Perfekt balans mellan nostalgi och nyskapande

Recension av The Legend of Zelda: A Link Between Worlds

Zeldaheader

Tänk dig ett minfält. Det sträcker sig så långt ögat kan nå och du vet att det är så tätt mellan de dödliga minorna att varje steg kan innebära lemlästning. Det är vad jag tänker mig att Eiji Aonuma och resten av Zelda-teamet såg framför sig när de gav sig på att göra en uppföljare till A Link to the Past – ett spel som av många ses som ett av de bästa någonsin.

Precis som förr.

Det tog dock inte många minuter in i A Link Between Worlds innan jag insåg att man lyckats med balansgången mellan nostalgi och nyskapande i princip perfekt. Både grafik och ljud känns helt rätt. Link och de andra karaktärerna är moderna, men man ser direkt att det är en uppföljare till A Link to the Past man spelar. Spelet har förmodligen även de bästa 3D-effekterna hittills på 3DS. De nyinspelade och uppfräschade versionerna av några av spelhistoriens absolut bästa musikstycken är som sockervadd i öronen.

När jag fick höra att det senaste Zelda-spelet skulle vara långt mindre linjärt än vi har vant oss vid blev jag nyfiken, men också lite rädd.

När jag fick höra att det senaste Zelda-spelet skulle vara långt mindre linjärt än vi har vant oss vid blev jag nyfiken, men också lite rädd. Skulle det tillföra välbehövd variation till ett beprövat koncept, eller skulle man förstöra min älskade serie? Det visade sig som tur var att det var det förstnämnda som stämde, även om man ständigt förbannar sig själv för att välja slotten i ”fel” ordning.

Det icke-linjära äventyrandet och Links förmåga att smälta in i väggar som en 2D-målning skapar en känsla av att man doppar tårna i okända vatten inför det framtida Wii U-spelet. Det är något jag ser fram emot som ett barn ser fram emot julafton, men fram tills dess nöjer jag mig med att spela det näst bästa Zelda-spelet hittills. För vi vet ju alla vilket som är allra bäst.

The Legend of Zelda: A Link Between Worlds

Format

3DS

Släppdatum

22 november 2013

Utvecklare

Nintendo

Betyg

5/5

Sammanfattning

Nintendo gör en näst intill felfri balansgång på en knivseggen mellan nostalgi och nyskapande. Nya grepp som icke linjärt äventyrande gör A Link Between Worlds till det bästa spelet i serien på 22 år.

Kopplingarna till A Link to the Past kittlar nostalginerven utan att det blir för mycket. Att få uppfräschade versioner av den klassiska musiken efter såhär många år känns helt magiskt.

A Link Between Worlds gör mig ledsen över att nästa Zelda-spel förmodligen är långt borta.