“I minnets bakgård” är en ny artikelserie där jag hade tänkt ta igen och spela de storspel jag glömt bort, eller helt enkelt inte haft tid att spela när det väl begav sig. Först upp är som ni ser, Batman: Arkham Asylum.
Jag vet, jag är sjukt sen med att ha klarat ut detta spelet, och anledningen är ganska simpel. Hypen stämmer inte alls överens med dess första timmar, och detta är verkligen spelets enda svaga punkt. För att vara 100% korrekt tar det ungefär 3-4 timmar innan man förstår varför spelet är såpass hyllat som det faktiskt är. Jag har åtskilliga gånger misslyckats med att orka med inledningen vilket har resulterat i att spelet har hamnat på hyllan och glömts bort. Nu på senare tid har jag dock lyckats odla fram en en psykisk spärr som gör att jag absolut inte kan börja med något annat spel förrän det jag håller på med är helt färdigspelat, vilket i detta fallet glädjer mig som fan, Batman: Arkham Asylum är verkligen bland de bästa äventyren denna generationen.
Om man skulle översätta titeln till svenska hade det blivit “Spelet Lagom”, allt är så sjuuukt jävla perfekt lagom! Utan inledningen då, men den räknas inte. Spelet är lagom långt, svårighetsgraden är inte för svårt, inte för lätt, alltså lagom och storyn är enligt mig jävligt lätt att sätta sig in i, man behöver inte tänka alltför mycket för att fatta vad det är som händer, vilket gör storyn jävligt lagom invecklad!
En detalj jag tänkte på många gånger är Batmans totala vägrande utav att använda sig utav skjutvapen och bara mejja ner allt som rör sig. Fladdermusen är såklart principfast och använder bara sina stenhårda bat-nävar för att handskas med ondskan. Tror faktist att man egentligen aldrig dödar någon i spelet, utan man slår dom bara medvetslösa för att dom senare ska kunnas dras inför rätta. Dock är detta en detalj som bara förstärker känslan utav att man faktiskt är den riktiga Mörka Riddaren.
Ninja-känslan är verkligen enorm när man tyst som en mus använder man sin grappelhook för att fösa sig upp mot innertaket, där sitter man likt en rovfågel och väntar på att sitt offer skall komma förbi i sin ensamhet. I rätt ögonblick hoppar man ner med manteln uppfälld och karatar honom i bröstkorgen för att direkt efter avrättningen dra sig mot säkerhet igen och invänta nästa anfall. Vilken jävla camper egentligen haha, Batman hade ALDRIG blivit populär i spel som Modern Warfare 2 eller Battlefield.
Som påpekat förr så är röstskådespeleriet i spelet är nog bland det bästa jag varit med om i ett spel, i vanliga fall brukar jag inte uppmärksamma om det är bra eller dåliga röstskådespelare, för jag har aldrig brytt mig nämnvärt mycket, men här fick jag verkligen upp ögonen för hur det skall göras rätt. Vilket i sin tur olyckligen kommer betyda att det kommer påverka min syn på många andra spel jag har spelat igenom, samt ska spela igenom.
Nu när äntligen jag har blivit en utav de som klarat sig igenom Arkham Asylum så kan även jag varmt rekommendera detta till i princip alla som gillar tvspel.
KOMMANDE SPEL:
Förväntningarna inför detta spelet är skyhöga, och denna gång är det inte tack vare den ökända hypen(finns det någon sådan till detta?), utan för att jag har en grov förkärlek till Fallout-serien som sträcker sig ända tillbaka till första delen som släpptes 1997. Mina åsikter om Fallout: New Vegas kommer jag alltså skriva om i nästa “I Minnets Bakgård”.
Ina
Jag hade, vad jag vill minnas, inga problem emd att sugas in i spelet på en gång. Men det är ju väldigt olika vad man vill ha av de(n) första timmarna(timmen) i ett spel, har jag märkt :)
Kul att det föll dig i smaken! :D Lycka till med New Vegas, ett fantastiskt spel <3
Niklas Sintorn
Minns att det var liiite liiite segstartat, men inte så mycket som du beskriver, Henke. Å andra sidan är jag ju en sån jäkla sucker för Läderlappen, och Jokern är ju coolare än någonsin i spelet!
Henrik Häägg
Ina: Tyckte inledningen kändes fattig helt enkelt, som jag skrev så stämmer inte hypen alls ihop med det första stegen man tar som Batman. Men efter ens utrustning expanderas och man uppgraderat lädermusen så börjar de ta fart på allvar!
Niklas: Jo, det är precis lika mycket segstartat som jag beskrev, Niklas. ;) Jokern coolare än någonsin?? Hmm, VS Heath Ledgers insats i The Dark Knight vet jag inte riktigt om jag kan hålla med där!