?

Därför är vi generösa nog att lotta ut två exemplar av WoW: Cataclysm såhär i juletider!

Tävlingen går ut på att du ska skriva en motivering till varför just liv är så ruttet att du måste fly från det med hjälp av WoW. Din motivering kan vara en kort text, en bild, eller ett filmklipp där du uttrycker ditt tragiska öde genom riverdance. Oavsett medium ska det framgå vilket miserabelt liv du har och varför just du behöver WoW: Cata för att få fly verkligheten ett tag.

Tävlingen varar fram till julafton!

Det fanns en tid då äventyrsspel inte innebar att man vaknade upp halvdöd på ett tåg halvvägs ned för ett stup. Det fanns en tid då äventyrsspel inte innebar att man hade överdimensionerade bröst och blev uppäten av dinosaurier. Det fanns en tid då äventyrsspel inte hade samma upplägg som en Hollywood-film. Det var på den tiden då äventyrsspel var synonymt med The Secret of Monkey Island, Zak McKracken and the Alien Mindbenders och Simon the Sorcerer.

De humoristiska, kluriga och dialogdrivna äventyrsspelens ärorika tradition dog ut i slutet av 90-talet, efter svanesången Grim Fandango. Den gamla skolans äventyrsspel upphörde aldrig helt att tillverkas, men efter 1998 sjönk kvaliteten och kvantiteten drastiskt. Åren gick och det var inte förrän 2006 som saker och ting började ljusna för äventyrsspelen. Telltale Games släppte Sam & Max: Season One (numera omdöpt till Sam & Max save the World).

I år släpptes den tredje “säsongen” – Sam & Max: The Devil’s Playhouse och det är sannerligen ett spel värdigt att kalla sig äventyrsspel av den gamla skolan. Bortsett från att grafiken och spelmekaniken moderniserats avsevärt (och nya röster), är Sam & Max: The Devil’s Playhouse ett traditionellt äventyrsspel, inte bara vad gäller upplägg och innehåll, utan också vad gäller kvalitet.

S&M:DPH bjuder på många skratt, facepalms och därtill ett av spelhistoriens sorgligaste ögonblick, allt under överdrivna H P Lovecraft och Edgar Allan Poe-referenser. Det klassiska samlandet och kombinerandet av saker för att ta sig vidare, har fått ta ett steg tillbaka för mer dialogbaserade lösningar, även om sakletandet är en stor del av gameplayet.

Under spelets bästa stunder kan man nästan skymta de pixliga Sam & Max från 90-talet i bakgrunden. Därför är 2010:s bästa äventyr Sam & Max: The Devil’s Playhouse.

Mitt emot Karl XII vid förhandlingsbordet sitter Peter den store med en ilsken min. Karl ler hånfullt mot honom och påpekar att krigsskadeståndet för Rysslands misslyckade invasion av de baltiska provinserna inte är tillräckligt högt. ”Nog satan skolom vi hava ock Ukraina som compensation för edra övergrepp mot konungariket Sverige!”. Peter suckar djupt och blir kungariket Sveriges underdånige vassal. ”Historiskt inkorrekt!” sitter du kanske och tänker. Visst fan är det det! Det här är Europa Universalis!

Läs mer

Finns det något som går upp emot en (o)salig blandning hånskrattande grisar, slangbellor och kamikaze-fåglar?

Nej!

Årets bärbara spel blir följaktligen Angry Birds, till iPhone och Android-telefoner!

Det hela börjar med att de onda grisarna stjäl fåglarnas ägg. För att få tillbaks sina ägg kläcker fåglarna den briljanta idén om systematiskt självmordsbombande av grisarna och deras samtidigt taffliga och snillrikt konstruerade byggnader. Om det är så intelligent att säkra sin arts överlevnad genom kollektivt självmord är dock tveksamt.

Skitsamma, egentligen, för det är fruktansvärt kul och beroendeframkallande. Med hjälp av olika typer av fåglar och en gigantisk slangbella ska man ta död på grisarna. Det låter kanske simpelt, men det blir snabbt klurigt och man tvingas ständigt tänka kreativt och utnyttja omgivningen för att göra bacon av så många grisar som möjligt med så få fåglar det bara går.

Angry Birds lyckas med konststycket att ge spelaren ett hundratal snillrika nivåer, som aldrig blir tråkiga. Det i kombination med ett pris på enbart 7 kr, gör att det är ett givet köp för alla med en smartphone.

Detta spel är det första på många år som jag spelat igenom gång på gång för att bemästra varje nivå och få full pott på dem alla. Jag har inte lyckats än och kommer kanske aldrig att göra det, men Angry Birds kommer att hålla lång tid framöver.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen “Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets bärbara’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spelgubben, Spelografi och Xboxflickan & Nikke.

Civilization 5, Napoleon: Total War och Command & Conquer 4: Tiberian Twilight i all sin ära. Att bygga sitt rike från stenålder till storhet, att använda franska revolutionen som ursäkt för att ta över världen och att än en gång möta Kane på slagfältet, är förbannat kul. Men när de släpps samma år som Blizzards Zerg-slaktfest Starcraft II: Wing of Liberty, kan de omöjligen bli GOTY i strategi-kategorin.

Få spel har haft lika höga förväntningar på sig som Starcraft II. Föregångaren har ju spelats sönder och samman i över ett decennium och har av många kallats för W0rlDs b3St g4^^3 oPH t3h For#v#rz!!!!!!11eleven. Hur ska man kunna leva upp till det?

Efter att ha jobbat med spelet i över sju år, släpptes det slutligen i slutet av sommaren och tog världen med storm. Inte nog med att det var större och snyggare, det var dessutom lika perfekt balanserat som sin föregångare. Att spela SC2 online är utan tvekan något av det roligaste jag gjort i år.

Tjusningen med Starcraft II är att det är omöjligt att förutsäga vad som kommer att hända. Det är inte som andra strategi-spel, där man vinner rakt av bara man lyckats få den bästa enhet innan motståndaren. I Starcraft är det så mycket mer än så som tas med i beräkningen. Det gäller att hela tiden ha den perfekta kombinationen av enheter och även om man scoutat fienden och sett att han bara har ren skit i sin bas, kan man ändå bli ägd så överdrivet mycket att man gråter av skam. En smart taktik gör underverk och jag har aldrig spelat ett strategispel som är så mycket strategi som Starcraft II, bortsett från dess föregångare.

Behöver jag ens gå in på grafiken, röstskådespeleriet och modabiliteten för att vidare motivera varför detta är 2010:s bästa strategispel?

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen “Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets strategi’: Aftonstjaerna, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, n00b schoolbus, Pixelviking, Spel på allvar, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.