Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

San Diego Comic-Con kom och gick. Chrespo gör Kraid-debut och återger sina upplevelser och bjuder på ett bildgalleri.

Personalen är artig och hjälpsam, leder en fram till anmälningen. Man lämnar fram sina biljetter, och visar legitimation. De skriver ut en namnbricka till en och man får sig en en stor, rejäl plastpåse med axelremmar på till allt gratis-skit som delas ut. Nästan 30 år gammal men det pirrar i magen ändå. Jag är redo för Comic-Con 2013!

En Tuskan raider och en svensk.

Det är smockfullt med folk överallt. Kanske var tionde person är utklädd i cosplay. Jag har redan sett Jamie Lannister stå och hänga vid en turistbuss utanför mässan, en Tusken Raider från Star Wars, Bane stod och drack ur en vattenfontän. Man kan inte vända blicken en centimeter utan att se någon uppklädd i en fantastiskt detaljerad dress. Hårdast var cosplayern som klätt ut sig till Scott Snyder’s nytolkning av Jokern, som stod och kallpratade med självaste Judge Dredd.

Den första montern jag besöker är Square Enix, och vem står inte där om inte Cloud Strife, spelandes på ett av de många Final Fantasy XIII spin off-spelen. Det fanns en hel uppsjö av Final Fantasy-spel, bland annat Lightning Returns: Final Fantasy XIII, Final Fantasy XIV: A Realm Reborn (online-spelet som fått en rejäl uppdatering), och även ett nytt Kingdom Hearts (det är fortfarande inte trean, dock). Det mest spännade spelet i deras bås var Thief, men det hade inte Square Enix en spelbar demo på.

Jag spelade Ducktales HD på Wii U i Capcoms monter. Bra grafik, fina ljuseffekter och blandningen av högupplösta 2D sprites och detaljerade 3D bakgrunder fungerade mycket bättre än jag trott. Trots att man hade en karta till sitt förfogande gick jag vilse på Transylvanien-banan och kom aldrig fram till Magica De Hex.

Klämde på Xbox One

Efter det ställde jag mig i kö för att prova Xbox One för första gången. Spelet som erbjöds mässbesökarna var Killer Instinct. De hade fighting sticks uppkopplade, så jag fick ingen känsla för de nya kontrollerna. Kön var inte särskilt lång, tog kanske en kvart. Sony hade mer än dubbelt så lång kö till PS4:an. Jago och Saberwulf var tillgängliga i demot. Jag fick kontrollerna förklarade för mig av en Xbox-representant och jag var redo att försvara min heder mot någon blyg tonårig. Saberwulf var väldigt lättspelad, och efter tredje ronden vann jag min match.

Man kommer på sig själv efter att ha varit på mässgolvet i ett par timmar att man är helt utmattad av alla intryck. Det finns så mycket att titta på, vare sig det är AMC:s gigantiska Walking Dead-fort, till Cinema Makeup Schools representanter från Los Angeles som var på plats och förvandlade folk till film-monster och vandrande jordgubbar.

Vi gick till Artist’s Alley för att leta efter Humberto Ramos (mest känd för Spiderman). Vi såg Stan Sakai (Usagi Yojimbo) signera konstverk och Simone Bianchi (Batman, Seven Soldiers of Victory) arbeta på en actionfylld målning i sitt bås. Joe Mad (Spiderman, X-men, Darksiders) var också där. Det är i Artist’s Alley som man kan se alla orginalteckningar och samlarobjekten. Det är utan tvekan ett av de coolaste ställena på Comic-Con. Jag såg en Nick Fury-dyrgrip av Jim Steranko som gick på $8500. Vi hittade Ramos bås, men han var inte närvarande när vi kom. Han hade gått någon annanstans.

Kirby är en av de största krafterna som någonsin arbetat i serietidningsbranchen.

Mäktigast av allt var att få se originalverk av Jack Kirby. Att få se uppslag av hans arbete, där man fortfarande ser blytersstrecken under bläcket kändes starkt. Hans svepande linjer, exotiska neandertal-liknande anleten och kreativa perspektiv som riktigt dryper av potentialenergi var stort att se. Kirby är en av de största krafterna som någonsin arbetat i serietidningsbranchen. När han var vid livet var han minst lika inflytelserik som Stan Lee. Bland hans skapelser finner vi X-men, Captain America, Fantastiska Fyran, och Hulken.

En jordgubbe-gubbe.

Precis när vi är på väg att lämna Comic-Con hör vi ett enormt publikjubel. Det kommer från Marvel’s stora bås. Uppe på scenen har filmstjärnorna från Captain America 2: Winter Soldier blivit presenterade för en “meet-and-greet”. Vakter dyker upp. “Keep moving! Keep moving. You cannot block the aisles. Everyone, keep moving!” Det börjar bli trångt. Allt folk håller upp sina kameror och fotar Marvel-stjärnorna. Samuel L. Jackson har på sig en fiskehatt och ser loj ut. Chris Evans verkar pigg. Och vem är det inte som är först upp och skakar hand med Evans och Jackson, om inte självaste Umberto Ramos, Spindelmannen-tecknaren vi hade sökt efter i Artist’s Alley tidigare under dagen. Ett ögonblick uppstod där jag och mina vänner stod och högaktat betraktade Ramos, som i sin tur var helt tagen av filmstjärnorna. Tre olika nivåer av serietidnings-passion; fans, skapare och skådespelare. Det var fantastiskt.

När jag tänker tillbaka på Comic-Con så tänker jag på hur det handlar om möten. Det finns en sida utöver alla stjärnspäckade paneler med spektakulära nyheter som utdelas. Den sidan handlar om hur tusentals entusiaster, serietidningsnördar, filmfreaks och tv-spelstokar flockar till San Diego Convention Center för att träffa Hollywood-stjärnor, regissörer, manusförfattare och serietecknare, och inser att alla dessa briljanta och framgångsrika människor kanske inte är så olika en själv trots allt.

Om skribenten

Christopher “Chrespo” Bengtsson är en journaliststuderande utlandssvensk bosatt i San Diego. Insnöad på Shin Megami Tensei, 90-tals britpop, drakar och demoner, engelsk och amerikansk fotboll. En tvättäkta comic book guy. Gästskribent på Kraid som bidrar med texter från andra sidan Atlanten, och förhoppningsvis ett lite annorlunda perspektiv.