Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

OBS: Följande text innehåller alldeles för lite kritik för att vara en väl avvägd recension. Du har blivit varnad.

Han har alltid varit rosa, mjuk och mysig, men aldrig så mjuk och mysig som nu. Trots att Kirby förvandlats till garn och blivit av med förmågan att suga i sig sina fiender stoppar inte det honom från att medverka i ett av de bästa plattformsspelen någonsin. I en tid av mörka reboots av klassiska spelserier drar Kirby istället det sockersöta till en helt ny nivå, och visar varför han tillhör en av de bästa spelkaraktärerna någonsin!

Jag har alltid haft en soft spot för den lilla marshmallowliknande krabaten Kirby. Kanske är det hans söta leende, den roliga gångstilen eller att hans ärkenemesis heter Dedede. Hur som helst så blev jag glad som en lax när jag fick reda på att ett nytt spel med Kirby i huvudrollen skulle släppas. “Det här kan bli hur bra som helst”, tänkte jag, och mina Nostradamusliknande siarkrafter visade att jag hade helt rätt.

Det första som slår mig, och även det absolut viktigaste i hela Kirby’s Epic Yarn är grafiken. Åh, grafiken! Att placera Kirby i en mjuk och fluffig spelvärld helt gjord i garn och tyg är något av det mest genialiska jag varit med om. Så genialiskt faktiskt, att jag utsåg spelet till förra årets absolut snyggaste, innan det ens hade släppts i Europa (vi har spelat den amerikanska versionen, reds.anm). Att se vår rosa hjälte grabba tag i fiendernas lösa trådar och dra isär dem, eller att dra i dragkedjor på banan för att avtäcka nya dörrar eller plattformar är en fröjd för ögat. Allt är kärleksfullt animerat in i minsta detalj.

Musiken ska vi inte ens tala om. Eller jo, det ska vi, den är nämligen något av det bästa jag någonsin hört. Jag sitter och trallar med när jag spelar och till och med blommorna på banorna guppar i takt, då måste det ju vara bra! Min personliga favorit av banorna har dessutom musiktema, och man kan skapa lite extra ljuv musik om man hoppar på instrumenten i takt med musiken.

För att göra en kort historia ännu kortare: Kirby blir förvandlad till garn och skickad till Patch land av den onde trollkarlen Yin-Yarn. Där träffar han Prince Fluff och hjälper honom att sy ihop det trasiga tyglandet igen.

Det går att spela co-op också, såklart, och då får spelare två vara just Prince Fluff, som ser ut som en blå version av Kirby med en krona på huvudet. Co-op funkar sjukt bra, och spelets näst intill perfekta kontroll gör att man enbart i väldigt sällsynta fall råkar ställa till det för sin medspelare av misstag.

Jag är rätt säker på att Kirby kommer få stå ut med ganska hård kritik mot spelet svårighetsgrad, den är nämligen ganska låg. Aldrig någonsin fick jag kämpa med att klara en bana, och det kanske mer tilltalar den yngre publiken, eller de med dåligt tålamod. För oss andra finns det dock en hel drös med objekt att samla på sig under banorna som kan vara nog så kluriga att nå, och dessa låser dessutom på ett fiffigt inredningsarktitektliknande sätt upp ytterligare utmaningar som time trials och liknande.

Om det finns något att riktiga någon skarp kritik mot är det mot den eller de personer som valde att låta Kirby’s Epic Yarn släppas i Europa och Australien mer än fyra månader efter Japan och USA-releasen. FY på er, förtjänar inte vi att spela mästerliga plattformsspel lika mycket som dem?! Vilken nedrans tur då att vi lyckats få tag på ett amerikanskt exemplar!