Ett enda ord återkommer som beskrivande för vad Batman: Arkham Origins är. Mot sig själv, sina utvecklare, sina föregångare och mot Batman. Ett litet ord som går att stoppa in i så många delar av spelet och för den delen också dess spelare. Självklart önskar jag att ordet var “underbart” eller “genomtänkt” eller annat. Så det känns tungt att behöva kalla spelet för just “orättvist”.
Arkham Asylum och Arkham City är spel som i alla fall för mig har satt ribban för hur serietidningars superhjältar bör behandlas i spel. Utvecklarna av dessa två, Rocksteady, kände Batman väl och visste vilka spelmoment som var nycklar för att öppna upp karaktären, världen och känslan av DC:s caped crusader. De andades liv i precis varenda skurk och hjälte i Gotham.
Stora skor att fylla
Läderlappen ger folk på käften.
Därför är det kanske orättvist att mäta den färska studion Warner Bros. Games Montreal mot Rocksteady. De har bara fått motorn och verktygen levererade till dörren och förväntas sedan göra tredje spelet i vad som kunde ha blivit en av konsolgenerationens bästa trilogier. Resultatet blev istället en haltande och snudd på hjärtlös avslutning där problem med manus, design och erfarenhet är smärtsamt tydligt.
Batman rör sig ofta stelt och fult och känns oproportionerlig. Karaktärsdesignen på både hjältar och skurkar känns mer säljig och tillgjord än tidigare. Samtidigt är stora delar av röstskådespelet ganska oengagerat. Vi får nog gå tillbaka hela vägen till Schumachers färggranna katastrofer från sent 90-tal för att hitta en mer andefattig Bruce Wayne/Batman än denna. Faktum är att ordet andefattig beskriver hela spelet rätt väl. Gåtans pussel känns återanvända, staden är ett oinspirerat klippande och klistrande från föregångaren Arkham City och menyer, uppgraderingar och nästan allt annat i hela spelet känns som sämre och tröttare kopior. Striderna är i princip likadana, men då allt som omger dessa är tråkigare så rinner även detta över i ett stridssystem som i grunden fortfarande är bra.
Får sitt arv trampat på
Det hela slutar i att ingen är rättvist behandlad av det här ganska dåliga spelet. Batman, kanske världens coolaste hjälte, framstår som en träbit i en grund vattenpöl. Rocksteady får sitt arv trampat på då Origins är sämre än City och Asylum på samtliga parametrar. Warner Bros. Games Montreal har för höga förväntningar på sig av bortskämda spelkritiker som en annan och alla som spelar spelet får känna effekterna från alla håll.
De enda som vinner i slutändan är så klart Warner Bros. själva då två starka spel gör ett tredje lättsålt. Det är ett avslut med en bitter smak. Någonstans har Pingvinen vunnit istället för Batman.